Sex och Jävligt Offside - Patriot vår super-sub!
Den första poängförlusten var snubblande nära i söndags, men vår egen super-sub räddade den åttonde raka trepoängaren i himmelsblå favör!
Patriot Sejdiu (NY)
Vi har ett nästan kusligt effektivt vapen i Patriot Sejdiu.
Vid två tillfällen denna magnifika MFF-vår har vi varit i trångmål och på väg att tappa viktiga poäng men vid båda tillfällena har denne super-sub frälst oss med sin nästan löjligt precisa vänsterfot.
Först med en snärtig kirurgiskt exakt yttersidesassist, som hade gjort vilken 70-talsbrasse som helst knäsvag, fram till IKT:s 2-1 mot Brommapojkarna. Och så i söndags, mot extremt jobbiga HBK, när vi supportrar började trösta oss med att "vi i alla fall inte förlorade som Häcken", så smög han upp bakom ryggen på Rieks och tackade för danskens smarta överhoppning genom att daska upp lädret i det halländska nättaket med en självklarhet som påminde om en Niklas Skoog i toppform.
Det känns hårt att vår fantastiska Patriot får så lite speltid, sett till vilken utdelning han har när han är på plan, men det tycks inte bekomma honom allt för mycket om man kan läsa av hans kroppsspråk och ord efter söndagssegern någorlunda korrekt.
Åtta raka - spettekaka (NY)
Ja, tack vare ovanstående hjälte utökades alltså sviten till åtta raka segrar i årets allsvenska och det är en spektakulärt bra start.
Glädjen, harmonin, flytet, smartnessen och framförallt skickligheten som den här truppen formligen osar av har gett oss ett pärlband av segerupplevelser som var för sig har haft sin speciella charm. Själv blev jag tårögd efter avgörandet på Örjans Vall i söndags, det var nog den skönaste segern så här långt i år för mig.
Just sättet laget orkar fortsätta att utmana med kvalitet, trots HBK:s orubblighet gör mig så otroligt lycklig. När hjärta, hjärna och fötter hos alla elva i laget fortsätter att samarbeta fullt ut ända in i minut nittiosex är det inte bara bra, utan tillika ett kvitto på att man förstår sin uppgift och att man ödmjukt är den trogen. Jag är väldigt stolt över det Rydström och hans pågar har uträttat hittills i år.
De små ytornas briljans (NY)
Vi ser rätt ofta hur våra yttrar, ytterbackar och någon eller några centrala mittfältare väljer att locka till sig en drös motståndare i en liten yta, där vi nästan retfullt enkelt håller dem sysselsatta med att jaga boll, medan vi med teknisk överlägsenhet och rörelse touchar och skarvar bollen i trianglar och kvadrater. Det ser enkelt och en smula larvigt ut ibland, men plötsligt kommer löpningen i djupled, insticket eller crossen som överraskar de bolltittande motståndarna och så är det målchans.
Det kräver mycket övning och stor teknisk skicklighet för att behärska det här spelet på små ytor och det är härligt att se med vilket självförtroende våra spelare hanterar det.
Fyra insläppta (NY)
Åtta matcher spelade och endast fyra mål insläppta. Det är helt enkelt skitbra.
Försvarsspelet i Rydströms MFF börjar långt upp i banan och det känns som att den himmelsblå pressen biter allt bättre för varje match som går.
Lägg därtill en backlinje som efter viss svajighet de första matcherna nu är betongstabil, samt en målvakt som med sin rutin alltid orkar vara fokuserad trots att han allt som oftast står sysslolös så har man receptet på att hålla tätt bakåt. Att Pontus Jansson ansluter i sommar lär inte göra saken sämre.
Flera målskyttar (NY)
Det började med Isaac Kiese Thelin och sedan fortsatte det med... Isaac Kiese Thelin. Det himmelsblå målskyttet i allsvenskan 2023 var till en början en one-man-show, men nu har det lossnat även på andra håll och det är en fröjd att se.
I takt med att den fruktade målbombaren IKT dragit på sig mer uppmärksamhet har hans offensiva kompisar fått mer utrymme och det är inget man ger grabbar som Ali, Vecchia, Nanasi, AC, Hugo, Rieks och Patriot ostraffat. Målskörden har ökat och så har även mängden målskyttar. Malmö FF gör mål på alla tänkbara vis och hela laget är i regel inblandade i skapandeprocessen. Att ha en en stark nia i boxen är viktigt, men att han har en kompetent omgivning är ännu viktigare.
Ödmjukhet (NY)
Det här är väl ingen Malmöitisk paradgren om jag utrycker mig försiktigt, men jag tycker om det jag hör av Henrik Rydström när han kommenterar den otroliga vårsäsongen. "Jag ser problem och demoner överallt och det gör jag nu med" menade vår tränare efter HBK-matchen och fyllde på med att han skulle njuta på bussen hem men sedan börjar han våndas igen. Om vi är rädda för hybris i truppen just nu är det i alla fall inte hos Rydström den startar.
Fötterna på jorden och hårt arbete krävs även framgent och inte minst inför toppmatcherna mot Häcken och Elfsborg som väntar härnäst.
Vill det sig illa kan tre fjärdedelar av vår backlinje saknas mot Häcken och det är ju inte helt optimalt för att uttrycka sig försiktigt.
Att Lasse och Derek knockades i samma situation är extremt olyckligt och det är bara att hoppas att deras huvudskador var av lindrig art.
Som lök på laxen är allsvenskans bästa vänsterback, Gabriel Busanello, avstängd efter sitt tredje gula kort och även om vi har en kompetent bänk kan det bli rätt kännbart om alla tre måste sitta på läktaren i toppmötet.
I en rosaskimrande MFF-tillvaro är det väl just detta som skaver en smula just nu, men vi får väl förlita oss på att vår kloke coach hittar en lösning på det här också.
