Sex och Jävligt Offside - Mänsklighetens kollaps?
Det är ingen rolig vecka att försöka klämma fram en lista på, men här kommer ett försök i alla fall.
Pontus är tillbaka (7, typ)
Listnestor Henrik Zachrisson hade ju med den här punkten i onsdags, men den är ju fortfarande relevant.
Vi har fyra matcher kvar, vilka alla nog måste vinnas och då behövs en general på plan. Ponnes bisarra avstängning är nu äntligen över och jag hoppas att vår rutinerade kapten kan bidra med den där tryggheten och det där modet som förvandlar ett bollskickligt men försiktigt lag till en framåtlutad vinstmaskin.
Pådrivaren är tillbaka, måtte han få med sig alla!
Tacksamt motstånd (NY)
Det här kan naturligtvis ses som en monumental jinx bland de som tror på sånt, men vi som tror mer på fakta, tabeller och resultat känner nog att det är lite skönt att möta Varberg hemma i inledningen på slutspurten. Hallänningarna har varit riktigt svaga i år och kan vi bryta ner deras försvar någorlunda tidigt kan matchen på söndag bli den boost vi behöver inför de sista (på pappret) betydligt tuffare matcherna. Och ni som blir stressade av att jag tror och tycker att vi kör över Varberg rejält kan ju tänka på att om vi inte kan slå jumbon hemma när vi behöver det som mest, så skall vi min själ inte heller ha något guld.
Busanello förlängde (NY)
Lite oväntat, men väldigt uppskattat var det att vår eminente vänsterback Gabriel Busanello redan väljer att förlänga sitt kontrakt och i och med det är brassen nu MFF:are fram t o m 2027. Vår backelegant trivs oerhört bra i Malmö (hoppas känslorna finns kvar i januari) och föreningen trivs oerhört bra med honom.
Busanello har levererat högkaratig fotboll sedan dag ett i MFF och det är onekligen en ynnest att han har över fyra år kvar på sitt himmelsblå kontrakt.
U21 till SM-final (NY)
MFF:s U21 är i SM-final efter en övertygande seger mot Mjällby. Ett ungt lag kryddat med fyra rutinerade överåringar (Knudsen, Jörgensen, Lewicki och Siby) gjorde en OK första halvlek och en superb andra halvlek, där man avgjorde matchen efter mål av Shamoun, Jörgensen och Loukili.
I finalen ställs man mot antingen Norrköping eller Elfsborg och deras semifinal spelas klockan 14.00 idag i Norrköping.
Det står redan klart att finalen kommer spelas på bortaplan för MFF:s del.
Lite mental vila (NY)
Att förlora en riktigt viktig fotbollsmatch på övertid är inte kul alls och för MFF:s del med alla krav och förhoppningar som (med rätta) finns kring detta svensk fotbolls flaggskepp är det ännu värre. Kanske var det då tur att vi fick ett litet uppehåll direkt efter Kalmarmatchen så att spelarna och ledarna har fått smälta käftsmällen och ladda om. Nu behövs all energi vi kan uppbåda i de sista fyra matcherna och den energin fanns nog inte där veckan efter debaclet på Guldfågeln Arena.
Nu har vi fått chansen till mental återhämtning och det kan vara nog så viktigt i ett skede där varje detalj måste sitta.
Fotbollsfamiljen (NY)
När död och tragedier drabbar fotbollssupportrar ser man ofta de vackraste sidorna av supporterskapet.
Antagonister lägger armarna om varandra i tröstande kramar, banderoller med stöttande budskap vecklas ut, hån, hot och hat byts ut mot en insikt om att vi alla har en kärlek till sporten och våra lag som är större än rivalitet och att vi har en gemenskap globalt och nationellt som är större än all den vidrighet som våldsverkare och mördare sprider. En liten tröst i denna dystra verklighet är, trots allt, fotbollsfamiljens förmåga att gemensamt läka.
Två svenska supportrar mördade och en allvarligt skadad inför landskampen mot Belgien i Bryssel. Som det ser ut blev de utvalda av terroristen på grund av att de bar sina gula landslagströjor och var tydligen ett legitimt mål i terroristens förvridna världsbild.
Chocken och sorgen över dessa båda offers öde är så stor, inte minst för att vi alla som älskar fotboll så lätt kan identifiera oss med dem.
Vi har alla varit där, matchklädda och förväntansfulla, redo att stötta vårt lag oavsett förutsättningar. Offren i måndags kväll fick aldrig chansen och det är så oerhört hjärtskärande.
Samtidigt som detta dådet skriker gällt, rakt in i medvetandet är det samtidigt endast en del i det massiva dån av våld och hat som tycks svepa över världen.
Rysslands vettlösa och samvetslösa angreppskrig mot Ukraina pågår oförtrutet, Hamas monstruösa övergrepp på civila israeler och Israels alltför förutsägbara hämndbombningar har gett oss fler sorgliga bilder av vad mänskligheten är kapabel till och i samklang med detta vansinne fortsätter våldsvågen här hemma bland de gängkriminella.
Gemensamt för alla dessa exempel, inte minst när det gäller terrorattentatet i Bryssel är att helt oskyldiga människor, utan koppling till de politiska och religiösa galenskaper som piskat upp hatet, drabbas.
Världen har blivit galen och dygder som återhållsamhet, behärskning, diplomati och samarbete har kastats åt sidan till förmån för hat, våld, vedergällning och konflikt.
Den som är det minsta bevandrad historiskt kan snabbt konstatera vilken av vägarna som är framkomlig och vilken som leder till katastrof.
Tyvärr är det svårt att se någon ta ansvar idag. Vare sig när det gäller det eskalerande våldet eller den eskalerande klimatkrisen.
Som farfar till en helt underbar liten snart tvåårig kille (och MFF-medlem) är det tungt att behöva fundera på om det är början på mänsklighetens kollaps vi sitter och bevittnar.
