Sex och jävligt offside: Silly i startgroparna
Årets säsong är på intet vis över, men veckans lista kan ändå inte låta bli att kasta blickar mot Silly Season.
Tränarsilly (NY)
Ryktena kring Åge har florerat länge, men det var först då de tog fart efter Morten Olsens avgång som substansen i dem högg tag i mig på riktigt allvar. För två veckor sen lipade jag över detta på den här listan. Jag kände mig orolig och frustrerad. Sen cementerades ryktet, blev en vedertagen sanning och även om det inte var officiellt bekräftat när det mesta av den här texten skrevs (tisdag kväll), så är det det nu. En timme innan onsdagslistans publiceringstid kom den definitiva bekräftelsen från Malmö FF. Ännu en epok tar slut, men det är som vanligt när sånt sker: Till en början är det svårt att acceptera och det känns mest jobbigt. Men så börjar det sjunka in, man accepterar, och försöker se framtiden an. Åge försvinner, och blir saknad. Vad han har åstadkommit, och vad det han åstadkommit betyder för klubben långsiktigt, blir svårt att överträffa. Men någon annan kommer att ta hans plats. Med nya idéer - en mer possession-orienterad profil pratade Daniel Andersson om på gårdagens medlemsmöte - och med ny entusiasm. Pep nämns av många; men nja, jag vet inte om jag tror på att han vill tillbaks till Sverige. Men hursomhelst, nån blir det, och oavsett vem kommer hen med nytt hopp, ny framtidstro. Och livet, det går liksom vidare.
Spelarsilly (NY)
Riktig fart har inte årets silly season tagit än, även om en del övergångar börjar synas i nyhetsflödet. Häcken har värvat mittback från Ghana, Fjoluson lämnar Sundsvall för Norrköping och HIF skriver kontrakt med Wede-broder nummer två. Hos oss är det än så länge tämligen tyst (bortsett från Piotr Johansson då - och sex mål och fyra assist på 22 matcher i Ängelholm, ett lag som bara mäktade med 31 mål i Superettan, imponerar faktiskt), men så pågår ju också vår säsong fortfarande. Dock är det svårt att inte nämna Hotaru Yamaguchi-ryktet. Precis ett sånt som ska florera så här års. Ser också att jag inte är ensam om att gå igång på detta - när detta skrives är det tisdag kväll, och på Yamaguchis svenska Wikipedia-sida har någon, relativt nyligen får man anta, ändrat till ”Hotaru Yamaguchi, född 6 oktober 1990 i Nabari, är en japansk fotbollsspelare som spelar i Malmö FF”. Och på den engelska Wikie-sidan är MFF omnämnt som ”current team”.
Straffar - ett utvecklingsområde (NY)
Om jag säger att vi fått fem straffar hemma i år, glömmer jag nån då? Ja, jag pratar förstås bara om tävlingsmatcher. Den mot Slovan Liberec räknas inte. Så de jag syftar på är de två i Champions League, samt de tre allsvenska mot Hammarby, Göteborg och Elfsborg. En av dessa gick i mål. En av fem. Faktiskt sämre än 2012, då Ricardinho, Albornoz och Daniel Larsson (och den sistnämnda var på bortaplan) alla missade straffsparkar.
Vad som alltid känns skönt när något gått riktigt uselt är emellertid detta: vi har goda förutsättningar att göra det bättre nästa år.
Malagaläger (NY)
Ni vet hur det fungerar i arbetslivet. I perioder känns det tungt, motigt, folk är trötta och det liksom bara harvar på, lite halvt om halvt glädjelöst. Men så åker kontoret/avdelningen/arbetsgruppen iväg på kickoff, man har workshops och alla-kommer-till-tals-gruppdiskussioner om arbetsprocesser, man fnissar åt nån underfundig inhyrd föreläsare och i teambuildingens heliga namn super man ner sig tillsammans på kvällen. Och när man kommer tillbaks till jobbet på måndagen känns genast kollegorna lite vänligare, arbetsuppgifterna lite mer inspirerande och allting lite bättre.
Bortse från det där med alkoholen, men lite så hoppas jag att det blir med det stundande Malagalägret. Att säga att det sett trött ut på sistone är kanske att ta det för långt … men så här efter den allsvenska säsongens slut tror jag det är en utmärkt idé att försöka skapa en energiboost, som en sorts liten språngbråda inför det Madridmirakel vi alla hoppas på.
Kalendern (NY)
Det görs reklam för den på annan plats på Himmelriket, men jag, jag som äger den, jag vet detta: 2016-kalendern är JÄTTEFIN. En perfekt julklapp, där du som givare inte behöver oroa dig för fel färg, storlek eller passform eller spara några kvitton. Den här gåvan är helt optimal för precis alla.
Har du beställt än? Om inte, sno dig och läs allt om hur det går till här.
Svenska Cupen (4)
20-21/2 Malmö FF - IK Sirius
27-28/2 Ängelholms FF - Malmö FF
5-6/3 Malmö FF - GIF Sundsvall
Där har ni spelprogrammet för cupgruppspelet. Snart bara två och en halv månad kvar, alltså. Viktigare än någonsin, och programmet ovan ser inte helt omöjligt ut.
Jag är en tradig fan. När Malmö som stad och Stadens Store Son bjöd upp förra veckan, med evenemang på Stortorget och finbesök på stadion, då hade jag svårt att tycka det var riktigt så festligt som jag känner att jag borde tyckt. Veckorna innan hade jag stört mig lite på att det vid Vintrie-infarten, där ute där Lorensborgsgatan börjar/slutar, fanns en stortavla som valde att illustrera evenemanget med en bild på en målfirande PSG-spelare. Visst, det var en bild föreställande Stadens Store Son, han som gjort så mycket för oss och som jag alltid kommer att betrakta med stor tacksamhet och högaktning. Men det var också en bild på en blivande och målfirande MFF-motståndare.
Jag inser att detta är småaktigt av mig. Ogint och otacksamt. Aldrig-nöjd-stämning. Det är såklart makalöst att vi i tävlingsmatcher fått besök av den allra ädlaste fotbollsadel. Minnen för livet. Fantastiskt på alla sätt och vis. Och vad härligt att Malmö uppmärksammas som i den här fina norska artikeln. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det också varit plågsamt. Att se PSG, till synes utan ansträngning, jogga in två bollar innan en kvart passerat, och sen se oss släppa in tre till ... det var inte det minsta roligt. Jag log snett när mannen bredvid mig vid ett av baklängesmålen, jag minns inte om det var det tredje eller fjärde, muttrade "tänk att man kunnat få femtusen spänn för biljetten till det här". Jag känner en viss mättnad. Säkert kommer jag att bli sugen på nya festmåltider framöver, reta mig på att vi missar chansen till dem när jag ser Norrköping kvala framme i sommar. Men just nu ser jag med viss bävan fram emot Madrid, och klagar inte för att CL-äventyret snart är över. Det får såklart gärna sluta med ett mirakel där nere. En sextondelsfinal i Europa League tar jag gärna. Då får vi sämre motstånd än vi haft nu. Alla lag som är i paritet med PSG och Real spelar ju även de vidare i Champions League.
