Sex och Jävligt offside: Minnen av maj
Vi är inne i den fagraste av månader. Kvällarna är ljusa, parkerna grönskar och rapsfälten lyser. Ja ... ?
Maj är också en månad då den allsvenska tabellen brukar börja utkristalliseras och sätta sig så smått. Men inte i år. Så medan vi väntar på att fredagens möte mellan de svenska fotbollsorganisationerna och Folkhälsomyndigheten möjligen kan bringa mer klarhet i huruvida det blir spel i juni, kommer här lite minnesbilder från gångna majmånader.
Hela maj 1988 (NY)Detta var året Martin Dahlin slog genom med dunder och brak, och det var i början av månaden han gjorde sitt första allsvenska mål genom att nicka in segermålet mot Öster, förbi en förtvivlad Thomas Ravelli. Annars hade vi börjat illa – de tre matcherna i april innebar en seger och två förluster. Men i maj tog det fart. Kryss mot Djurgården följdes upp av bekväma segrar mot Frölunda och Brage. Efter sju omgångar ledde den mäktige Håkan Lindman skytteligan och MFF låg på tredje plats. Ledde gjorde Göteborg, och dem skulle vi möta. Datumet var den 29:e, och personligen var jag gladare än en speleman som just fått in en Billboardetta. Två dagar tidigare hade jag nämligen muckat. Alla ni ungdomar som inte gjort militärtjänst har möjligen hört äldre släktingar berätta dråpliga lumparhistorier, och kanske tänkt att det där, det låter ju riktigt festligt. Men lyssna på mig när jag nu säger: ni har missat intet och åter intet. Lumpen var en orgie i bristfällig sömn och sinnesdödande meningslösheter. Så när det nu, äntligen, var över för min del var jag som innesluten i en kokong av den puraste lycka. I den sinnesstämningen körde vi upp till Göteborg – en riktig resa på den tiden – och såg Martin Dahlin göra två mål, vår framtida tränare Micke Andersson reducera för IFK, och Anders Palmér stänga matchen i slutminuten.
Jag blir tårögd när jag tänker på det.
22 maj 1986 (NY)
I maj 1986 visste vi förstås inte att nio års guldtorka äntligen skulle komma att brytas detta år. Och egentligen hade vi inlett med lite för många kryss för att det redan där på vårkanten skulle lukta guld på riktigt. Men när Hammarby kom på besök var det aldrig någon diskussion kring var poängen skulle hamna. Vi promenerade enkelt fram till 4-0, via två mål av Lasse Larsson, bland annat. Och när vi fick straff i slutminuten viftade Janne Möller ut till bänken, älgade upp från sin målbur och tryckte in femman med ett lågt, pressat vristskott. Man såg sig om på läktaren, och allas mungipor var i höjd med örsnibbarna.
15 maj 2007 (NY)
Inte det roligaste året, och det här minnet härstammar inte ens från Stadion. Men det var däremot en match på Olympia som fick ett lyckligt slut. Vi tog ledningen halvvägs in i första halvlek. Ett inkast på HIF:s planhalva, kanske tyckte de bollen borde varit deras, men Jon Inge Höiland kastade snabbt till Ola Toivonen. Han tvåfotade bort en HIF-back (kan det ha varit algeriern de hade ett kort tag, Samir Beloufa?) och lade med en yttersida in bollen i bortre.
I andra halvlek tryckte HIF ner oss så mycket att jag nästan, men bara nästan, är benägen att tycka att det inte varit orättvist om de fått in en boll. Mest minnesvärt? En Anders Andersson-block, efter vilken han spände ut bröstkorgen och tittade upp mot bortaläktaren. Samt, såklart, Jonas Sandqvist fullständigt vansinniga räddning då Henrik Larsson bara hade att raka in en retur i en praktiskt taget tom bur. Sandqvist fick upp en näve, och bollen gick över ribban. Och Toivonens mål blev matchens enda.
Majsviten 2002 (NY)
Det hade blivit jobbigt framåt höstkanten 2001, men till slut hade poängen trillat in – bland annat med hjälp av Jörgen Ohlssons hjältemål hemma mot Elfsborg – och vi hade klarat oss kvar med viss marginal. Fast nu var läget prekärt igen. April 2002 var tung, och när månaden tog slut låg vi näst sist. Måstematch mot Kalmar väntade. Och äntligen hade vi den där turen Malmö FF i princip aldrig någonsin har: efter en halvtimme styrdes ett halvdant Hasse Mattisson-skott på en KFF-försvarare och ställde Wastå i målet. I andra halvlek fyllde Ijeh på med två och Jörgen Ohlsson med ett. Blott fyra dagar senare tog vi oss an HIF på Olympia. Man kan förstås tycka vad man vill om Peter Ijeh, men det går inte att förneka att han detta år var helt magnifik för oss. Här avgjorde han derbyt genom att från nära håll skalla in ett skruvat Joseph Elanga-inlägg i 83:e minuten. Veckan därpå slog vi AIK borta med 2-1; Peter Ijeh återigen segerskytt. Sen spelades inga fler matcher den månaden. Ett långt VM-uppehåll tog vid. Och vi gick alltså genom maj med en obruten segersvit.
13 maj 1996 (NY)
För exakt 24 år sedan mötte vi Halmstad hemma, men trots att vi var i mitten av maj var vi bara framme vid vår fjärde match. En hård vinter hade skjutit upp de första omgångarna, och veckan innan HBK-mötet hade ett störtregn dessutom skjutit upp vår bortamatch mot Degerfors. Vi hade ändå inlett bra: sju poäng på de första tre matcherna. Halmstadmötet började emellertid illa, då HBK fick straff. Den satte Tommy Andersson, en lång mittback behängd med det pilsnerfilmsdoftande smeknamnet Hacke. Fjellström kvitterade och Jocke Persson gav oss ledningen i början av andra. Och så kom då det som gör den här matchen extra minnesvärd: en indirekt frispark som lyftes upp till Niclas Nylén, som volleysköt bollen över muren och i en skön båge in i mål. Otagbart, sublimt, häpnadsväckande vackert. Joakim Persson fyllde på med ett straffmål i slutminuterna, och vi vann med 4-1.
22 maj 2014 (NY)
Detta magiska år förtjänar såklart också, som alltid, ett omnämnande. Och jag väljer dagen då Strandvallen-spöket äntligen slutade rassla med sina Listerlandssmidda kedjor. För första gången vann vi nämligen en tävlingsmatch på bortaplan mot Mjällby. Det var egentligen aldrig någon diskussion, även om det stannade vid 1-0. Målet kom i slutet av första halvlek – Guillermo Molins frispelades av Magnus Eriksson och rullade in den. Och vi ryckte därmed till oss en fempoängsledning i tabellen. Den släppte vi aldrig.
Den här maj blir det inga matcher. Kanske i juni, men vad ska man egentligen tycka om det? Trist om det inte blir, vårdslöst och dumt om det blir? Inte svårt att vara negativ dessa dagar.
