Sex och jävligt offside: Seedningsklättring och hälsohemskänslor
Veckans lista njuter av septemberlugnet.
Rast/vila (NY)
Det var en omtumlande augusti. Minst sagt. Intensiv allsvensk period – sex matcher - och så då de tre fullständigt vansinniga Champions League-kvaldrabbningarna. Nu slutade det ju på ett himlastormande makalöst sätt, men jag känner mig fortfarande en smula dränerad. Som urblåst av tryckluft. På ett lyckligt vis förstås, men allt detta känslosvall, all denna anspänning, all denna oro, har satt sina spår i nerverna. Hade det varit 1920-tal och jag tillhört överklassen hade jag lagt in mig på hälsohem och druckit brunn. Att september hittills bjudit på lite paus, lite återhämtning och lite EM-kvalförströelse på lagom engagemangsnivå ... det har, likt ett Schweiztestat schampo, känts revitaliserande.
Ricardinho (NY)
Han fyllde 30 igår, och snart har Ricardinho avverkat sin sjätte säsong hos oss. Det känns underligt att det faktiskt redan är tre år sedan han stod inne på plan och tacktalade i mikrofon efter förra kontraktsförlängningen - en förlängning som var en extremt utdragen process, efter vad man kunde förstå försenad av en agent som var så frånvarande att man började undra om han egentligen fanns på riktigt. Hursomhelst, i dagens trupp har endast Markus Halsti varit hos oss längre i obruten följd. Visst har Pa Konate visat att Ricardinho fått rejäl och allvarlig konkurrens om sin vänsterbacksplats, men ändå: 30 är ingen ålder för en ytterback. Jag hoppas att Ricardinho fortsätter att stormtrivas i Malmö och skriver på det kontraktsförslag som tydligen ligger färdigt.
Seedningsstatistik (NY)
Du som inte har tagit dig en titt på holländaren Bert Kassies sajt om europacupfotboll än: Gör det. Ren, skär och oerhört läcker statistikporr. Dessutom verkar det som om karlen inte gör annat än att uppdaterar den; känslan är alltid att informationen är purfärsk. Här hittas alltså allt om seedning, koefficienter och ranking inför Champions och Europa League. Extra njutbart är det såklart just nu. Visste du till exempel att Malmö FF ligger tvåa i tabellen över intjänade seedningspoäng hittills i år? Vi har skrapat ihop 4 seedningspinnar för kvalifikationen till gruppspelet, och dessutom 0.7 landspoäng. Endast BATE Borisov är bättre. Och tittar man på tabellen över lagens ranking har vi klättrat från plats 233 efter fjolårets säsong till 143 i nuläget. Vi har 10,465 rankingpoäng just nu, och de kan ju faktiskt bli fler, om vi förmår plocka "riktiga" poäng i matcherna som stundar.
Om man då tillåter sig spekulera i seedningsläget inför nästa säsong - för även den mest svartsynte pessimist inser ju att det inte är helt uteslutet att vi vinner allsvenskan även i år - kan man konstatera att det är mer eller mindre säkert att vi skulle vara seedade i andra kvalrundan. Det var vi inte i år. Skulle vi kunna plocka några poäng i årets gruppspel, och ha lite flyt med vilka lag som blir mästare i andra länder den här säsongen, är det faktiskt inte helt uteslutet att vi skulle kunna vara seedade i en eventuell tredje runda (den vi mötte Prag i i år alltså) också.
Med det får det vara slut på dessa farligt jinxande tankar. Jag tar i trä och försöker reverseringsjinxa genom att tänka att seedningspoängen skulle komma oss till godo även i Europa League-kval.
Framtiden (NY)
En av mina favoritmatcher genom alla tider är hemma mot Syrianska ifjol. Det var en tävlingsmatch, men det fanns ingen oro. Vi hade redan vunnit, vi deltog bara i firandet och festen. Lite åt det hållet känns det med det stundande gruppspelet. Åge har varit inne på det i ett par intervjuer: vi har inte längre någon kniv mot våra strupar, det finns inget att förlora, allt som sker är bonus. Vi är redan vinnare.
SV Austria Salzburg (NY)
Som Stephen Merchant formulerar det innan Karl Pilkington ska skickas iväg ut på resa: ”I genuinely believe that travel broadens the mind”. Vet inte hur det var med dig, käre läsare, men själv fick jag mitt sinne vidgat med ytterligare ett sånt där andra-favoritlag nere i Österrike. Det är med glädje jag konstaterar att SV Austria Salzburg med stormsteg är på väg mot den österrikiska andraligan. I lördags besegrades SV Seekirchen med säkra 5-2, och efter åtta omgångar har laget full pott. Med det leder man givetvis Regionalliga West i överlägsen stil.
Resfeber (NY)
Det känns som om var och varannan människa ska åka ner i Europa i höst. På Facebook trängs bilder av inköpta Juventusbiljetter med muntra statusuppdateringar om bokade resor. Själv åker jag med familjen till Madrid. Min åttaåriga dotter har visserligen bilder av både Jimmy Durmaz och Simon Thern på sin vägg, bredvid söta-kattungar-almanackan och One Direction-planschen, men hon emottog ändå våra resplaner med begränsad entusiasm. Inte förrän storebror påtalade att det utöver en Champions League-match sannolikt även bjuds på en uppsjö av Desigual-butiker i den spanska huvudstaden sken hon upp.
Vad kan jag säga? Vi ville till varje pris undvika könsstereotyper i vår barnauppfostran. Vi får utvärdera; och rannsaka.
Det klagas gärna på landslaget. Själv vet jag inte riktigt … jag vill gärna att det går bra för det, och tycker att det är lite tråkigt att det just nu, bakom Zlatan, känns en smula trevande och formlöst. En sak får jag dock allt svårare för, allt eftersom åren går. Det hjälper inte ens att Emil Forsberg är med och spelar: Träningslandskamper är inga roliga historier. Möjligt att de är nödvändiga, möjligt att de ger svar på frågor … men även om Zlatan slog Sven Rydells gamla målrekord förra veckan, så var inte matchen mot Estland något jag ångrar att jag inte spelade in.
