Sex och jävligt offside: Patronymrespekt och kostnadskontroll
Vidar Örn.

Sex och jävligt offside: Patronymrespekt och kostnadskontroll

Veckans lista gör en djupdykning i isländsk namnstandard, men bjuder å andra sidan på desto grundare funderingar kring ekonomi.

Vidar Örn Kjartansson (NY)
Örnen har landat. Nu får vårt anfallsspel luft under vingarna. Örnkoll på målet. Ordlekarna har stått som spön i backen kring vår nye forward. Återstår att se om vi får le lika förnöjt åt hans prestationer på planen. Förutsättningarna verkar ju onekligen finnas där - jag läser att de första träningarna i Dubai bådar gott.

Som en parentes mest riktad till alla semantiker i sällskapet kan påpekas att mff.se:s rubrik ”Kjartansson har anslutit till spelartruppen i Dubai” inte känns helt korrekt. Island tillämpar patronymiskt namnskick - jag saxar följande från iceland.is: ”Ingen kan kallas bara Eiríksson, Haraldsdóttir eller "herr Eiríksson", "fru Haraldsdóttir". Man måste alltid ta med förnamnet när man talar om en islänning”.

Vidar, eller Vidar Örn, borde det alltså rimligen vara. För övrigt andra gången vi har en isländsk Örn i vårt lag. Olafur Örn Bjarnason gjorde sammantaget ett ganska blygsamt avtryck i MFF-historien, men han blev ändock första målskytt i nypremiären på Gamla IP 1999 (en felstuds lurade Lasse Eriksson). Han utmärkte sig också genom att vara väldigt lik Philip Cocu (rent utseendemässigt alltså).


Innermittfältet (NY)
Även om några av Lewicki, Adu, Christiansen, Eikrem, Rakip och Erik Andersson också kan spela på kanten - det är trångt på innermittfältet. Överflödets förbannelse? Nja, här tycker jag ändå man kan välja att se det som att glaset är halvfullt (eller rentutav fyllt till brädden). Som Konfucius kanske skulle sagt: Det är bättre att vi har lite för många spelare än för få. Särskilt om de är bra. Och vem vet, även om Maccabi Haifa måste sno sig för att hinna realisera Adu-ryktet - Israels transferfönster stänger i natt - kan saker fortfarande hända. Lewicki uttalar i dagens SDS att Ryssland och Kina inte är så intressant just nu, men det är väl inte omöjligt att Adu resonerar annorlunda om bud kommer österifrån. 26 februari stänger fönstrena där.

Men att någon blir utlånad känns inte alls osannolikt. Och sen kan såklart, teoretiskt sett, någon styra kosan till Norge. De har, precis som vi, öppet mars ut. 

Kostnadskontroll (NY)
Varken Vidar eller Anders Christiansen var förstås billiga. På transfermarkt.com står ett frågetecken för Christiansens övergångssumma, för Vidar €325.000. Låter kanske inte så farligt. Fast då tillkommer  sign-on - Kvällsposten sade sig ha fått uppgift om att den låg på drygt 8 miljoner kronor. Och för två veckor sedan noterade jag att en artikelkommentator till onsdagslistan ondgjorde sig över att Behrang Safari ryktades ha fått fem miljoner i sign-on-bonus.

Och ja. Visst. Det är hiskeliga belopp. Men ändå, ur ett globalt fotbollsperspektiv och sett till spelarnas kapacitet - hur löjligt det än blir att skriva det så är de summorna, jämförelsevis, inte så farliga. Inte när man ser att, exempelvis, Stoke betalar €24 miljoner för Giannelli Imbula. Eller att Middlesbrough hystar upp €12 miljoner för Jordan Rhodes. Inget ont om just de spelarna, jag använder dem bara som prisexempel.

CL-deltagandena innebär att det finns pengar i kassakistan. Det finns utrymme för en eller annan engångsutbetalning. Höga löpande kostnader vill däremot ingen sitta i. Betyder rejäl sign-on vad det bör göra - det vill säga, att spelarna som får sådana sedan ”bara” kvitterar ut normala allsvenska månadslöner - då finns det hopp om att klubben lyckas undvika den där ohälsosamma fartblindheten andra klubbar (ingen nämnd) drabbats av förut.

Brasklapp: Se kommentarsfältet nedan.


Ungdomar (NY)
I den försäsongsmässigt tröga premiären mot Fremad Amager gladde andra halvleks ungdomar mest. Med tanke på att Piotr Johansson och Erdal - 20 respektive 19 år gamla - fanns på plan redan i första skulle emellertid ett alltför hårddraget resonemang kring ålder halta något. Men en viss skillnad i snittålder fanns det mellan de två halvlekarnas startelvor: 26,8 i första, 20,5 i andra (trots att Fredrik Andersson, 27, och Agon Mehmeti, 26, återfanns i den senare). Men, som vi alla så smärtsamt tvingas lära oss: ju äldre man blir, desto längre tid tar saker. Även detta att komma igång. Det måste värre saker till än en stolpig träningsmatch i januari för att väcka någon verklig oro.


Andreas Vindheim (NY)
Apropå ungdomar fick Vindheim bara en halv halvlek i fredags, innan han tvingades utgå med en stukad fot. Och trots att han under sina minuter på plan hann med att, mycket elegant, spela fram till matchens enda mål var det möjligen så att han överglänstes av kollegan Konate på andra kanten. Ändå får Vindheim plats på veckans lista. Ifjol fick han inte jättemycket speltid. Hamnade lite i skymundan. Eller, om man så vill, stod på tillväxt. Så vill jag se det, och tänker mig därmed att han tar kliv framåt i år.



Tobias Hysén (NY)
Vafalls? En representant för den mörka sidan på onsdagslistan? En som därtill gjort inte mindre än sju allsvenska mål på oss genom åren (plus ett självmål i rätt bur när han var i Häcken)? Ja, han kommer med inte bara för att det verkade så trevligt när SDS berättade om hur Malmöspelarna sammanstrålade med IFK Göteborg på Kastrup inför resan till Dubai. Hysén hamnar här för att allsvenskan med honom blir en profil rikare, och för att det i grunden vilar nåt tilltalande över klubbikoner som återvänder hem. Sen var det ju också sympatiskt att han (om man ska tro vad som skrivs) inte satte ett pressat IFK Göteborg på en ännu kladdigare ekonomisk pottkant än vad klubben redan sitter på. Februari är ju dessutom välviljans tid - än finns det varken några tabeller att noja över eller något orimligt flyt för motståndarlag att reta sig på.

Råkade förresten lyssna på Joel Almes ’Snart skiner Poseidon’ i helgen. Inte för att det är nåt fel på vår egen, men jag måste erkänna att det svider lite, detta att Göteborg har en inmarschlåt som är så satans bra.


Dubai, alltså. Och där möter vi FC Köpenhamn. Nä, vet ni vad. Det hade inte känts särskilt lustigt ens om Erik Johansson och Robin Olsen varit kvar i Belgien och Grekland.

Henrik Zackrisson2016-02-03 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten