Sex och jävligt offside: Kungar
Malmöspelare leder såväl målskytte- som assistliga. Det uppmärksammas förstås av listan, som också klämmer in Europaframgångar med MFF-anknytning.
Klara vinster (NY)
Visst har 1-0-vinster på bortaplan sin tjusning - en doft av italienskt 80-talstopplag, som i stilrena tröjor ovanpå vita linnen tar ledningen, täpper till, stänger matchen och till sist packar ner poängen och tar bussen hem till storstaden.
Men detta i all ära: ännu njutningsfullare är klara segrar. Jag har tyckt det sett lite för passivt och långsamt ut lite för nu efter EM, så Närke blev en mycket passande skådeplats för att göra slut på mitt gnäll. Det var avgjort efter en knapp timme. Aldrig någon diskussion. 18 avslut, varav 17 på mål, enligt svenskfotboll.se:s statistik. Och heder åt Alexander Axén, som ju hamnade på offsideplats på den här listan för några veckor sedan, när han i efter-match-intervjun utan omsvep konstaterade att hans ÖSK förlorat mot ett bättre lag.
Skyttekungen (6)
Inte sedan Niklas Skoog gjorde 22 mål 2003 har den allsvenska skytteligavinnaren spelat i Malmö FF*. Jag skulle säga att det ser ljusare ut än på länge i år. Mest, såklart, för att Vidar Örn Kjartansson numera så sällan går mållös av planen (och det trots att han faktiskt tillåter sig att bränna ett och annat läge). Och med Antonsson flyktad till Leeds har det övriga kopplet som jagar där bakom en bit upp innan de får vittring på allvar.
* Brasklapp 1: I och för sig vann Mathias Ranégie skytteligan 2011, men eftersom han bara gjorde 3 av sina 21 mål i Malmötröjan (resten var för Häcken) känns inte det riktigt ... odiskutabelt.
Brasklapp 2: Se även Dannes helt riktigta kommentar om Markus Rosenberg nedan.
Magnus Wolff Eikrem (NY)
”Assistkungen Eikrem”, lyder huvudrubriken på omslaget till senaste numret av nr. tolv. Det stämmer det. För om Vidar Örn är i klar ledning av målskytteligan, är Magnus Wolff Eikrem än överlägsnare när det gäller assist. Tolv stycken hittills. En intressant siffra, särskilt om man betänker att fjolårets allsvenska assistkungar var Viktor Claesson och Arnor Ingvi Traustason. De gjorde tio var. På hela säsongen.
Kroon och Ricardinho (NY)
Det går tungt för de svenska lagen i Europa. Häcken fick respass av irländska Cork City (med 2004 i lite för färskt minne tänker jag dock inte raljera ett ögonblick över detta). Norrköpings Europaäventyr hann knappt börja innan det var över, det heller. Svenska mästarnas tränare Jens Gustafsson sade sig efteråt vara ”väldigt stolt över hur vi uppträder på planen”, något som dock inte hindrade hans lag att släppa upp Rosenborg till sammanlagd 5-1-ledning. Då hjälpte det inte att Norrköping petade in några reduceringar sista halvtimmen. Kvar är nu två svenska lag. AIK stod för en hedersam insats nere i Grekland. Fast 0-1 mot Panathinaikos är måhända inte omöjligt, men ändå ett tufft utgångsläge. Uppförsbacke även för Göteborg, som åker till Helsingfors för att försöka vända ett inte fullt lika hedersamt hemmanederlag.
Närmare Europa League-playoff är då två gamla Malmöiter. Simon Kroon tycks ha sluppit ifrån den in-och-ut-ur-laget-tillvaro han förde hos oss, och etablerat sig som ordinarie i SönderjyskE. I veckan blev han dessutom målskytt när danskarna bortabesegrade polska Zaglebie Lubin med 2-1. Samtidigt spelade den gamle favoriten Ricardinho hela matchen när hans Qabala (Qäbälä? Gabala?) kryssade 1-1 borta mot Lille, femma i Ligue 1 i våras.
Pa Konate (NY)
Under några förvirrade år på högskolan hade jag en lärare som brukade bli sur för att så många skolkade från hennes lektioner. Det drabbade oss andra. Varför är bara ni här, fräste hon åt oss stackars icke-bakfulla mesar som ändå pallrat oss dit. Det kändes inte riktigt rättvist.
Det vilar lite samma känsla över den mycket märkliga herrfotbollsturneringen i OS. Löjeväckande många återbud och, helt förståeligt, ointresserade klubbar har gjort att det svenska laget ser lite … tja, låt oss kalla det trubbigt, ut. Detta ska dock inte skugga Pa Konate på något vis. Som ordinarie i det lag som leder allsvenskan förtjänar han sin U23-plats. Hoppas innerligt att vår vänsterback njuter av uttagningen, av äventyret, av upplevelsen.
Carvalho-utlåningen (4)
Max Wiman har några gånger under året lyft en intressant tanke: att vi under måljagande slutforceringar borde sätta in en urstark Carvalho längst upp och mata inlägg mot honom. Nu blir det inget av det - inte i år i alla fall - men jag tycker ändå det är svårt att invända mot utlåningen till Falkenberg. Fast det började ju inte så bra. Det tog inte ens en minut innan AIK gjorde mål i Carvalhos FFF-debut, och det såg lite underligt ut: vår uruguayan befann sig nära Markkanen, men istället för att stanna där beslöt han sig för att tjurrusa ner mot egen mållinje - varpå bollen spelades snett bakåt till en fri Markkanen, som kunde raka in den.
Jaja. Felipe Carvalho lär få mycket av det han behöver: speltid. I ett lag vars försvar nog kommer ha en del att göra även fortsättningsvis. Det kan bli värdefullt nästa år.
Första träningsmatchen för året, den är speciell. Det är förstås oftast kallt och jävligt, men matchen innebär en liten hoppets fyrbåk om att ljusare tider är på gång. Luften är löftesrik och inga illusioner har hunnit brista än.
Träningsmatcher mitt i tävlingssäsong däremot, det är nåt annat.
Trots att ett lag som skakade Real Madrid i Champions League-kvartsfinal i våras kommer på besök imorgon, ett annat lag med folkvagnslogga på magen, så tycker jag det känns lite … avslaget. Halvintresserade stjärnor mot Malmöspelare som vill ta det lugnt inför AIK.
Jag tvivlar på att det hjälper att Wolfsburg just köpt Jakub Blaszczykowski, eller att tyske landslagsmannen Julian Draxler och brasilianare som Luiz Gustavo och Dante spelar i laget. Jag tror inte stjärnglansen räcker för att skapa en publikfest. Särskilt inte när biljetterna knappast är billiga. Så nej. Det kanske bara är jag och förlåt så mycket, men jag förstår inte riktigt detta.
