Sex och jävligt offside: Ljuvliga juli
Vi är inne i en månad som hittills är solig på många vis. Veckans onsdagslista sommarmyser.
Anfallsparet (HALVNY)
Magnus Eriksson såg väl kanske en liiiten aning trög ut hemma mot Drogheda, men nog har han kommit igång. Två mål mot Åtvidaberg borde varit två mot Hibernian också, om det inte varit för en mirakelräddning från den skotske målmannen. Och så denne härlige Tokelo Rantie: visst är det frustrerande att han bränner så mycket som han gör, men man måste ändå älska hans förmåga att ta sig till målchanser. Och då pratar vi alltsomoftast tokigt rena lägen. Hade han satt allt hade han förresten förmodligen spelat i en bättre liga redan. Han har fått en del kritik för bristande spelförståelse, men jag tyckte han löpte riktigt bra mot Hibs. Och det där friläget i början av andra halvlek ... perfekt tajmad löpning, sublim medtagning av boll med yttersidan, ryck ifrån och in framför backarna, gott om tid ... och så bollen i magen på målvakten och stackars Rantie liggande i raklång besvikelse med ansiktet i gräsmattan.
Som sagt, det är lätt att ta honom till sitt hjärta.
Juli månad (NY)
Solen skiner, uteserveringarna är fulla och tarmbakterierna frodas i badvattnet. Men juli har framförallt varit en härlig månad på fotbollsplanen: fem matcher kan spjälkas upp i två klara allsvenska segrar, avancemang från Europa League-kvalets första omgång och hyfsat bäddat i den andra. Fortsätter denna solskenshistoria imorgon, månne?
Svenska lag i Europa (NY)
Det finns folk som gärna fnissar när andra svenska lag misslyckas i Europaspelet. Det gör inte jag. Dock inte för att jag är storsint eller extra ädel. Tvärtom är de bakomliggande skälen helt egoistiska.
Svenska framgångar bygger nämligen bättre ranking, vilket i sin tur innebär färre kvalomgångar, högre seedning och större möjligheter att gå långt. Bättre förutsättningar för alla svenska lag - inklusive Malmö FF. Därför tycker jag det är bra att Elfsborg redan är klara för nästa omgång av Champions League-kvalet (vilket inte betyder att jag inte skulle vara avundsjuk om de går till gruppspelet). Det var också prima att Häcken förmådde plocka upp 0-2 borta mot Sparta Prag. Jag tycker det vore finfint om IFK Göteborg kan spräcka nollan och vinna borta mot Trencin. Jag hoppas på ett Gefle-mirakel mot Anorthosis Famagusta. Och så betraktar jag det förstås som utmärkt att vi själva har en hyfsad chans att nå nästa runda.
Markus Halsti (4)
Målskyttar och trollgubbar i all ära: jag måste ända återvända till det här med inget-nonsens-spelare. För det är ändå nåt visst med dem. Såna som går in i dueller och vinner dem utan stora åthävor, såna som inte tycks ha nåt behov av att glänsa, såna som inte verkar bry sig om lite snor på tröjans underärmar. Och såg ni vad som hände efter andra målet i torsdags? Jubel och kramkalas för de flesta. Men Markus Halsti, han vände om och vaggade lugnt tillbaks till sin inför-avspark-plats en bit bakom mittcirkeln. Gjorde sig redo för nästa sekvens, liksom. Man skulle kanske tycka det lite sorgligt att han inte deltog i glädjescenerna ... eller så kan man bara tycka att det var iskallt. På ett bra sätt.
EM-feber (NY)
Solen skiner och Sverige vräker in mål. Jag fruktade att Pia Sundhages applicerande av amerikansk attityd, att stjärnor måste få glänsa och sånt där, skulle gå i baklås. Men så har det ju inte alls blivit. Bortsett från en lite krampaktig inledning mot Danmark har svenskorna i princip sopat banan med allt motstånd. Ikväll väntar Tyskland.
Himmelriket omfamnar sociala medier (NY)
Måhända lite fånigt att lyfta fram sina ’kollegor’, men låt mig framkalla en minnesbild från Floridalägret i vintras. Medan Kvällsposten och Sydsvenskan twittrade, instagrammade och direktstreamade video (och gjorde det alltihop mycket bra!) stod Himmelrikets utsände bredvid och fingrade förläget på sitt kollegieblock, med en analog känsla av otillräcklighet brännande i magen.
Men nu, va! Ulf Nilsson och Magnus Johansson Facebookade från Irland som vore de åttondeklassare på skolresa, och fastän Martin Grahn och Ted Svensson påbörjade sin resa till Skottland under tisdagen är tidslinjen redan full av kändisspotting, newsflashar och vardagsdramatik. Så, minsann, Himmelriket har tagit klivet in i den Sociala Tidseran. Om du sitter och missar allt detta spännande är enda boten att börja följa Facebooksidan här.
Sitter du ibland i arbetsmöten som egentligen är till för att snabba beslut ska tas, så att alla sen kan gå ut och göra det de behöver? Men så börjar någon spruta idéer, prata om ”nästa gång”, långsiktiga vidareutvecklingar? Missförstå mig nu inte: det är jättebra med såna där visionärer. Men själv har jag en så fyrkantig personlighetsprofil att jag alltid tycker det är lite jobbigt när här:et och nu:et blir eftersatt. Frågar ni mig hur saker och ting bör göras lyder svaret: Linjärt. Börja göra, gör, gör färdigt (och uttala gärna ordet färdigt ’färdet’). Sväva inte iväg. Stanna här. Ta inte ut saker i förskott.
Därför gillar jag inte riktigt UEFAs lottningsförfarande. Ett otyg att göra det innan föregående omgång spelats klart. Det har fått effekten att det i både press och folkmun redan pratas om Swansea. ”Om vi slår ut Hibs” blir alltför ofta bara en bisats. Det känns lite för mycket som ett dåligt omen och jag får onda aningar. För vi är ju inte vidare än. Men jag hoppas – och tror - att spelarna verkligen orkar hålla fast vid den gamla en-match-i-taget-klyschan. Då löser det sig imorgon.
