Sex och Jävligt offside: Jille, Tiki och lite Europa
Första onsdagen efter midsommar och en gammal bekant kniper förstaplatsen. Men är förstaplatsen på listan och allt annat positivt tillräckligt för att sudda ut veckans offside?
MFF (NY)
Efter en tid med massor av kryss och en formkurva som inte skrämde några allsvenska toppkonkurrenter är vi åter på rätt väg. Ordentligt. Mot Elfsborg kom tredje raka trean, vilket innebär att vi på allvar hotar Helsingborg i toppen. Hur det nu har gått till. Det känns som att vi ägnat större delen av vårsäsongen åt att klaga över mittbacksskador, brist på spelidé och enskilda spelares oduglighet. Ändå står vi här, som serietvåa, med endast en inkasserad förlust. Vad kommer då hända när spelet sitter som vi önskar? Mot Häcken imorgon kommer fjärde raka.
Jiloan Hamad (NY)
Kaptenen har länge famlat efter den form som förra året tog honom till landslaget. Det tidigare lysande samspelet med Miiko Albornoz har inte fungerat som önskat, självförtroendet och prestationen i en-mot-en-spelet har sviktat och kritiken från media och supportrar har stundtals varit kraftig. Den senaste veckan har han tystat alla. Mot Syrianska avgjorde han med sitt tredje vinstgivande mål för säsongen, mot Elfsborg var han bäst på plan. Ett föredöme.
Tokelo Rantie (NY)
Startade på bänken mot Syrianska, kom in med en halvtimme kvar och bidrog genom sitt mål till att vi kunde vända hem med tre poäng. Avgjorde sedan matchen mot Elfsborg med sitt fantastiska solomål. Killen sitter på, i allsvenska mått mätt, på helt unika spetsegenskaper. Egenskaper som i dagens läge tillför massor av poäng till laget, och som i förlängningen med största sannolikhet kommer innebära stort klirr i kassan vid en försäljningen. Förhoppningsvis dröjer den dagen länge till dock, idag är han allt för viktig för att förloras. Oavsett, hatten av för Per Ågren som sett till att vi sitter på denna guldklimp!
Allsvenskan (1)
Elfsborgstränare Lennartsson konstaterade snyggt efter matchen att ”det är svårt att kritisera allsvenskan som produkt när det finns sådana här matcher i den”. Det är svårt att inte hålla med. Matchen var tveklöst en av de bättre jag sett i år, innehållandes allt som krävs för en bra allsvensk tillställning; Fint väder, två spelande lag, högt tempo och, framförallt, vinst för Malmö FF. Den trista åsikten att allsvenskan saknar tillräcklig fotbollskvalité för att vara intressant kan då kännas irrelevant.
Petar Petrovic (NY)
Den senaste i raden av jättetalanger från den egna akademin. Lovande debut och assist mot Syrianska, fullständigt respektlös mot Elfsborg. Visar dessutom på en skottvillighet som annars lyser med sin frånvaro hos de flesta andra. Jag slutar aldrig förvånas över kvalitén på vår aldrig sinande talangbank. Behöver Daniel Andersson en arvtagare? In med Filip Helander. Är Ricardinho skadad? In med Pa Konate. Har vi samtliga innermittfältare skadade eller avstängda? In med Erdal Rakip. Behöver vi alternativ på kanterna? In med Petar Petrovic. Jag lovar, skulle Rikard Norling vilja kliva av för att sammanställa sin diktantalogi, slänger vi väl in ett 17-årigt tränarmonster som leder oss till SM-guld.
Europa League (NY)
Efter ett fjolår helt befriat från europaäventyr, känns det kul och efterlängtat att Europa League-kvalet nu drar igång. MFF ställs i den första kvalomgången mot säsongens Irland-tvåa, Drogheda United. Tar vi oss vidare där, möter vi skotska Hibernian i omgången efter. Förhoppningsvis blir äventyret minst lika långt som senast det begav sig, vilket i så fall skulle innebära att säsongen sträcker så långt som i alla fall december. På så vis lindrar vi också den fotbollsabstinens som alltid infinner sig under världens längsta försäsong. Det hade åtminstone jag tyckt vore väldigt skönt.
Efter en vecka med nästan idel glädjeämnen är det både synd och svårt att hitta något att vinka offside och egentligen är ett publikantal på 13 821 en siffra värdig allsvenskan. Det hindrade mig inte från att känna en ganska så stor besvikelse när speakern i förrgår gjorde mig varse om hur många som tagit sig till stadion denna soliga junimåndag. Toppmatch mot en av de senaste årens absolut största antagonister, fint väder, ledighet och vinst i föregående omgång borde per automatik generera en publiksiffra på minst 15 000. Marknadsavdelningen får gnugga sina geniknölar över hur de ska få den (med rätta) numera ganska svårflörtade malmöpubliken till Stadion i en större utsträckning.
