Sex och Jävligt Offside - Pågen är himma!
En Arlövspåg, en finne och en dansk gick kanske inte in i en bar men de fick vara med på veckans lista.
Den himmelsblå pågen har kommit him - till slut (NY)
Det har spekulerats och pratats om det länge, nästan sedan han lämnade MFF 2014 känns det som: "Är det dags för Ponne att komma him?" Jag får erkänna - med risk för att bli bannlyst, stenad eller hottad i nällor - att Pontus Jansson är en spelare som aldrig riktigt fastnat i mitt MFF-hjärta. Jag kan inte riktigt förklara eller sätta fingret på varför. Självklart har jag som alla andra sett hans kapacitet som spelare, hans ledaregenskaper och hans kärlek till MFF. Men av någon anledning har snacket om återkomsten ändå inte väckt mycket känslor hos mig, mest en oro över förväntningarna som läggs på honom och hans person innan han ens hunnit komma hit. Men, successivt har det släppt. Kanske var det när han la in "kom här min tös", för sin dotter, i vår läktarsång, kanske är det mängderna med intervjuer han gett sedan han kom hem där han känns så lugn, trygg och harmonisk. Ärligt talat, skit samma vad det beror på, nu ser även jag väldigt mycket fram emot att se honom göra sin återkomst-premiär i den himmelsblå tröjan.
Balsam för själen (2)
Precis som kollegan Pontus blev jag berörd av att se filmsnuttar av AC tillbaks på Stadion. Men ännu varmare och gladare blev jag av att läsa intervuer med Rydström inför matchen mot Sirius där han pratade om AC, om att han varit på Stadion mycket senaste tiden och att de pratar mycket, bland annat taktik. Precis som Rydström tror jag att det är guld för AC att få känna sig behövd,'viktig, som en nödvändig kugge i laget även när han inte kan vara med på planen.
– Det är inte heller alla som kan vara kapten, superviktig spelare, och sedan inte får spela och ändå har kvar sin aura, men han har ju det. Han ger laget en ännu större tro. (Ur intervju med Fotboll Skåne). Det känns tryggt och skönt att de tar hand om vår danske superman på ett bra sätt.
Allsvensk återstart - fortsatt serieledning (2 och NY)
Även om man längtat efter återstarten och att få vara tillbaks på Stadion igen, så var den ändå i alla fall för mig ganska nervös. Spelare som varit tongivande under våren är borta, som AC och Hugo, och dessutom Cornelius och Vecchia tillfälligt ute med skador/sjukdom... Det är inte helt självklart att få spelet att fungera med många förändringar, särskilt inte centralt, men det skulle visa sig att nervositeten var onödig. Kiesen var tillbaks, rejält målsugen. Farbror Oscar i startelvan gjorde en stabil insats, våra backar hade bestämt sig för att inte släppa en jävel över bron - ja det var helt enkelt många som var bra! Det var helt underbart att vara tillbaks på läktaren igen, få måljubla en massa gånger och vara kvar i serieledning.
Lassekingen och Moisan (NY-ish)
Ni kanske tycker att jag återanvänder för mycket. Och ja, de nämndes som en del av "Reservbacklinjen" förra veckan. Men jag vill lyfta fram dessa båda herrar ändå efter matchen mot Sirius. Lasse - trygge stabile Lasse, som ofta blir utsedd till hackkyckling av många oavsett hur det ser ut på planen, räddade resolut upp de situationer som uppstod i närheten av Johan och Moisander såg ut som att han spenderat all sin tid på planen senaste året och inte i rehabträning. Jag vet att såväl Ponne som Cornelius förväntas ta plats i en backlinje när alla är hela och friska. Men oj så trygg jag känner mig även med vårt nordiska mittlås.
Att få ha en extra familj (NY)
Det pratas ofta om MFF-familjen i olika sammanhang, och den senaste veckan har jag tänkt en hel del på vad det betyder för mig. Malmö FF är och har alltid varit en viktig del i min biologiska familj. Min pappa, MFF:are sedan barnsben förde över intresset till mig och min bror. I lördags, 1juli, var det precis två år sedan han gick bort och jag tänkte lite extra på honom då när jag stod på läktaren med min son. Brorsan var, som vanligt på inneplan och fotade och mamma satt hemma och följde matchen på radio. Men utöver detta så finns ju också den andra MFF-familjen där. Den där vi inte bara sjunger, deppar och firar tillsammans på läktaren utan också går samman och protesterar mot sådant som är fel (se nästkommande punkter) och där vi stöttar när någon i familjen, eller i andra klubbfamiljer, råkat ut för något tungt. Jag, som ganska länge gick själv på fotboll, har fått en extra dimension i mitt supporterskap genom Malmösystrar och jag blir lika glad varje gång jag ser att en ny medlem hittat sällskap på läktaren genom oss. Att vara MFF-supporter är inte bara att gå på match och se två lag kämpa om en vinst. Det är så oändligt mycket mer och jag är så tacksam att jag har det i mitt liv.
MFF och föreningsdemokrati (NY)
Nu blir det kanske lite konstigt att denna punkt kommer innan Offsiden. Men, oavsett: Det gjorde mig väldigt glad att se att MFF, min förening, valde att gå ut och tydligt slå fast att man kommer att fortsätta att arbeta mot VAR. Detta eftersom vi, medlemmarna, har beslutat det. "Vi värnar om föreningsdemokratin och kommer att fortsätta att verka enligt våra medlemmars beslut". Jag älskar att min förening förstår, och tydligt visar vad det är som gäller.
För visst är det ganska skrämmande att SvFF:s ordförande Fredrik Reinfeldt, en före detta svemnsk toppolitiker, i princip viftar bort föreningsdemokrati som något oviktigt. Innan han blev vald så var han extremt sparsam med att uttala var han stod i olika frågor, däribland VAR. Nu är han desto tydligare. Han menar att VAR är vår framtid. Att 18 av 32 elitklubbar i Sverige, i enlighet med föreningsdemokratin, säger nej till VAR benämner han i en intervju som en åsikt från "några få supportrar". Det är okunnigt, det är skrämmande och jag kan ärligt talat inte förstå hur han ska kunna fortsätta i sin roll efter de uttalanden han gjort
