Sex och Jävligt offside: Ljusglimtar och lotter
Fortsatt allsvensk paus, men listan vågar sig på att vara försiktigt optimistisk kring kvallotter, återkomster och öppnare arenor.
Lottningen (NY)
Jag erkänner direkt: När jag såg lottningsgrupperna i måndags kväll var jag HELT ÖVERTYGAD om att vi skulle dra Bodö/Glimt. Varför? För att det är den otur Malmö FF har i lottningar. Nära var det, av de oseedade bollarna var bara Bodös och Rigas kvar när Malmö FF lästes upp. Och det är inte så att jag tror att vi varit chanslösa mot det norska mästarlaget, men jag såg det som det klart svåraste motståndet vi kunde få. Och personligen har jag väldigt svårt för resonemang av typen ”kan vi inte slå dem har vi inte i CL/EL etc att göra”. Möter man helst Bnei Yehuda eller Granada i ett playoff? Nej, just det. Med tanke på hur ekonomiskt viktigt det är att gå vidare är det en självklarhet att motståndet ska vara så lätt som det bara är möjligt. Nu bjuder i och för sig Riga FC:s nationstillhörighet in till ljumma ordvitsar, men jag vet inte om laget kan kategoriseras som ”lätt”. De var trots allt högst rankat av alla oseedade lag. Och har vunnit lettiska ligan tre år i rad. Fick bara stryk med 1-0 av Celtic i tredje Europa League-rundan ifjol. Men nog är det här ett motstånd som, för att uttrycka det diplomatiskt, inte känns stört omöjligt. Jag läser på Wikipedia att det är en ny klubb, grundad 2014 som resultatet av en sammanslagning mellan FC Caramba Riga och Dinamo Riga (”Caramba” … ?). Och att de i söndags slog Noah Jurmala med 1-0 efter ett sent mål av en spelare med det respektingivande namnet Antonijs Cernomordijs.
Uppdatering: Och om - OM! - vi lyckas slå Riga blev det vid lunchtid idag klart att vinnaren av finska HJK och Buducnost Podgorica från Montenegro väntar. I detta än så länge hypotetiska möte börjar vi också hemma.
Johan Dahlin (NY)
De första träningsmatcherna varje år har ändå en viss tjusning. De pekar framåt, en ny säsong står för dörren, våren är om inte precis i antågande så ändå inte längre lika orimligt avlägsen som den kändes i november. Men när väl säsongen kommer igång kommer insprängda träningsmatcher allt som oftast med sömnighetsgaranti. De blir sällan särskilt intressanta. Helgens möte med Kalmar var inget undantag. Första halvlek gav visserligen några småtrevliga kombinationer, test av trebackslinje och godkända insatser av unga spelare. Andra halvlek var inte bra alls. Men! Förutom publiken på Heleneholms IP fanns det ett glädjeämne av mycket stora mått: Johan Dahlin gjorde comeback.
Sektionstänk (NY)
Myndigheterna blåser på intet vis faran över. I sociala medier jobbar de som vill se mer restriktioner, mer förbud, mer stoppande av allt, oförtrutet vidare. De åberopar gärna vetenskapen, vi ska följa den säger de, de rotar fram studier med mycket oroväckande procentsatser och de avfärdar studier med mindre oroväckande procentsatser. Och som vi vet vid det här laget finns det alltid, precis alltid, en ny och möjligen allvarligare mutation att oroa sig över. I alla fall, detta är såklart inget att raljera över, jag vet. Det är allvarligt. Men trots det kommer positiva signaler. De 3000 på läktarna som är målet för den 1 juli kan bli ännu fler, eftersom regeringen nu vill öppna för 3000 – per sektion. Vad detta betyder för Malmö Stadion vet jag inte i skrivande stund. Men jag bara antar att det är positivt. Vi kanske kan vara många redan mot Riga?
Serieledning & maratontabellen (NY)
Ja, jag vet att vi spelat en match mer, och ja, jag vet att Djurgården har bättre målskillnad. Men tittar jag på ställningen just nu är det vi som ligger överst. Så får det gärna förbli. En tabell som känns än mer svårruckad är maratontabellen. Nu leder vi den med 136 poäng.
Damernas start (NY)
Apropå det där med uppöppnande av samhället och positiva signaler: Till sist fick också divisionerna nedanför elit börja spela. Och Malmö FF:s damer har börjat i samma storartade stil som förra året slutade. 17-0 på två matcher. Härnäst väntar Lindeborg på lördag.
EM (5)
Jag minns en tid när jag närmast kände en sorg när ett stort mästerskap tog slut. För min del är det inte så längre, mitt engagemang för landslagsfotboll är numera på en lägre nivå, men jag skulle ändå vilja sammanfatta EM så här: det är trevligt (det var otäckt i helgen förstås, men det verkar ju nu som om Christian Eriksen är på bättringsvägen). Rofyllt och lagom spännande. Och så är det ju så fantastiskt att se och höra publik på läktarna igen. När detta skrives har Ungern-Portugal just tagit slut. Den spelades inför ett fullsatt stadion i Budapest. En intressant detalj i detta är att Ungern har högst Covid-dödstal per capita i hela Europa. Det krävdes tydligen vaccination eller negativt test för att komma in på matchen … men. Jag säger det en gång till. Det ljusnar. Jag kan inte tycka annat.
Om vi genom att tjonga bort bollen nittio minuter i sträck nått 0-0 på Santiago Bernabeu den där decemberdagen 2015, ja, då hade jag varit helnöjd. Fast det blev 8-0. Ändå var vi egentligen inte mer utspelade än vad Sveriges landslag var i måndags. Nu har jag, som sagt, inte gjort samma känslomässiga inteckning i landslaget som i Malmö FF. Därför blir det lite lättare att titta med lite mer objektiva ögon på mötet med Spanien. Jag tillhör inte dem som drog en lättnadens suck efter slutsignalen, tycker att det var för dåligt på för många fötter för att man ska kunna prata om en bragd, men jag tillhör inte heller dem som pratar om att vi borde skämmas. En fruktansvärt svår bortamatch, och Sverige förlorar inte. Ändå är det nåt som skaver, nu när resultatet, för mig, inte är överordnat precis allt. Är det rimligt att ett lag som spelar så som Sverige spelade i Sevilla får med sig poäng? Att man spelar defensivt må väl vara hänt, men att maska och fumla med bollen vid inkast efter en kvarts spel? Och, i en turnering vars syfte för mig handlar om underhållning – vad blir egentligen meningen med alltihop? Är det lönt att tävla om man tävlar så här? Ja, jag vet inte riktigt … men det är det nog. Fast jag hoppas det ser annorlunda ut mot Slovakien. Och det vill jag ändå tro att det kommer att göra.
