Sex och Jävligt offside: Ränder och förbannelser
Seger i cupsemin och olika typer av comebacker – så sammanfattas innehållet i dagens lista.
Förbannelsebrytning (NY)
Det var länge sen sist. Ifjol blev det 1-3 och 1-2 på Tele2 Arena. 2020 visserligen kryss mot Hammarby, men också en obegriplig 2-3-förlust mot Djurgården efter ledning med 2-0 med mindre än en kvart kvar. Omvända resultat 2019 – oavgjort mot DIF men stryk mot Bajen. Idel förluster under den dystra våren 2018: först klara 0-3 mot Djurgården, sen 2-3 mot Hammarby just efter att Magnus Pehrsson fått sparken och däremellan genomklappningen i cupfinalen. 2017 slutade Hammarbymötet där uppe oavgjort, men i augusti det året vann vi faktiskt mot DIF. Det var inte det minsta rättvist och vi gjorde det på ett turmål (Svanbergs inspel som styrdes i mål av en Djurgårdsspelare). I söndags var det lite samma visa. Såg att en av dessa formler som används nuförtiden räknade fram Expected Goals till 3,14-0,65 i Djurgårdens favör. Men den typen av teoretiska konstruktioner spelar ju inte så himlarns stor roll när det i verkligheten blev 0-1. Ett sätt att se det på är att förbannelsen nu är bruten. För första gången på över fyra och ett halvt år åkte Malmö FF hem från Tele2 Arena med en seger i bagaget.
Den 2 maj spelar vi där igen. Och den 16 och 26 maj också, för den delen.
Isaac Kiese Thelin (NY)
Ryktet fanns där, det intensifierades, så när det hela bekräftades i torsdags kom det knappast som en överraskning. Däremot var ett fyraårskontrakt mer än vad jag vågat hoppas på. Isaac Kiese Thelin är tillbaks, och det verkar som om han är det för att stanna ett tag. Denna tredje sejour inleddes dessutom på allra bästa sätt: med mål. Inte helt olikt när han gjorde debut för oss allra första gången. Fast den gången, mot Kalmar, tog det honom bara 11 minuter.
Cupfinal (NY)
Som nämnt ovan spelar Malmö FF på Tele2 Arena den 26 maj. Då är det cupfinal. Det är vårt andra majmöte med Hammarby, och det är en final insprängd mellan de allsvenska matcherna mot Häcken och Degerfors – spelschemat säger att den senare ska spelas den 28 maj, men jag utgår från att den flyttas framåt. I och med söndagens semifinalvinst följer vi alltså den numera hyfsat cementerade traditionen i att spela cupfinal vartannat år. Dock får traditionsenligheten kring dessa finalers utgång gärna brytas den här gången. För här har det ju visats upp en liten palett av olika, men alla mycket obehagliga, sätt att förlora på: vi har tappat en 2-0-ledning och sen förlorat på straffar, vi har blivit helt utskåpade, och vi har sett hur segern glidit oss ur händerna efter att en ikonisk spelare snubblat på bollen med baklängesmål som följd.
Det får vara nog med sånt nu. Det är hög tid för ett lyckligt slut.
Nya bortatröjan (NY)
Jag tillhörde dem som gillade de där randiga så kallade barbershop-tröjorna från 2012 (var det väl?). Däremot har jag inte varit överdrivet förtjust i den vinröda varianten som återanvänts under senare år. Nu har ränderna återintroducerats, och den nya bortadräkten fick mycket passande göra premiär med en smakfull seger. Jag har inte följt den tröjdesignsdebatt som jag antar pågår/pågick någonstans, men själv måste jag säga att jag tycker att den här utstyrseln är riktigt tjusig. Enkel, snyggt med de tunna ränderna, och alldeles särskilt gillar jag kragen som ger känsla av en sån där sorts kortärmad tröja som jag lärt mig kallas ringer. Så vakna vakna, det är t-tröjeväder, som The Lucksmiths skulle sagt.
Erdal Rakip (2)
I Oscar Lewickis frånvaro har det känts lite tunt på det defensiva mittfältet. Dessbättre har Erdal Rakip tagit hand om positionen på ett självklart, löpstarkt och betryggande vis. Ny stark insats mot Djurgården i söndags. Och imorgon springer han in på Stadio Renzo Barbera i Palermo för att i de nordmakedonska färgerna försöka slå ut Italien ur VM-kvalet. Eller, ja … jag vet ju inte om han återfinns i startelvan. Men med i Nordmakedoniens trupp, det är han.
Ola Toivonen spelar igen (NY)
45 minuter i U21 mot Öster igår. Ett mål på straff, men framförallt: Ola Toivonen är på plan igen. Och i högform lagom till sommaren, när intensiteten i spelschemat skruvas upp? Verkar hursomhelst varit glada miner efter dagens comeback. ”Det var skönt att äntligen få betalt för allt slit och gå ut med grabbarna. Jag vet det låter klyschigt, men precis så var det”, kommenterade Toivonen det hela i Sydsvenskan.
Hemskheterna avlöser varandra detta förbannade år. Det är svårt att finna ord.
Men här finns en fin krönika från Kalle Lind (i Kvällsposten).
