Sex och jävligt offside: Lite perspektiv och Årets Julklapp
Dagens lista tar förlusten i Madrid med jämnmod, och blir alldeles till sig i trasorna över Paninis publikationer.
Perspektiv (NY)
Efter en räcka resultat som alla hamnat någonstans i spannet mellan riktigt respektabla och fullständigt makalöst lysande (möjligen med undantag för 0-0 hemma mot Ventspils) bjöd Champions League-spelet i förra veckan på en riktig stjärnsmäll. 0-5 alltså. Katastrof? Pinsamt? Dags att skrika på allehanda avgångar?
Nja, inte riktigt, va … ? Förra lika stora förlusten inträffade våren 2012. Då var det Häcken vi mötte. Det kändes ... ja, värre. För nu mötte vi Atletico Madrid. Ett av världens bästa lag. Ett lag som härommånaden slog Real Madrid på Bernabeu. Vi gjorde det jättebra i en hel halvlek och släppte egentligen bara till en stor chans, ett ribbskott som från min synvinkel (det vill säga rakt bakifrån och en sisådär hundrafemtio meter bort) såg ut som solklar offside. Sen orkade vi inte riktigt. Orkade inte hålla mot när Mandzukic, världens kanske skoningslösaste målområdesforward, kom kanande. Orkade inte hålla mot Godin vid hörnan i 87:e, då han gjorde ett upphopp som de flesta andra behöver en språngbräda för att kunna prestera och sedan snärtade in sin nick likt en volleybollsmash. Visst fick vi storstryk, men när sången ekade i Vicente Calderons betongtrappor efter matchen var det svårt att känna sig annat än stolt över både klubben och laget.
Skönt också att svensk press överlag inte tycks ha tagit fram stora motorsågen. Av det jag läst gillar jag Robert Lauls fina blogginlägg bäst.
Panini-albumet (NYGAMMAL)
Besökte MFF-shoppen igår (tisdag), och kunde konstatera att de nu har båda sorternas Panini-bilder stående på disken - både korten och den självhäftande varianten, så kallade stickers. De senare klistras med fördel i ett elegant album i samma modigenre som Paninis VM-album. Varje lag har tilldelats ett uppslag om arton bilder, exklusive klubbemblem, och Panini har valt att låta trolig startelva uppta större delen av utrymmet. Sju tänkta bänkspelare har placerats till höger på uppslaget. För Malmö har man gjort ett bra jobb - albumets startelva är till tio elftedelar identisk med de som stod på plan vid avspark mot Atletico. Enda avvikelsen är att man har med Kroon istället för Kiese Thelin. 18 spelare innebär ju dock en viss begränsning. Hela truppen kommer inte med. Att Guillermo Molins inte är där är förvisso förståeligt men ändå tråkigt, och inte heller Simon Thern, Erdal eller Pa Konate har fått plats.
En nymodighet jag ställer mig lite frågande till är att varje spelarsticker är tudelad. Den större, kvadratiska delen innehåller spelarbilden. Den klistras på laguppslaget. Återstår gör en liten kolumn med diverse spelarstatistik. Dessa små bilder samlar man på ett uppslag efter respektive grupp. Tanken är väl att all statistik ska hamna på samma ställe, men detta känns i krångligaste, pilligaste och … ja, onödigaste laget. Och det betyder också att dottern, som är mitt alibi för att ägna min tid åt detta, tröttnar fortare än hon gjorde då vi satt och klistrade i VM-albumet i somras.
(Bonusinfo: Jag gör lite snabb research och konstaterar att den tudelade stickern introducerades redan i fjolårets Champions League-stickerserie. Där har man för att låter bli att tvinga på sina barn de här samlarserierna: genast blir man oinitierad, mossig och förvirrad.)
Att slippa nedflyttningsångest (NY)
Detta är kanske inte en punkt som i egentlig mening och av egen kraft platsar på den här listan, men i alla fall: Så här års, i vår situation, är det inte svårt att skänka en medkännande tanke till de som har det tungt nu. Jag tänker på alla de som våndas i nedflyttningsstrid, som biter ner naglarna och hoppas, spekulerar, mardrömmer och misströstar - alla de som håller på Falkenberg, Gefle och Mjällby. Vi har ju faktiskt varit där själva - det är trots allt inte mer än femton år sen - och även om man kan hävda att det är mer chockartat för en så kallad storklubb som MFF att befinna sig där nere vill jag nog tänka att ångesten är högst påtaglig och levande ändå, även om man håller på en mindre klubb.
En extra tanke till vår vän Rikard Norling. Hans Brann kan, med två omgångar kvar av den norska ligan, som bäst nå 14:e plats. Det skulle innebära kval. Den platsen innehas just nu av Sogndal, en poäng före Brann. På söndag möts de båda. Förlust, och Brann är definitivt ute. Hur kunde det gå så illa, frågar man sig?
Årets DVD (NY)
Apropå shoppen, konstaterade jag att det fortfarande finns gott om exemplar kvar av 2013-års-DVD:n. Det slog mig då att årets upplaga - förhoppningsvis - inte är så långt borta. Men hur resonerar de produktionsansvariga? Ska man invänta Olympiakos borta, och därmed få trångt med tid inför julförsäljningen (för annars har ju HUI Research knappast nånsin haft en enklare uppgift då de ska kora Årets Julklapp)? Eller trycker man ut den redan tidigt i december, vilket ju skulle innebära att den släpps inkomplett? Om man nu hinner i tid till jul, tänk er scenen. Aladdinasken öppnad, körsbärs- och likörbitarna nedsmugna till brorsans lilla äckliga hund, glöggen upphälld, julklapparna utdelade, svärfar snarkande i finfåtöljen och släkten samlad i soffan. Och så åker 2014-DVD:n på, för en många timmar lång högtidsstund. Julstämning när den är som allra bäst - sakral, romantisk, lite sentimental och genomsyrad av en allomfattande känsla av att vi alla ingår i ett större sammanhang.
11 som är sämre (NY)
Benfica. Anderlecht. Galatasaray. Manchester City. CSKA Moskva. Ajax. Apoel Nicosia. Maribor. Sporting Lissabon. Bate Borisov. Athletic Bilbao.
Idel ädel fotbollsadel? Javisst. Men också de elva Champions League-lag som just nu är sämre än oss - det vill säga, som efter tre gruppspelsomgångar har ett sämre facit än tre poäng och 2-7 i målskillnad. Vi ligger alltså på en informell 21:a plats av de 32 lagen. Det är inte så illa.
Silly Season (NYGAMMAL)
Den är igång! Den både oroar och lockar. Rykten om utländska intressenter och kontraktsförslag som ligger och blir dammiga ger förstås lite magont. Men det kittlar onekligen lite att exempelvis läsa om Oscar Lewicki och Landskrona BoIS sjuttonåring Erik Andersson.
Dagens offside ägnas åt ett lite obehagligt mönster. Vad har Markus Rosenbergs ledningsmål mot Elfsborg förra lördagen gemensamt med Tokelo Ranties mål mot Djurgården borta i maj 2013 samt hemma mot IFK Göteborg i september 2012? Jo, detta: De gjordes alla redan i den första minuten. Och sedan förlorade vi alla dessa tre matcher. Tre av sammanlagt 14 allsvenska förluster - mer än 20 procent av nederlagen - under de senaste tre åren har alltså kommit efter att vi gjort mål direkt. Otäckt.