Sex och Jävligt offside: Med darr på ribban
Dagens lista sträcker en darrande, utmattade arm mot byrålådan och rotar fram sina lugnande tabletter. Gårdagen gick hårt åt nerverna. Idag gäller vila och svala omslag. "Med ett nödrop" är ett kraftigt understatement, men visst, vi är vidare i Europa.
Vidare (NY)
Rotar i minnesbanken för att komma fram till när vi senast släppte in fem bollar i ett europeiskt dubbelkvalmöte (väljer alltså att inte räkna 1-5-förlusterna mot Wolfsburg och Chelsea. De var sextondelsfinaler och inga kvalmatcher). Fastnar och får ta nätet till hjälp. Kommer slutligen fram – eller snarare tillbaka – till året 1997 och mötet med Hajduk Split. Under slutkvarten nere i Kroatien tappade vi en 2-0-ledning till 2-3-förlust – ett skeende som är smärtsamt skildrat i den första Blådårar-filmen – och förlorade sedan med 2-0 hemma. Sedan dess räknar jag till 33 europeiska dubbelkvalmöten med högst fyra insläppta.
Jovisst, jag trodde nog att Vikingur skulle vara ett sämre lag än vad det faktiskt var. Men ändå. Inte var det ett motstånd som rättfärdigade denna hiskeliga hjärtklappningsrysare?
Kanske kan man lugnas av det faktum att det knappast är första gången vi krånglat oss vidare från en första kvalomgång via en skakig uddamålsseger. Men jag vet inte riktigt, när detta skrives har det gått ungefär en halvtimme sedan slutsignalen ljöd i Reykjavik och just nu har jag svårt att känna mig så där reservationslöst själaglad. Lättad över att ett praktfiasko undveks naturligtvis, men samtidigt förlägen över att vi tappar 3-1.
Jaja. En av Europaspelets tjusningar är ju att detta är en scen där Davidarna då och då kan rubba, eller åtminstone skaka, Goliatarna. Inte lika kul när det är Malmö FF som iklätt sig Goliatkostymen dock. Men i alla fall, i och med avancemanget vet vi att det blir tre kvalrundor till i sommar, för nu finns två livlinor i form av både Europa League- och Conference League-kval. Redan nästa vecka väntar Zalgiris Vilnius, som slog ut Ballkani från Kosovo i en annan rysare (förlängning krävdes).
Och: Vi är vidare. Det var det viktiga igår. Och, förstås, att det oerhört taffliga pajasmål vi släppte in i 93:e i förra veckan inte blev avgörande.
Av klassiskt Christiansen-märke (NY)
Det har varit en hackig säsong för vår kapten. Det har hittills bara blivit sju allsvenska matcher - skador har hållit honom borta från den andra hälften. När han väl har spelat har han inte riktigt varit sitt allra bästa jag. I lördags fick han, efter Erdal Rakips skada, en timme. Och satte genast fart på saker och ting. Fick ytor och kunde löpa i djupled, ofta med boll. En kapten i komplett matchform hade förmodligen hittat något passningspoäng redan i första halvlek, men nu fick vi en bit in i andra i alla fall ett klassiskt Christiansen-mål: kvicka steg fram i mitten, sikta – och så, med den sublimt renaste av träffar, upp med bollen i krysset. Hoppas på ett pärlband av liknande mål framöver.
Silly season (NY)
Ytterligare två nyförvärv har presenterats sedan förra veckans lista. Precis som Mahamé Siby har Joseph Ceesay och Moustapha Zeidan skrivit på långa kontrakt; ända t o m 2026. Båda är födda -98 – tillräckligt gamla för att vara etablerade, men samtidigt unga nog för att förhoppningsvis fortfarande ha sina bästa år framför sig. Att det också blir en anfallsvärvning är mer eller mindre redan en supportersanning. Så vilka lämnar, antingen som försäljningar eller som utlåningar? Några blir det. De närmaste veckorna ger svar.
Birmancevics löpande (NY)
Han har knappast varit hundraprocentig när chanserna dykt upp, men: när det gäller ren chansproduktion har Veljko Birmancevics löpningar firat ganska stora triumfer de senaste matcherna. Och det har trots allt blivit ett par mål av det också.
Brålanda i cupen (NY)
För att säkra en plats i vinterns gruppspel i Svenska Cupen heter laget vi behöver besegra Brålanda IF. De ligger just nu nia (av tolv lag) i division 3 nordvästra Götaland. För att ta sig till mötet med MFF slog Brålanda ut division 1-laget Vänersborgs IF, och det var tydligen ett riktigt drama. 1-1 efter full tid och tidig Vänersborgs-ledning i förlängningen. Men sen lade Brålanda i en högre växel och tryckte in inte mindre än fem bollar. Imponerande, men till historien hör att större delen av motståndets ordinarie A-lagsspelare var iväg på semester. Därför mönstrade Vänersborg ett stort antal ungdomar.
Hursomhelst måste jag säga att jag känner mig optimistisk inför den här matchen.
Andra halvlekar när de ser ut som den mot Varberg (NY)
Apropå det som det gnälls över under Offside nedan: tänk om fler halvlekar kunde vara som den andra mot Varberg. Egentligen inget fantastiskt spel, men total kontroll och en motståndare som inte kom nånstans alls. Efter 2-0-målet var det nästan njutbart på Stadion i lördags.
Minns ni den vår som flytt? Efter sju allsvenska omgångar hade vi släppt in ett mål. Ett enda alltså. Sen har det varit darrigare. För att uttrycka det milt. Uppstagning av försvarsspelet står väldigt högt på min önskelista.
