Sex och Jävligt offside: Kvar i topp
I söndags fick vi uppleva den första poängförlusten i årets allsvenska. Listan låter sig emellertid inte nedslås.
Serieledning (NY)
Ja, som visan så klokt påpekar: det är gott att från ovan titta ner på lag nummer två. Och på alla de andra lagen också, för den delen. Poängen må ha suttit längre inne på sistone, men de har ändå ramlat in. Så serieledningen består. 25 pinnar på nio matcher är såklart oerhört bra, men mest märkligt är kanske att vi ändå bara har tre poäng ner till serietvåan. Elfsborgs poängskörd (22) så här långt hade räckt till serieledning efter nio omgångar både 2022 och 2021. Blir nåt att bita i på söndag.
Besvikelse (NY)
"I feel the disappointment here, and I think that says everything about where we are.” Det säger Henrik Rydström i omklädningsrummet efter slutsignalen mot Häcken, visar Bakom kulisserna-videon på MFF Play. Man får väl också säga att Anders Christiansens efter match-intervju på Discovery+ indikerade att inte heller han var alltigenom helnöjd – han pratade om missnöje med prestationen, och den uppmärksamme kunde nog märka av en viss grinighet. Själv pustade jag just efteråt ut efter en sen och tursam kvittering. I god lutheransk anda tänkte jag att vi ju inte ska gapa efter för mycket, för då mister vi kanske hela stycket. Nu däremot, nu inser jag att de som betyder något har helt rätt. Vi ska vinna hemma. Allt annat känns fel på ett fundamentalt plan.
Vänsterbacksvikarien (NY)
Våra nyförvärv har med rätta hyllats, och mest beröm har nog Gabriel Busanello fått. Nu var han avstängd efter tre gula, vilka delvis och möjligen kan hänföras till en kombination av språkförbistring och uppeldat humör. Så in med Martin Olsson, som tycks ha accepterat sin roll som försvarshjälpgumma med upphöjt lugn och utan vidare prut. Hur gick detta då? Jo tack, alldeles utmärkt. Han nedlät sig inte till något försiktigt säkerheten-först-tänk, utan öste på med inlägg och kombinationer längs sin vänsterkant. En av våra bästa spelare i matchen, skulle jag vilja säga.
Stefano Vecchia (NY)
Visserligen såg Stefano Vecchia ut att ha det lite segt med flåset i söndags, men ett nytt mål blev det ändå. Det fjärde för året. Lägg till detta två assist. Vi ville ha en poängspelare, och vi fick en poängspelare.
Sena mål (NY)
Malmö FF-mål är givetvis välkomna närhelst de faller. Men det är ändå något visst, något förlösande och något som är behäftat med en innerlig känsla av att rättvisa skipas, med sena mål. Under fjolårets dystra allsvenska säsong gjorde vi blott en enda gång ett poänggivande mål (med det menar jag ett segermål eller en kvittering) senare än minut 76. Det var Patriot Sejdius 2-1 mot HIF i första matchen efter sommaruppehållet. I år har det redan hänt tre gånger. Jag tänker att det säger något om lagets icke-gamnackar.
Linjemannen (NY)
Jag läser att de assisterande domarna i söndags hette Mehmet Culum och Simon Kristensson. Och nu blir det lite pinsamt här, för jag vet inte vem av dem som arbetade på vilken planhalva. Kanske spelar detta heller ingen roll. Jag är säker på att de är hedersmän bägge två. Hursomhelst var det alltså Simon (eller Mehmet) som signalerade för 2-2-målet i söndags. Som alla vi som sitter eller står i någon av de norra hörnorna tydligt såg var det ingen som helst tvekan om att bollen var klart inne. Så det går att hävda att Mehmet (eller Simon) bara gjorde sitt jobb. Ja, visst, absolut, meeeen: att ”bara göra sitt jobb” är ju sannerligen inte alltid så lätt. Därför, en eloge till Simon (eller Mehmet) för att han var på rätt plats vid rätt tidpunkt, och för att han såg till att rätt blev rätt.
Här tänkte jag egentligen skriva om att 2-2-målet i söndags alls inte kan användas som argument för VAR-införande. Däremot, möjligen, för mållinjeteknologi, en separat grej som inom någon sekund bekräftar bollens passerande av mållinjen med ett pip (eller nåt sånt) i domarens klocka. Här ingår alltså inte alls de outhärdliga longörer och det omsorgsfulla dödande av spontan glädje som VAR står för. Sen kan man förstås diskutera huruvida det är ekonomiskt försvarbart att plöja ner pengar i ett system som kommer till användning … ja, hur ofta egentligen? Ett par gånger om året kanske? Men att VAR och mållinjeteknologi är två olika saker som inte är beroende av varandra avhandlades förtjänstfullt av Max Wiman i SDS-podden häromdan.
Så istället: jag var som sagt inte alldeles missnöjd med krysset. Men ändå känns det lite sorgligt att vår så tjusiga segerrad bröts. Jag suckar i saknad. När får vi uppleva nåt sånt igen?
