Sex och Jävligt offside: Slutet är nära
Veckans lista tar ett djupt andetag och samlar ihop tankarna inför den allsvenska avslutningen. Ett julklappstips hinns också med.
Himmelriketkalendern (6)
Julen närmar sig och det har varit ett långt år, som Payolas en gång skaldade och sjöng (fast på engelska). En härligt glittrande, Kirchsteigerpysslande och tindrande tid – meeeen det är också dagar som är behäftade med en del jäkt. Betänk bara där stressande frågan kring vad du ska ge nära och kära i julklapp. Men! Den kan du glömma! För vi har en lösning! Via Himmelriket kan nämligen den optimala presenten för alla åldrar, preferenser och önskelistor införskaffas. Jag pratar såklart om den årliga kalendern – en ståtlig prydnad för vilken vägg som helst. Den slumpas bort för det skrattretande låga priset av 110 kronor. Allt om hur enkelt det är att beställa hittar du här.
Allt i egna händer (NY)
En poäng är en ömtålig ledning – men det är i alla fall en ledning. Vilket är mer än vad jag vågade tro på för fem omgångar sedan, när vi just förlorat mot Mjällby och hade tre poäng upp till både Djurgården och AIK. Och nu, tre rundor kvar, ett lag som är allt mindre plågat av skador och som gjorde en av årets solidaste insatser senast mot Göteborg … det är inte utan att man törs hoppas. Särskilt som vi har allt i egna händer. Fast det tål att sägas igen: årets allsvenska är konstig.
En seger, sen Europa (NY)
Med tanke på ovanstående punkt gissar jag att inte särskilt många just idag skulle förklara sig helnöjda om vi slutar trea. Fullt förståeligt. Men samtidigt, som jag ser det är inte-sämre-än-trea-garantin en viktig tröskel att passera, eftersom det innebär säkrat europaspel nästa år. Och även om tabellen ser jämn ut är europaplatsen faktiskt bara en seger bort. Tre poäng till, sammanlagt 57, räcker för att bli (minst) trea. Förklaringen är förstås att AIK och Elfsborg fortfarande ska möta varandra. Det betyder att maximalt ett av de båda lagen kan nå eller passera 57 pinnar.
Sergio Peña (NY)
Onödig varning sist, vilket håller honom borta från Häckenmatchen. Gick nog att hitta en och annan felpass att anmärka på också, men: det är svårt att inte småmysande fnysa när Sergio Peña tunnlar motståndare på mittplan. Han har växlat upp de senaste matcherna och visat att han med allsvenska mått mätt är … ja, rätt så kompetent. När detta läses är han möjligen på väg tillbaks efter att ha VM-kvalat i Sydamerika. Där gjorde han sista målet i Perus 3-0-seger över Bolivia i fredags, och fick enligt livescore.com 59 minuter mot Venezuela igårkväll. Trots en risig start ligger Peru nu femma i kvalet, en placering som innebär playoff mot lag från annan kontinent. Fyra matcher återstår.
Division II (NY)
Hög tid att uppmärksamma, och gratulera till, den serieseger som säkrades för ett par veckor sedan. Hittills 17 raka segrar (en match återstår) och 142-3 i målskillnad. Malmö FF:s damer infriade det skyhöga favoritskapet. Nästa år väntar division II.
Oscar Lewicki (NY)
Ibland känner jag en viss tveksamhet inför detta att skadade spelare, eller sådana som just lämnat, närmast upphöjs till ofelbara. När spelet hackar hittas förklaringarna i deras frånvaro, om de bara varit kvar eller friska hade allt varit frid och fröjd, resonerar vi som står vid sidan om. Jag har säkert sagt detta förut, men det får mig att tänka på stackars Sverrir Sverrisson. Han var skadad under större delen av 1999, och allteftersom tiden gick och förlusterna lades på hög var vi allt fler som i vår nedflyttningsångest iklädde honom frälsarmantel. Bara Sverrir blir frisk igen, då jävlar, väste vi mellan ihopbitna tänder. Fram på höstkanten var han tillbaks på plan. Och utan att gå in på detaljer kan vi konstatera att … ja, det räckte inte. Inte på långa vägar.
Detta långa resonemang är tänkt som en bakgrund till att jag kände en viss oro inför Oscar Lewickis återkomst. Att vi förväntade oss för mycket. Att vi skulle ställa oss oförstående till en viss rostighet. Dessbättre har oron visat sig vara obefogad. Lewicki har, till synes helt obekymrad, plockat upp där han lämnade och spelat som om han aldrig varit borta (även om han ännu inte fått hela 90-minuters-matcher). En fröjd att skåda.
Väntad förlust mot Spanien. Vilket ur rent poängperspektiv innebar att det inte hjälpt om Sverige undvikit att gå på grund i Georgien. Och å andra sidan hade det blivit en annan match om det varit spanjorerna som istället varit piskade att vinna. Kanske.
Det var lite tråkigt att den allsvenska pausen inte kunde förgyllas med en svensk VM-plats. I brist på annat, i alla fall tillräckligt trist för att bli veckans offside.
