Sex och Jävligt offside: Sent sitter fint
En CL-insats vi kan lämna med raka ryggar och allsvensk serieledning: det finns ändå en del att fylla veckans lista med.
Avgöra sent (NY)
På många sätt har det varit en suckarnas säsong. Jag vet att jag överdriver, jag vet att negativa upplevelser tenderar att få orimliga proportioner, men det känns som om vi tappat poäng i slutminuterna OTALIGA gånger i år. För att hitta ett sent positivt avgörande får vi rota oss tillbaks ända till den allsvenska premiären, då Jonas Knudsens sublimt dalande halvvolley betydde 3-2 mot Hammarby i 89:e (det gjordes visserligen segermål i bortamatcherna mot Örebro och Elfsborg i den 76:e minuten, men det väljer jag just nu att inte etikettera som ”sent”). Nu, äntligen, i lördags, fick vi återigen uppleva den förlösning och känsla av gudomlig rättvisa som ett övertidssegermål innebär. Blytungt.
Anel Ahmedhodzic (NY)
Kanske hade jag trott att han skulle dominerat allsvenskan på ett mer majestätiskt och definitivt sätt än vad som varit fallet i år. Fast det var måhända en både orättvis och orimlig förväntan. Och å andra sidan hade jag inte trott att han skulle spela kvar i Malmö FF året ut. I alla fall: igår visade Anel att han är en försvarare av internationellt snitt. Ofta rätt i situationerna, spindellikt svår att skaka av sig, och en av få MFF:are som då och då såg ut att ha tid med bollen. Det blir nog en storförsäljning i vinter.
Arbetsinsatsen (NY)
Hittills har det inte varit så roligt i Champions League. Och, det ska erkännas, när jag cyklade till Stadion stålsatte jag mig inför ytterligare en kölhalning. Var lite rädd för att det enda positiva jag skulle hitta i matchen var avsparkstiden (18.45 utklassar 21.00 alla dagar i veckan). Men när detta skrives är det tisdag kväll, jag kom hem för en halvtimme sen ungefär, och mest sitter jag här och känner mig … stolt. Chelsea är ett ruggigt, fruktansvärt, löjligt bra lag, de kunde såklart mycket väl fått in ett par bollar till – men det fick de inte. Det stannade vid 0-1. Det går att säga att matchen levde ända till slutsignalen. Från Malmös sida syntes inga hängande huvuden, bara disciplin, hårt arbete och nån sorts tro på det hela, allt till en fond av den typ av läktartryck som blir alltmer sällsynt i de penningstinnaste ligorna. Och detta utan att vi drog på oss något enda kort på hela matchen. Ingen avstängd hemma mot Zenit, således.
Serieledning (NYGAMMAL)
Tyckte lite synd om Varberg för nån vecka sen. Efter vårt kryss mot dem var det ett oherrans massa fokus på hur skamligt usla vi varit och att det var erbarmerligt pinsamt att få nöja sig med oavgjort. Jag kan känna att vi egentligen borde varit glada över att vi ändå fått en poäng – om nån skulle lipa var det Varberg, som förtjänade tre.
Årets allsvenska fortsätter hursomhelst att vara konstig. Inget lag – varken Malmö FF eller något av de andra topplagen – känns sådär riktigt stabilt. Men vi ligger där, högst upp, med en poäng och ett antal plusmål ner. Det bästa för alla vore om det fick förbli så.
Sebastian Nanasi (NY)
Ett finfint inhopp i lördags belönades med en startplats i Champions League-elvan. Ynglingen från Kristianstad vann väl inte direkt några nickdueller mot Antonio Rüdiger, men Sebastian Nanasi var kraftigt inblandad i ett par av de chansyngel Malmö FF ändå skapade. Och framförallt har han en aura av bekymmerslöshet kring sig. Fotboll är roligt, liksom. Låt oss spela.
Ungdomarna (NY)
Förlust 0-5 igår, så den här punkten är möjligen lite feltajmad. Men den är med för att ungdomarna i U19 varit med i alla de tre tidigare UEFA Youth League-matcherna. Laget har gjort sex mål och kryssat hemma mot Juventus. Dags för första segern om tre veckor?
Jag brukar välkomna landslagsuppehåll, men det som väntar efter helgens matcher kommer när det är tre allsvenska omgångar kvar. Avslutningsdramat dras ut i tid, och jag gillar det inte.
