Sex och Jävligt Offside - Ljus i augustimörkret!
Veckan har börjat bra med himmelsblå ögon sett. Det avspeglas också i onsdagslistan.
Seger igen (2)
Halmstad stretade i vanlig ordning emot bra och deras gamle försvarsgeneral Andreas Johansson såg initialt lika trygg ut som alltid, men efter att han blivit nedkämpad av sin generalskollega i MFF, Pontus Jansson, var slaget förlorat för hallänningarna. MFF vann till slut komfortabelt och det är skönt att börja räkna trepoängare igen och se till att luckan till serieledande Elfsborg inte växer. Denna punkt får gärna bli stående på listan, segern i måndags är en tröst i stormen Hans monsunregn och ett ljus i augustimörkret.
Truppmixen (NY)
I takt med att de unga nyförvärven Jörgensen och Berg Johnsen börjar matchas in, samtidigt som veteranen Pontus Jansson fattat taktpinnen märks det allt tydligare att vi börjar få en bra mix av rutin och ungdomlig talang i truppen. Att de gamla rävarna som Rieks, Nielsen och Moisander fortfarande bidrar samtidigt som unga kreativa spelare som Nanasi och Ali utvecklas för fullt är ovärderligt för helheten och inte minst viktigt för kommande säsong då vi med all sannolikhet spelar i Europa igen. Utan rutin funkar det inte, men heller inte utan talang och kvickhet. Bygget har, trots AC:s frånvaro och Hugos flytt, börjat ta form på allvar.
Johan Dahlin (2)
Som jag nämnde i både min matchrapport och i punkt nummer ett idag så var Halmstad inte helt oävna i måndags. Lyckligtvis har vi en målvakt som på något förunderligt sätt alltid är vaken när det gäller och de chanser HBK skapade tog vår eminente Johan Dahlin hand om. Det är inte jätteenkelt att vara målvakt i ett lag som äger bollen i sjuttio procent av matcherna, men Dahlin tycks trivas utmärkt med den relativa sysslolösheten bara han får rädda kalaset ett par gånger per föreställning.
Vi skall vara tacksamma så länge vi får ha denne ikon mellan stolparna.
Sören Rieks (NY)
På tal om ikoner, så är det min själ inte långt ifrån att denna före detta Blåvittspelare börjar få ikonstatus.
Alldeles bortsett från hans osvikliga förmåga att göra poäng och reta gallfeber på sin före detta klubb är Sören fortfarande, trots sin ålder och perioder av skador, en väldigt viktig pjäs i Malmö FF och i Henrik Rydströms truppbygge.
Sören sätt att hantera sin status som "viktig komplementspelare" i stället för att vara given startman är exemplariskt och som mentor för de yngre förmågorna känns han klockren. Det är en vacker, snart sex säsonger lång, kärleksrelation vi har fått vara med om och ja, "Vi älskar Sören Rieks - Allez Allez!".
LBJ (NY)
Så är han officiellt en startspelare, Lasse Berg Johnsen.
Efter ett lite rörigt inhopp mot Värnamo och en aning försiktig första kvart mot Halmstad började vår ersättare för Hugo Larsson visa vad han är för spelare på allvar.
Med smart positionsspel, en väldig självklarhet i att vara spelbar och med ett utmärkt passningsspel jobbade sig "LBJ" in i matchen och i kombination med en Peña som tycktes trivas utmärkt i sitt norska sällskap såg det verkligen lovande ut. Här finns en relation med utvecklingspotential och ju längre hösten lider desto bättre kommer det att se ut.
Lätt bäst i serien (NY)
Ja, nu talar jag inte om laget, för än så länge leder ju trots allt Elfsborg allsvenskan.
Men seriens bästa spelare, det har vi. Lika självklart som att AC var bäst i serien när han var frisk och i form, är det det att Sebastian Nanasi nu åtminstone paxar tronen medan vår kapten är sjukskriven. Sebbe är helt enkelt helt fantastisk för närvarande och det är en fröjd att se honom spela fotboll. Bortsett från de flinka fötterna och spelskickligheten verkar den unge Kristianstadpågen tillika ha ett klokt huvud fastskruvat på den lätta kroppen och kombinationen av ödmjukhet och tro på den egna förmågan tycks vara optimerad. Hur länge vi får njuta av Nanasi i den himmelsblå tröjan är ännu högst oklart, men njuter, det gör vi!
Det är inte utan att självförtroendet, även hos en obotlig optimist som mig, naggades lite i kanten efter de där trista matcherna mot Mjällby, Djurgården och AIK.
På måndag väntar Mjällby igen, denna gången på fiskfjällsbestänkta blåshålet Strandvallen och det kommer att bli en kämpig drabbning. Är vi verkligen tillbaka på vinnarspåret på riktigt, eller väntar MAIF-tränaren Anders Torstensson, i skepnad av fiskmånglaren Crabbofix, på att få lappa till oss över flabben med en tung torsk?
Hoppas verkligen inte, men oron gnager.
Det blir en svettig höst, men en avslutning med Häcken borta och Elfsborg hemma. Drömmen vore att avgöra serien innan dessa rysliga matcher, men då är tre pinnar på Listerlandet ett måste.
