Sex och Jävligt offside: Några vi kanske glömt
Första kvartalet av skitåret 2020 har gått. Listan har inget bättre för sig än att blicka tillbaks.
Ja, offside får ligga överst idag. Det ser just nu visserligen ut som om damerna ska spela sin premiär i helgen, men det som skulle kunnat bli en härlig publikfest sker i så fall inför tomma läktare. Och den luft som borde vibrera av förväntan inför den allsvenska starten, den är upptagen av annat.
Att herrallsvenskan skulle kunna sparka igång i början av juni känns just nu som en utopisk fantasi. Vilket är sekundärt, eller väldigt mycket oviktigare än sekundärt, nu.
Nej, nuet känns inte som någonting man vill uppehålla sig vid, eller ens befinna sig i, för tillfället. Så istället, ytterligare en lista av backspegelskaraktär. Här har ni sex stycken värvningar det är lätt hänt att man glömmer bort.
Benjamin Fadi, 2013 (NY)Werder Bremen sades vara intresserade, men det var Malmö FF som vann dragkampen om guldklimpen från Ghana. Kontraktet tecknades den 18 mars 2013 – på Fadis 18-årsdag – men flytten till Sverige var då avtalad och överenskommen sedan några månader tillbaka. Han var exempelvis med på Bradenton-lägret i februari, imponerade där och spåddes en lysande framtid. Det blev en del bänkplatser under våren 2013, ett mål i 6-0-segern i cupmatchen mot division II-laget Sävedalen, men bara ett par sista-minuterna-inhopp i allsvenskan. Nåja, ingen panik, det var fortfarande en tonåring det var frågan om. 2014 lånades han ut till Värnamo, fick en del speltid och gjorde några mål, men det blev ändå inte mer än en ny utlåning året därpå. Den här gången till Mjällby. Där han hade en trögare tid.
2016 avslutades kontraktet med Malmö FF och Fadi såldes till FK Karlskrona, då i division II. I augusti ifjol meddelades att Fadis tid i Karlskrona var över, eftersom han fått avslag på sin ansökan om arbetstillstånd.
Tomas Razanauskas, 1999 (NY)
Var den litauiske playmakern en panikvärvning? Tja, kanske. Laget sladdade i tabellen och förstärkning behövdes sommaren 1999. Det märktes att han var en hyfsad bollspelare, men det var dessvärre också ganska tydligt att han inte var rätt spelartyp för att lyfta den självförtroendesöndersmulade samling spelare som fick se sig förnedras gång på gång under en av föreningens dystraste höstar någonsin. Razanauskas kunde briljera med fina crossar och eleganta vrickningar, men vann få andrabollar, alibihoppade i nickdueller och var ingen närkampsspelare; inte på något sätt alls. Han gjorde nio matcher för oss och är kanske mest känd för att han var spelaren som genom att bli fälld orsakade den ökända straff som Tony Flygare missade mot Halmstad.
2004 återvände Razanauskas till svensk fotboll. Då gjorde han en vår i Trelleborg. Det gick inget vidare där heller.
Jesper Bech, 2005 (NY)
Hämtades in från FC Köpenhamn sommaren 2005. Vi skulle ju kvalspela till Champions League, gubevars. Han fanns också på plan i båda matcherna mot Maccabi Haifa – dubbelmötet som avslutades så fantastiskt med Peter Abelssons nick i 89:e nere i Israel, ni minns. Sista hindret inför gruppspelet var schweiziska FC Thun. Bech var febersjuk och missade första hemmamatchen, men startade i 0-3-fiaskot i Bern. Sydsvenskan gav honom en etta i betyg och omdömet ”trivs inte som yttermittfältare, var alltför rädd om benen, saknade go.”
Det var som anfallare den tunne men också tekniske, snabbe och rörlige dansken var värvad. Men målskyttet fick han aldrig igång. På sina 24 allsvenska matcher mäktade han bara med ett enda mål, i 5-0-överkörningen av Landskrona BoIS i oktober 2005. Sommaren 2006 lämnade han för Esbjerg, där han åtminstone tillfälligtvis varvade upp målproduktionen.
Bernard Beuken (NY)
En belgisk ligaspelare! Till Malmö FF! Historien förtäljer att 25-årige Beuken träffat en svensk kvinna, och därför flyttade hit. Vi högg naturligtvis på den vänsterfotade försvarsspelaren. Han debuterade i slutet av juli, efter sommaruppehållet 1996. Det blev en svidande förlust med 0-3 mot Degerfors. Beuken spelade dock de flesta matcherna under hösten, och när vi i slutomgången räddade andraplatsen via Daniel Nannskogs övertidsmål mot Umeå var han på plan efter att ha blivit inbytt i halvtid.
Så visst, en duglig truppspelare. Men var han inte lite stabbig? Nej, inte riktigt en fläkt av den stora fotbollsvärlden, trots meriterna. Han satt på bänken i några matcher under Frans Thijssen året därpå, men någon mer speltid blev det inte.
Jussi Nuorela, 2002 (NY)
Den allmänna uppfattningen var att vi gjort en supervärvning. Vår nye mittback var finsk landslagsman. Visserligen kom han närmast från spel i MyPa, men hade ett förflutet i såväl holländska som tyska klubbar.
Fast det började illa. Och det var i och för sig inte Nuorelas fel. Det klabbades nämligen med spelarlicensen och Nuorela blev inte spelklar förrän till den åttonde omgången 2002. Fram tills des hade Daniel Majstorovic och Gudmundur Mete gjort det ganska bra, så Tom Prahl lät den finske mittbacken vara kvar på bänken. När det äntligen blev dags för debut gick det illa: förlust 0-2 hemma mot GIF Sundsvall. Nuorela gjorde sig dock bofast i laget under större delen av säsongen. Året därpå fick han se sig petad av Olof Persson. Han gjorde bara fem starter 2003, lånades ut till Silkeborg och försvann sedan vidare till obskyra klubbar som Elazigspor och FC Vaduz.
Mike Jensen, 2008 (NY)
Sommarlån från Bröndby som gjorde 10 matcher, oftast som inhoppare, under andra halvan av 2008. Det var ett år vi skvalpade runt i tabellens mittenregioner, och den 20-årige mittfältaren lyckades inte höja oss nämnvärt. Men jag vill ändå påstå att han gav ett relativt positivt intryck – han slet hårt och visade på något sätt en viss potential, men kom liksom aldrig riktigt loss.
Efter hösten hos oss flyttade han tillbaks till Bröndby och spelade i flera år där. Sedan flyttade han till Norge och förvandlades till en av den norska giganten Rosenborgs bärande spelare under många säsonger. I januari i år gick han till cypriotiska Apoel Nicosia.
