Sex och Jävligt offside: Nu håller vi höstmörkret borta
Allt är sannerligen inte bara solsken i Malmö FF-land. Fortfarande kan vi exempelvis bekymmersrynka pannan över skador, avstängningar och Sergio Peña-uttalanden som tycks lämna en del osagt. Men sex ljuspunkter ska väl ändå gå att hitta i veckan som gått? Jodå. Det gör det.
Derbyseger (NY)
HIF:s dagar som allsvensk toppklubb må vara över – åtminstone för överskådlig framtid – men ett Skånederby är ändå ett Skånederby. Det är helt enkelt en match som gör sig bäst när den vinns. Sedan HIF återvände till allsvenskan 1993, efter 24 år i lägre serier, har det numera spelats 52 allsvenska matcher mellan de rödblå och MFF (att de inte är 60 beror på att vi varit ur ett och HIF tre av åren). Fram till och med 2012 var det knallhårt mellan lagen: 11 oavgjorda, 14 segrar för oss och 13 för HIF. De senaste tio säsongerna har det sett annorlunda ut. Föreningarna har vandrat åt lite olika håll. Tre av åren har Helsingborg som sagt huserat i Superettan, och av de 14 allsvenska matcherna som spelats har vi vunnit elva och förlorat en. I år satt det hårt inne. I båda matcherna. Men så här i efterhand, vad gör väl det? Härligt också att Ismael Diawara fick lägga ännu en liten vers till sin hjältesaga. Räddningen på Rognes nick i 72:a gick inte av för hackor.
Landslagsuppehåll (NY)
Personligen går jag inte direkt i spinn över Nations League-matcherna mot Slovenien och Serbien, men ett landslagsuppehåll för ju med sig andra trevligheter. Inte minst i år. Åge Hareide kastades direkt in i intensivt matchande, och nu tänker jag att han får ett antal välbehövliga dagar att summera, fundera, kontemplera och mejsla ut strategier för att tackla säsongsavslutningen på bästa sätt. Ett par veckor för att läka blessyrer, nöta detaljer och finna lösningar.
Hareide-effekten (1)
Den som för sin inre syn föreställt sig att allt i ett slag skulle förvandlas från uruselt till briljant har kanske haft för höga förväntningar. Formationer och laguttagningar kan förstås vridas och vändas på i all evighet, men nog har en Hareide-effekt märkts av i en högre energinivå, en bättre inställning och en större beslutsamhet? I allsvenskan har vi lyckats vända ett underläge till seger för första gången i år, och följde upp med att bortaslå Helsingborg. Vi hoppas på fortsatt positiv trend i oktober.
Tredjeplatsen inom räckhåll (NY)
Tabelläget kändes nattsvart för bara nån vecka sedan. Men lagen närmast före har fortsatt att tappa poäng. Hastigt och mycket lustigt är vi, via blott två segrar, uppe på fjärde plats. Med klart häng på placeringen ovanför – slår vi Hammarby den 1 oktober är det sannolikt vi som parkerar på tredjeplatsen (AIK kan gå om oss även om vi vinner; vi är bara före dem på målskillnad). Såklart lite får många ”om” iblandade för att det ska kännas riktigt bra ... men en ljusning på tabellägesfronten, den kan i alla fall skönjas.
Orka slutforcera (NY)
3-2-förlust på bortaplan mot ett belgiskt lag är den sortens resultat jag har svårt att låta mig förkrossas av. Visst, surt att tappa ledning två gånger, surt att släppa in två mål på lika många minuter. Men Union Saint Gilloise spelar i en liga som är i ... ja, en annan liga? Vi ger dem en match. Vi gör två mål. Att våra spelare stundtals har svårt med tempot är bara precis vad man kan vänta sig, eftersom de i vanliga fall spelar i allsvenskan. Mest glädjande? Att det fanns tillräckligt med energi för en liten slutforcering. Vi hängde inte på repen utan försökte faktiskt ända tills den feta damen sjöng. Och var ju med Bergets nick där i slutet inte några mil från att ändå få med oss nånting hem.
Rieks och Berget (DELVIS NY, DELVIS 2)
Truppens åldersstruktur har varit under luppen i år. Men dessbättre är det ju inte så att alla 30+-spelare är konstant odugliga. Jo Inge Berget har eldat på både lagkamrater och läktare med sitt kompromisslösa slit de senaste matcherna. Som påpekat av kollega Magnus förra veckan: förläng gärna med honom. Och så tycks Sören Rieks, denna personifiering av hög-lägstanivå-begreppet, vår senaste Champions League-målskytt, äntligen vara tillbaks från sina skadebekymmer. Tyckte faktiskt han var en av våra bästa offensiva krafter i HIF-matchen. En liten uppväxling till, och han kan visa sig riktigt viktig i höst. Hoppas i alla fall jag.
Att resa iväg på bortamatch är festligt. Att åka utsocknes som en sorts representant för den stolta föreningen Malmö FF känns nästan högtidligt. Men apropå tåget som körde supportrar norrut i söndags läser jag bland annat följande i gårdagens SDS:
“När tåget kommer upp till Helsingborg kan ombordpersonalen konstatera att en toalett är helt sönderslagen, inredningar är nedrivna och man har brutit sig in i en tjänstekupé där man härjat runt. Där ska också ha legat hundratals ölburkar i vagnarna.”
Jag är en gammal man. Men att tycka att ovanstående är orimligt kanske inte riktigt har med ålder att göra?
