Sex och Jävligt offside: Populär premiär på medioker matta?
Ny veckosummering som till största delen handlar om helgens nystart. Ny onsdag, ny lista.
.jpg)
Premiär (NY)
Genrepsförluster, skadebekymmer och tränarrykten till trots, äntligen drar det igång! Allsvenskan med alla sina brister och svagheter framstår alltid som essensen av all sport och idrottsestetik när det börjar närma sig.
.jpg)
Daniel Andersson (NY)
Utsedd av Himmelrikets redaktion till att vara truppens viktigaste spelare. Kaptenens närvaro skänker trygghet och rutin från backlinjen och uppåt i lagformationen. På söndag lär han vara återställd, taggad och, förstås, hård som sten.
.jpg)
Johan Dahlin (NY)
Tar plats på listan lite på grund av samma skäl som DA: För att vi har saknat honom. Vi har vant oss vid att inte behöva oroa oss när Dahlin finns mellan stolparna. En angenäm känsla som man inte gärna vill vara utan.
.jpg)
Jonas Thern (NY)
Hetaste namnet i Rollegate. Populär bland både spelare och supportrar. Många drömmer om en explosiv återförening av den dynamiska duon Thern och Schwarz. Alfred Nobel får ursäkta, men landslagsmittfältet från 1994 är det mest sprängkraftiga Sverige någonsin producerat.
.jpg)
Amin Nazari (NY)
Senaste matchen mot Häcken glömmer vi gärna. En typisk försäsongsmatch som varken gav bu eller bä. En ljuspunkt förutom Ricardinhos delikata frispark bländade dock. Unge Nazaris debut gav förhoppningar om nya mittfältsgenombrott inom en snar framtid.
.jpg)
Jeffrey Aubynn (NY)
Är antagligen en del av startelvan på söndag, och det är nog inte så dumt. Jeff har nämligen flyt nu. Inte bara uppträdde han som en av de piggaste i lördags. Han lyckades också med konststycket att bli avstängd utan att missa en enda match. Passa Aubynn!
.jpg)
Träskmark? Tångåker? Tundra? Kärt barn har många namn, men skräckbilderna från Vångavallen får en att ofrivilligt blicka tillbaka på förra årets rekordtidiga säsongsstart. Hur är det möjligt, var går gränsen för allsvensk plikt och standard?
