Sex och Jävligt offside: Kort och scheman
Det är snart Lucia, snart julledigt och snart avgjort i Europa League. Men veckans lista, den är här redan nu.
Det allsvenska spelprogrammet (NY)
2006 blev det 1-1 i premiären. Teddy Lucic gjorde mål nästan omedelbart, och en kvart in i andra halvlek kvitterade Afonso Alves. Tre år senare vann vi uppe på Hisingen. Miljan Mutavdzic nådde i 85:e minuten högst på en Labinot Harbuzi-hörna och knoppade in matchens enda mål. Och nästa år, nån gång i månadsskiftet mars/april (exakt datum är ännu inte fastställt) möter vi återigen Häcken i den allsvenska premiären. Den här gången på hemmaplan. Det är drygt tre och en halv månad dit … men att det preliminära spelprogrammet är släppt väcker ändå idén om att vintern en dag tar slut. Se spelprogrammet här.
Mot Istanbul (5)
Himmelriket har en delegation om inte mindre än tre personer på plats nere i Istanbul. Deras öden och äventyr följer ni via Camp Efes-länkarna här intill. Hur är läget nere i den turkiska metropolen annars då? Vår motståndare värmde upp med att spela 0-0 mot Alanyaspor (som ligger på plats fjorton i turkiska ligan) i fredags. Kan de knappast vara nöjda med. På söndag möter de Trabzonspor, som Besiktas håller bakom sig i tabellen med ett enda plusmåls marginal. Jag konstaterar för övrigt att de tre mest klassiska Istanbul-lagen inte går något vidare just nu. Besiktas är bäst av dem på fjärde plats. Galatasaray är sjua, medan Fenerbahce ligger på nedflyttningsplats. Istället är det stadens mindre meriterade Süper Lig-lag, Istanbul Basaksehir och Kasimpasa, som tar hand om de två översta platserna. Vad säger detta? Ja, Besiktas har kanske varit bättre än vad de är just nu. Men att det blir en ytterst tuff uppgift ändå, det går det inte att komma ifrån. Men låt oss hoppas på ett Luciamirakel.
Årskortet (NY)
Det var en stadionskiss i år, en Malmökarta 2017 och ett antal spelarlegendarer 2016. Så länge jag kan minnas har våra årskort varit en prydnad för vilken plånbok som helst. Men nästa år tar de priset. Dels tycker jag att de är snygga rent grafiskt, och dels berättar de en fin historia.
Genk (NY)
När Genk-spelarna joggade in efter halvtidspausen för ett par veckor sedan skanderades det ”SMUTS!” från läktarhåll. Jag har sällan hållit med så lite. För om jag nu lyckas bortse från att Genk var vår motståndare, vilket i sig möjligen borde innebära att de inte alls kan platsa på den här listan, så tyckte jag de var ett härligt lag att skåda. Rörligt, tekniskt, offensivt … och ingenting av det där vanliga europatramset med maskningar, hejdlöst gnäll på domaren och fejkade skador. Och inga långa inkast heller. Bara det kändes som en befrielse.
En klassisk cupgrupp (NY)
Min kollega Magnus beklagade sig förra veckan över att Varberg inte heller denna gång lottades in i Malmös cupgrupp. Med ett lite lättare sinnelag konstaterar jag att jag är ganska nöjd med att Falkenberg kompletterades med Öster och Degerfors. Två hyfsade Superettan-lag – sjua och åtta i år – som vi såklart är stora favoriter mot, men som har alla förutsättningar att kunna bjuda ett bra motstånd. För det vill vi ju ha i februari och mars. Och om jag låter segersäkersdryg ber jag om ursäkt, för självklart vet jag samtidigt att ingenting någonsin bör tas för givet. Minns bara 2013, då Öster via en Juan Robledo-nick klarade 1-1 mot oss i cuppremiären. Och till sist vann också smålänningarna gruppen på två måls bättre målskillnad än MFF. Revansch nu, tack. Degerfors väcker roligare minnen. 2014 slog vi dem med 7-1 på Gamla IP. Guillermo Molins gjorde två mål och Simon Kroon tre, vilket fick publiken att sjunga om att han gillade bubbelbad.
Koll på Europaspelet (NY)
Listan pratade om det för någon månad sedan, och häromveckan klubbades det: det blir en tredje europeisk cup från och med UEFA:s nästa treårscykel. Det innebär att den nya cupen, som hittills går under arbetsnamnet Europa League 2, startas upp 2021. Ännu återstår alltså två säsonger med nuvarande format. Många detaljer är ännu ospikade, men vart vända sig för att få en överblick av det nya formatet och vad det egentligen innebär? Till uefaranken.se, givetvis. Här förklaras alltihop på bästa sätt.
Efter en vecka med ett besked så sorgligt och dystert att det inte kan hanteras i listans format återvänder dagens Offside till punkten ovan. EL 2 hamnade på den här platsen redan för ett tag sedan, och nu är denna nya cup här igen.
Visst kan det ses som positivt att 96 lag istället för 80 får spela europeiskt cupspel. Och ännu vet vi inget om vilka ersättningar som kommer att gälla för EL2. Men personligen är jag inte särskilt optimistisk. Jag gissar på klart mindre pengar i EL2 än vad det är i Europa League idag. Och det vore det i och för sig förmätet att gnälla över. Finns ingen naturlag som säger att UEFA ska låta miljonregn falla över ligor som den svenska. På sätt och vis får vi i Sverige skylla oss själva eftersom vi inte är bättre – eller så får vi se till att bli bättre (närmare bestämt nå topp 15 i Europa), så att flaskhalsen in till de båda andra cuperna - och större pengar - vidgas igen.
Men: när UEFA pratar om vilka möjligheter detta innebär låter det lite som när företag skickar ut pressmeddelanden som försöker få massavskedanden att låta som spännande omstruktureringar. Detta skiktar fotbollen än mer. De rikare blir än ouppnåeligare. Det vet UEFA, det har de förmodligen ingenting alls emot, och det tycker jag därför de borde prata om mer än de gör.
