Sex och Jävligt offside: Matchpremiär och sillystiltje
Årets första match, silly season, rankingpoäng och Arnor Traustason – där har ni några av grejerna på dagens lista.
Matchpremiär (NY)
I övermorgon är det dags för årets första match. För premiärmotståndet står precis som ifjol IFK Malmö, denna gamla ärkerival som en gång delade staden. Eller ”en gång”, förresten ... det är kanske en alltför slarvig formulering. Någonstans, kanske rentutav inte så värst långt från där jag sitter och skriver detta, finns det säkert en och annan människa som definierar sig som IFK-gul och inget annat. Och kanske törs dessa vindpinade existenser nu vädra morgonluft och lyfta blicken en aning, då den forna Höga Hattar-klubben lyckades vinna sin serie ifjol. År 2021 huserar de i division I.
Hursomhelst, klockan 19 på fredag är det dags. Malmö IP är spelplats, men in på arenan kommer vi förstås inte. Matchen sänds på Dplay/discovery+. Alltid något.
Fortsatt tyst och lugnt (NY)
Vad som händer i Silly Season-fönstret? Inte mycket. Inte hos Malmö FF och, för att lägga in den kraftigaste av brasklappar: inte än så länge i alla fall. Samuel Adrians har visserligen blivit utlånad igen, men inga försäljningar. Bister Coronaekonomi gör säkert sitt till för att dämpa köp-och-säljfesten, men tiden börjar rinna ut på många håll. Flertalet europeiska ligor stänger sina transferfönster nu i månadsskiftet. Men ropa hej, det kan vi förstås inte. Ligor som ofta tittar åt svenskt håll håller öppet längre – exempelvis stänger inte Ryssland och Kina förrän i slutet av februari. Den saudiska ligan kan tyvärr också vara av intresse i år. Den nagelbitarens sista transferfönsterdag är den 7 februari.
Arnor Traustason (NY)
En spelare som var skadedrabbad förra året. Fick inte jättemycket med speltid. Men också en spelare med tungan-på-vågen-kvaliteter, och en spelare jag hoppas blir kvar. För det blir han kanske inte, och sättet han svarade på frågor om detta häromveckan är också en delanledning till att Arnor Traustason är med på dagens lista. Inget gnäll, fokus är här, men samtidigt inget hymlande om att inte känna till intresse från utlandet.
Föreningsdemokrati (NY, MEN ÄNDÅ EVIG)
Det sägs ibland, på sina håll, att det faktum att svenska föreningar är medlemsägda innebär en ekonomisk bromskloss. Externa köpare kan inte bli majoritetsägare, och därmed finns inga möjligheter för klubbar att plocka in ohemula storkovor utifrån (vanlig sponsring är förstås småsmulor i sammanhanget). Jag har ofta frågat mig vilka dessa investerare är, de som längtar efter att pumpa in massor av miljoner i en svensk fotbollsklubb. Fast å andra sidan har de ju uppenbarligen dykt upp i Danmark, så kanske, möjligen, är det bara jag som är naiv och trångsynt. För vad vet jag, de finns kanske där ute, de stormrika som väntar på att 51-procentsregeln ska slopas och som skulle kunna se till att vår ekonomiska, och därmed sportsliga, konkurrenskraft ökar.
Men ett möjligt nästa steg uppåt i fotbollsvärldens hierarki till priset av att nån annan äger klubben – vore det värt det? Det kan man tycka olika om, så svaret beror på vem man frågar. Ingen frågar mig, men om någon gjorde det skulle mitt svar bli ett självklart och rungande NEJ. Oavsett om miljoners miljoner väntar på oss på andra sidan. För vad vår föreningsdemokrati framförallt innebär för mig är att jag känner mig närmare klubben. Att jag är en del av den precis som den är en del av mig, att jag kan påverka vad som sker i den, att jag bjuds insyn, och att det känns … äkta. Det är på riktigt.
Detta kan förstås avfärdas som sentimentalt trams. Och att detta med påverkansmöjligheterna bara är en illusion. Men det är en illusion jag i så fall inte vill vara utan. För föreningsdemokrati rockar.
Årskortet (5)
Inte för sent än, och i år en hyfsat riskfri investering: antingen får vi se matcherna på plats, eller så kan vi få pengarna tillbaks för fem matcher i taget. Finns numera en liten film på mff.se, där Franz Brorsson, Oscar Lewicki och Jo Inge Berget ringer upp folk som redan förnyat sina kort för att tacka dem. Och för att ”prata lite helt enkelt”, som Oscar Lewicki säger till en av sina samtalspartners. Sevärt, roligt och överraskande ostelt.
83:a (NY)
Just nu räcker Malmö FF:s 18.500 rankingpoäng till en delad 83:e plats på UEFA:s klubblagsranking. Säsongens europaspel är inte klart, så det finns en viss risk för att vi faller någon enstaka placering – t ex om Lille eller Molde skulle vinna några matcher till. Rankingpoängen baseras på de fem senaste årens resultat i europaspelet. Det är här det blir trevligt. För vi vet redan nu att vi nästnästa säsong, 22/23, kommer att ha en högre poäng än 21/22. Anledningen till det är att 16/17 – en säsong vi inte deltog i Europa – ”faller bort” och ersätts med den säsong som inleds i sommar. Och eftersom vi deltar i år kommer vi, oavsett om vi tokförlorar direkt, att få mer än 0 rankingpoäng. Så vi är kvar på rätt seedningshalva de tidiga spelomgångarna ett tag till.
Jaja. Det är väl som vanligt nuförtiden. Allmänt trist, dystert, ovisst, och samma känsla av det inte är läge att gnälla om i sammanhanget lindriga och ilandsproblemmässiga småtråkigheter som att det inte går att gå på match eller resa bort.
