Sex och Jävligt offside: Målet, våren och matchen
Efter fiaskot på Stockholms Stadion tvingas undertecknad leta med ljus och lykta efter sex positiva saker att ta med sig från veckan som gått. Men det är onsdag och en onsdag är inte en onsdag utan ”Sex och Jävligt offside”.
Malmö FF (NY)
För mig är denna lista ofullständig utan det vackraste i topp. Även en vecka som denna . Det är klubben som är grunden till all den himmelsblå kärlek vi delar, all den himmelsblå frustration vi känner och all den himmelsblå glädje vi firar.
Dessutom är inte allt avgrundsmörkt kring klubben denna vecka. P17-landslaget gör succé i EM i Slovakien med tre MFF:are i truppen (Sixten Mohlin, Erdal Rakip och Mirza Halvadzic) och Tokelo Rantie tokhyllar klubben i en intervju i Aftonbladet. Det finns alltid mer eller mindre konstanta skäl att vara stolt över världens finaste fotbollsförening. En vecka som denna är det bara att välja något annat än den sportsliga prestationen mot Djurgården.
Zlatan Ibrahimovic (NY)
10:e ligatiteln. Övrig motivering överflödig.
Våren (NY)
Efter en vinter där det skånska landskapet tidvis tveklöst skulle kunna fungera som inspelningsplats för Game of Thrones nordliga episoder är vårvärmen mer välkommen än någonsin. Det som för en tid sedan kändes som en utopi sprunget ur efterhandskonstruerade barndomsminnen är nu plötsligt en realitet. Det blev vår i år också.
Studenterna i Lund bär idag shorts och äter Magnum på stan. För mig är det kanske viktigast att få kunna värma upp inför match med en Stella Artois i Pildammarna utan att riskera blåskatarr och en tvåmånader lång förkylning.
Målet (NY)
Magnus Erikssons magnifika mål glömdes bort där någonstans mitt i allt elände i söndags. Det är väldigt synd, för målet hade definitivt förtjänat i att få resultera i poäng och få den uppmärksamhet det förtjänar. Du har helt enkelt ingen annat alternativ än att upprepa utförandet inför din himmapublik, Magnus. Den 29:e funkar för mig, hur ser det ut för dig?
Simon Kroon (NY)
I sällsynt klen konkurrens ser jag Simon Kroon som främsta offensiva himmelsblå aktör i söndags. I första halvlek riktades de flesta av attackerna från hans kant, där han med genombrottsintentioner och smarta instick låg bakom mycket av det som skapades framåt. Han visade att han är redo att axla rollen som allsvensk startman. Det där svandyket i situationen som troligtvis annars hade renderat i en straff väljer jag här att ignorera.
Wigan (NY)
Alla uttjatade och trötta Busterrefererser var på sin plats efter att Wigan skrällslagit Manchester City i FA-cupfinalen i lördags. Det är något oerhört befriande med att sådana här skrällar sker med jämna mellanrum och att orden oligark eller oljeshejk inte behöver vara synonymt med vinster och titlar. Wigan visade att minst kan vara störst och att pengar inte nödvändigtvis alltid är det bästa receptet på framgång.
Samtidigt är det bara två år sedan vi lyckades besegra Wigan med 3-1 i en träningsmatch. City hade med andra ord inte haft en suck mot oss.
Det går självklart inte att komma undan att söndagens insats var under all kritik. Alla lag och spelare kan göra dåliga matcher och tappa oväntade poäng, även MFF. Så måste det få vara. Vad som däremot skrämmer mig är sättet vi gör det på. Under de snart två decennier jag följt Malmö FF har jag sällan sett en sådan fullständigt lam, viljelös och nonchalant insats som den under andra halvlek. När spelet inte fungerar som det önskas gäller det att istället ta på sig alla blåställ man äger och kriga till domaren blåst sönder sin pipa. Blåställen låg istället kvar, prydligt ihopvikta, hemma i Kenneth Folkessons materialrum.
Jag hoppas innerligt att söndagens insats var en engångsföreteelse.