Sex och Jävligt offside: Oförändrat
Ett landslagsuppehåll må vara småtrist, men det innebär åtminstone att det inte blir några tabellförändringar. Och när vi ligger klar etta är ju det inte så dumt.
Serieledning (2)
Den 5 augusti slog vi HIF hemma. Dagen därpå fick Norrköping stryk av Häcken, och därmed övertog vi serieledningen på riktigt – vi låg alltså på första plats även efter att lagen spelat lika många matcher. Detta var efter den trettonde omgången. Sedan dess har vår ledning inte bara lyckats överleva ett överdrivet kryssande, utan också utökats. Det har inte spelats några matcher sedan förra listan, men jag ser ändå ingen anledning att peta bort den stiliga punkten Serieledning. De nio poängen ner har förvisso något av ett falskhetens skimmer över sig, eftersom Häcken har en match till godo. Men leder, det gör vi oavsett.
Anel Ahmedhodzic (NY)
Landslagsuppehåll. Det innebär inte rast/vila för riktigt alla. Till exempel är ju ynglingen som växt ut till ett av årets stora utropstecken, och som sannolikt blir Malmö FF:s nästa stora försäljning, numera bosnisk landslagsman. Debut i EM-playoff:et mot Nordirland i torsdags, och Aftonbladet berättar att han ”hyllades för sin insats”. Trist slut på det hela dock: efter förlängning vann Nordirland på straffar. Eventuellt spelar Anel ny match mot Polen i Nations League ikväll. Roligt för honom i så fall, men han får gärna återvända pigg, frisk och icke-sliten.
Sarr & Beijmo (2)
Även sommarfönstervärvningen Felix Beijmo har fått speltid under uppehållet. Han gjorde två 90-minutersmatcher i U21-kvalet. Blev dessutom målskytt i 4-0-segern mot Luxemburg. I den andra matchen stod Armenien för motståndet. Det var ett lag som, för att uttrycka det diplomatiskt, uppvisade vissa defensiva brister. Det slutade tvåsiffrigt. Extra festligt att Amin Sarr fick hoppa in, och tackade för det med att göra mål nummer åtta.
MIttfältsåterväxt (NY)
Den knallhårda konkurrensen på mitten gör att man lätt glömmer bort de ungdomar som knackar på dörren. Nu har Amel Mujanic återförenats med Hugo Andersson i gamle mittfältsplogen Peter Sörensens Hobro, och har redan hunnit med ett par matcher i laget där Hugo tycks ha spelat sig till en fast plats. Och här hemmavid förlängde Samuel Adrian sitt kontrakt till 2023. Ifjol lånades han ut till Kalmar, tog en ordinarie tröja där – och råkade sen ut för en korsbandsskada. Nu är han tillbaks. Exploderar nån av mittfältsynglingarna nästa år?
Landslagets andra halvlek mot Kroatien (NY)
Det har funnits fotboll att titta på, för den som måste. Med tanke på att Sveriges möten med Portugal och Frankrike förra månaden bäst kan beskrivas som mirakelmedicin mot insomnia får Kroatienmatchen i helgen ses som ett fall framåt. Trist att Pontus Janssons miss ledde till kroaternas segermål, men annars: andra halvlek bjöd på böljande, öppet spel, och Sverige såg ut som det bättre laget. På bortaplan, mot högkvalitativt internationellt motstånd.
Allsvensk abstinens (NY)
På måndag väntar match uppe på Tele2 Arenas gladpacksunderlag. Inte ens det får ner suget. Trodde att det i vanlig ordning skulle kännas skönt med den typ av nervsträngsstillande andningspaus som ett uppehåll vanligtvis innebär … men det har varit alltför lätt, mycket lättare än väntat, att vänja sig vid det täta matchandet (från ett åskådarperspektiv alltså; möjligen har spelarna haft det kämpigare). Nästan varje dag har det funnits allsvenska matcher att följa, och det har varit rätt trevligt. Eller nervöst. Men i vilket fall som helst bättre än den stiltje som råder nu.
Den där abstinensen kan man möjligen välja att se nåt positivt i, men: landslagsuppehåll är inget kul. Särskilt inte när det är en i grunden rätt ointressant och nervfattig turnering som Nations League som bjuds. Som dessutom får en extra dyster och mörk dimension av att de positiva Coronatesten står som spön i backen i lagens trupper. Fast numera tycks själva hälsoaspekten inte tilldra sig något större intresse. I nyhetsrapporteringen beskrivs den smittades tillstånd antingen inte alls, eller helt kort med att denne "mår bra". Fokus är istället missade matcher, tester, karantäner och isoleringar, spekulationer kring hur många fler som kan ha smittats samt eventuella brott mot Coronaprotokollen. Det tycks underförstått och alldeles självklart att fotbollsspelare och -ledare inte blir särskilt sjuka.
I alla fall: i november är det dags för ny landslagssamling. Jag längtar inte.
