Sex och Jävligt offside: Med månaden kvar
Nya spelare, nya tider. Ny tillförsikt, nya våndor. Veckans lista är här.
Nyförvärv (NY)
Så kom de då till slut, nyförvärven. Ett som det ryktats om och liksom byggts upp till, som ett sorts Vem Där-spel där brickorna med Haji Wright, Nigel Robertha och Nicolai Jörgensen alla fällts allt eftersom. Och kanske var de andra bara irrbloss, Antonio Colak var måhända nummer 9-förstavalet från första början, vad vet jag. Han ger ett ytterst sympatiskt intryck i de intervjuer som nu börjat poppa upp, och det vore förstås finfint om han förmår att upprepa målsnittet från sina Rijeka-säsonger.
Det andra nyförvärvet kom mer som en blixt från en klar himmel. Veljko Birmancevic har fått allehanda fotbollsanalytiker att gå i statistik-spinn, och experter och Balkankännare att säga saker i stil med ”jag trodde han skulle gå direkt till en större liga”. Sammanfattningsvis: Känns bra det här.
Vinst (NY)
Som Marcus Antonsson konstaterade i Sydsvenskan: helgens match mot Halmstad borde varit en gruppfinal. Men som vi alla är smärtsamt medvetna om betydde den ingenting, efter de ganska obegripligen bortkladdade mötena med Västerås och GAIS. Ingen Malmö FF-match är dock så betydelslös att den inte är värd att vinna. Och vann gjorde vi ju. Övertygande därtill – bortsett från de sista minuterna innan paus, just efter att Halmstad tryckt in sin förvisso mycket snygga men också tämligen oväntade kvittering, var vi överlägsna. Även om jag för en stund sätter objektiva glasögon på näsan törs jag påstå att 4-1 var i underkant.
Allsvenskan (NY)
Exakt en månad kvar idag. Att vi inte har någon cupfortsättning att fylla väntetiden med gör knappast att längtan blir mindre. Nedräkningen har börjat. Vi har värvat, andra har värvat, och vi får ju också rikta ett speciellt tack till IFK Göteborg för deras bidrag till forumdiskussionerna. Marek Hamsik har kanske sina allra hetaste glansdagar bakom sig, men är såklart ändå ett namn som rör om, berör och skruvar upp den allsvenska temperaturen.
Dessutom kom det igår lovande signaler från Amanda Lind angående publikfrågan. För två veckor sedan uttryckte jag EXTREM pessimism kring detta på den här listan, och svartsynen är rent generellt en självgrävd grop jag ogärna lämnar. Och i det här fallet känns det definitivt inte som om det finns några större anledningar att dra alltför glada slutsatser. Och det beror inte huvudsakligen på att datumet det pratades om var 11 april - alltså dagen efter premiären mot Hammarby. Efter Amanda Linds intervjusvar tidigt igår publicerade fotbollskanalen.se framåt kvällen en text där Anders Tegnell menar att man nog övertolkat. "Förutsatt att smittspridningen går ner ordentligt kan man under vissa omständigheter tänka sig att ha publik", sade han där.
"Förutsatt", "under vissa omständigheter", "tänka sig". Många förbehåll i en och samma mening. Så om det skulle bli nåt insläpp får vi väl se hur många det kan röra sig om. SEF:s eget förslag utgår från olika smittspridningsnivåer, och den första och försiktigaste nivån skulle innebära 3000 personer på Stadion. Folkhälsomyndigheten pratar i samma artikel om fyra begränsingar - 8, 50, 100 och 150. Men samtidigt, visst - det pratas i alla fall om att släppa på publik.
Sarrs inhopp (NY)
Fanns en del att glädja sig åt i lördags. Inte minst Amin Sarrs inhopp. Går såklart att invända att han ställdes mot en något tröttkörd motståndare, men han såg stark och bestämd ut. Delaktig och aktiv, och fick också kröna insatsen med det sista målet, en vänster i bortre krysset.
Franz avslut (NY)
Målen och alla målchanser till trots, min favoritsekvens från i lördags är denna: efter en hörna går bollen ut ur straffområdet. Den lyras tillbaks igen, mot bortre stolpen, och där har Franz Brorsson dröjt sig kvar. Han låter bollen ta högt på bröstet, nästan uppe på axeln. När den faller neråt möter han den med en höger yttersida – och ser den gå in i bortre burgaveln. Ett nummer och ett avslut värdigt … ja, jag vet inte riktigt vem? Emilio Butragueño? Romario? Dejan Pavlovic? Nu var Franz dessvärre offside. Så något mål blev det inte. Men en sublim aktion, det var det sannerligen.
Rasmus avslut (NY)
Det har dröjt, men för några dagar sedan kom det officiella beskedet om att Malmö FF och Rasmus Bengtsson gått skilda vägar. Hela alltet känns mycket olustigt, och med tanke på att det tagit så lång tid, och givits etiketten ”personalärende”, kan jag näppeligen tycka att det skötts på bästa sätt. Men däremot tycker jag att Rasmus Bengtssons avskedshälsning på mff.se var snygg. Tycker att den hittade rätt ton: En kärleksförklaring till klubben, inga detaljer kring var exakt det skurit sig men samtidigt ett rättframt konstaterande om besvikelse och meningsskiljaktigheter.
Stämmer dessutom ryktet att Rasmus tackat nej till andra allsvenska klubbar för att han inte vill spela i nån annan än MFF, då finns det ännu större anledning att lyfta på hatten och säga tack till en av 10-talets bästa Malmö-mittbackar.
Jag får mail från Malmö FF. Årskorten blir digitala i år, står det. Jag läser, begrundar och berättar för min fru. Hon spårar ett dilemma, ett velande, i min röst; samtidigt ser jag på hennes kroppsspråk att hon inte riktigt uppfattar något egentligt problem. Men hon vet sedan mycket länge att MFF-relaterade saker tenderar att få stora – någon skulle kanske t o m säga orimliga? – proportioner. Så hon lyssnar tålmodigt. Jag förklarar att man för en tjuga ändå kan få korten i det gamla vanliga plastformatet. När hon säger att vi väl har råd med fyrtio kronor (vi har två kort) invänder jag att klubben är tydlig med att de vill att man väljer det digitala alternativet. För miljöns skull.
”Blir det krångligt med det digitala?” undrar hon.
”Nej. Man loggar in med telefonen, så har man en streckkod där.”
”Men kör på det då.”
Jag suckar.
”Njae, jag vet inte ...”
Hon ser på mig. Genom mig.
”Samlar du på de där korten?”
”Nej.”
”Så du har slängt alla kort från tidigare år?”
”... nej.”
Jag anar ett leende, mer i ögonen än runt munnen.
”Var har du dem?”
Jag sänker blicken.
”... de ligger i lådan i nattduksbordet.”
Hon ler igen. Lite tydligare den här gången.
”Men beställ du plastkorten då, min lille hoarder.”
Det slutliga beslutet är mitt. Fast jag skulle inte säga att jag känner mig särskilt mäktig.
-------------
Sista dag för att beställa fysiska årskort är idag.
