Sex och Jävligt offside: Löften i luften
Laget återsamlas efter julsemestern, ännu en säsong sparkas igång och listan konstaterar att vi nu vänder blad till ett nytt, löftesrikt år.
Uppstart (NY)
Vet inte hur du, käre läsare, brukar uppleva första dagen på jobb efter en lång semester? Själv tycker jag det brukar vara rätt motigt. Sover ofta dåligt på natten innan, det är segt att stiga upp, och på cykeln in till kontoret brukar minnet av fredagseftermiddagen nån månad tidigare – när semestern ännu låg framför mig som ett oläst seriealbum – kännas mer bittert än ljuvt. Men jag tänker mig att det är annorlunda för professionella fotbollsspelare. Att de frustar av iver, att de klättrat på väggarna hemma, att de inget hellre vill än att återvända till sitt arbete.
Detta kanske är en överdrivet romantiserande bild av fotbollsspelaryrket … ? Jaja. För alla oss andra, vi som står bredvid, är det hursomhelst härligt att det börjar om igen. Nånstans, långt där borta men snart inom synhåll, väntar våren. Just nu är allt bara möjligheter, säsongen är ännu fylld av löften som bara väntar på att infrias och frågor som ska besvaras: Vem exploderar i år? Kan de återvändande lånen göra avtryck, eller är de mentalt redan nån annanstans? Och hur blir det med Rasmus Bengtsson?
Fystester inleds idag, första bollträningen på fredag.
Silly season (4)
I flera allsvenska klubbar har det redan skett en del truppförändringar. Men i Malmö FF:s transferfönster blåser det inte särskilt mycket. Än så länge, i alla fall. Däremot fläktar det lite av mer eller mindre substansfyllda rykten. Ingen lär väl ha missat att det pratades om Viktor Gyökeres som ersättare till Kiese Thelin, men fotbolldirekt.se kunde igår berätta att Brighton lånar ut honom till en Championship-klubb istället. I skrivande stund har jag inte sett någon officiell bekräftelse på detta, så möjligen är kan det inte helt uteslutas att det snurrar nåt varv till. Men Gyökeres känns avlägsen just nu. Vidare, möjligt ryskt intresse för Eric Larsson, och prat om att en ung norsk ytterback med det respektingivande namnet Christian Dahle Borchgrevink tilldrar sig intresse från Malmöhåll.
Det svenska transferfönstret stänger inte förrän 31 mars. Fortsättning följer.
Stanna hemma (NY)
Glädjen i att vara på väg. Illusionen av att ljumma vindar rufsar det hår jag inte längre har. En lätthet i kroppen, känslan av frihet (en känsla som egentligen är både glyttig och verklighetsfrånvänd; vanligtvis har jag researchat lite för mycket på Tripadvisor för att verkligen kunna leva efter devisen ’ta dagen som den kommer’).
Men! Jag kan cynismironisera i all oändlighet – det är ändå så att ett av livets sannaste och största glädjeämnen, det är att resa. Men jag ska inte gnälla. Att nöjesresor svårligen går att genomföra just nu får ändå, med tanke på världens och sakernas tillstånd, katalogföras under fliken I-landsproblem. Och att Malmö FF väljer att avstå från träningsläger i Spanien känns såklart helt rätt.
Mer kulturprettoighet (NY)
Noterade att kollega Magnus förra veckan fick kritik för att en av punkterna handlat om en Lars Norén-pjäs. ”Skippa kulturprettodelen”, uppmanades det i kommentarsfältet. Men listan varken ger sig eller låter sig nedslås! Den rättar istället till silkesscarfen, lägger benen i kors och plöjer med intellektuellt innerlig blick vidare i kulturfåran.
Jag har nämligen just avslutat Jacques Werups ’Hemstaden’, en bok jag läste för första gången i slutet av åttiotalet (eller möjligen början av nittiotalet) och till stora delar hade glömt. I MFF-kontext är den förstås mest känd för läktarrepliken ”Adu, gå po match i en sån rockajävel!”. Men det finns också en annan passus, just före detta ikoniska uttalande, som på ett makalöst sätt sammanfattar vad det hela handlar om. Jag citerar:
”Var jag än befinner mig, hur jag än ser ut, hur annorlunda mitt liv än kommer att bli – den malmöitiska självklarheten, förkroppsligad i bokstäverna MFF och den ljusblå färgen, finns oförbrukad kvar som en påminnelse om vem jag är.
Det är inte omöjligt att detta malmöitiska bråddjup både är en aning dumdrygt och ganska fantasilöst. Säkert är det det, jämfört med en sydländsk själ. Och också både fördomsfullt och trångsynt. Måhända ligger det som ett slags mentalt lock över de vanliga vingslagen, men en sak vet jag: det ger en ett sinne för realiteter, en distanserad misstänksamhet mot allt för mycket färgsprak och utanverk. Det är ett praktiskt andligt filter i en värld som är så full av krimskrams.”
Med dessa sanningens ord tackar Kulturredaktionen för sig. För den här veckan, alltså.
Akademin (NY)
Vet ni vilken herrelitklubb som har landets bästa ungdomsverksamhet? Malmö FF. Det har SEF bestämt. Eller snarare bedömt, eftersom det är de som utför rankningen baserat på spelarutbildning, faciliteter, skolsamverkan och några ytterligare faktorer. Näst bäst är Brommapojkarna, och sen är det ett stort gap ner till AIK på tredje plats. IFK Göteborg är fyra, 2062 rankingpoäng efter MFF (5195-3133). En drygt 16 gånger större differens än i maratontabellen – där handlar det som bekant om en skillnad på 125 poäng.
Jon Dahl Tomasson (NY)
Han vann direkt. Fick mycket beröm för det som kom att kallas återerövringsspelet. Nu väntar det andra året. Förhoppningsvis blir det en normalare säsong. Och förhoppningsvis fortsätter laget att vinna.
Låt oss återvända till punkt 1. För första bollträningen brukar ju vara ett litet event. Fyrverkerier och segersäkra banderoller. Vi i den frusna publiken värms av återseendet, presentationerna och några minuters smånätt bolltrillande. Och efteråt: det rituellt behagliga att med ett småleende på läpparna cykla hemåt efter att ha sett säsongen bredsidas igång.
Så blir det inte i år.
