Sex och Jävligt Offside - SM-guld!
Malmö FF är svenska mästare för tjugotredje gången, vilket avspeglar sig en aning på veckans lista.
SM-Guld (NY)
Jodå, till slut stod vi där som mästare igen och det var väl inte bara jag som hade gett upp redan för tio dagar sedan efter förlusten mot Häcken.
När det gäller Malmö FF är det nog generellt sett dumt att kasta in handduken, kasta yxan i sjön eller vad man nu väljer att kalla det, för den här föreningen är väldigt bra på det där med att vinna titlar. Där Elfsborg och andra lag viker ner sig finner MFF sin livslust och efter Boråsarnas poängtapp mot Degerfors var det egentligen inget snack om att MFF skulle vrida Lennarts pokal ur händerna på de tappert kämpande gulsvarta. Vi menar inget illa, men den där bucklan är vår, det är sen gammalt.
Pontus Jansson (NY)
Efter en rätt kämpig comeback i MFF som sammanföll med lagets jobbigaste svacka, en bisarr avstängning och efter några matcher här i slutet på serien där han riskerade att bli avstängd vid ett gult kort har vi inte riktigt sett den där Ponne som varje vecka gör laget starkare och som visar var skåpet skall stå. Men det där kan vi lägga åt sidan nu, för när det gällde som mest var vår kapten den där klippan som de gulsvarta vågorna bröts mot och det riktigt syntes hur mycket han njöt av att slåss om guldet hemma på ett stormigt Stadion. Nästa år tror jag vi får se Guldmatchs-Jansson mer konsekvent och inte minst när det vankas CL-kval.
AC, Hugo och Lasse (NY)
Tre pågar som spelade stor roll under den bästa delen av säsongen, inte minst under den första tredjedelen på våren, kunde av olika skäl inte spela i guldmatchen. Lasse och Hugo spelar i Europa och AC har precis börjat träna med laget efter en lång tids sjukfrånvaro, men alla tre bidrog starkt till att årets poängskörd räckte till guld och det skall vi inte tappa bort när vi hyllar hjältarna som gjorde jobbet i söndags.
Till nästa år finns det gott hopp om att AC är tillbaka och är det något jag ser fram emot lite extra är det just det.
Isaac Kiese Thelin (NY)
Truppens enda riktiga nia (med undantag för unge och långtidsskadade Daniel Gudjohnsen) hade ett tungt ok på sina axlar hela säsongen.
Han skulle göra målen, bana väg för de andra offensiva spelarna i laget, samt, för Guds skull, hålla sig frisk!
Precis detta gjorde Isaac under våren, men under sensommaren och hösten hamnade han i en jobbig måltorka och plötsligt var han ifrågasatt och kritiserad. Hur han hanterade det? Jo, han avgjorde allsvenskan med tre mål på de sista tre matcherna, varav två av dem gav oss de nödvändiga sex poängen som behövdes för att säkra guldet. Igår korades han till årets allsvenska forward efter att ha vunnit skytteligan överlägset. Listan utropar ett stort "Flabben!" å Isaacs vägnar.
Värdiga vinnare! (NY)
Jo, punkten fanns med även förra veckan, men då med ett frågetecken bakom. Det har vi rätat ut nu.
Det kvids om billiga straffar och annat från Borås-håll, men till syvende och sist var MFF det klart bästa laget i söndags och allt annat än en himmelsblå seger hade varit djupt orättvist. Det fanns saker att rätta till inför guldmatchen, inte minst defensivt. Dessa brister var tydligt adresserade av Henrik Rydström och med Lasse Berg Johnsen tillbaka i startelvan ströps de gulsvartas offensiv fullständigt. MFF å andra sidan spelade med självförtroende, kraft och beslutsamhet och bärgade sitt tjugotredje guld som om man aldrig gör annat. Och ja, så är det ju nästan, För att citera salig Hans Cavalli Björkman "Saker som utlöser karnevalsstämning i Borås möts med ett "jaha" här i Malmö".
Värdiga vinnare? Hvergang!
Bäst idag och alltid (NY)
För att spinna vidare på ovanstående punkt är det här en vecka att gotta sig lite extra i våra meriter.
För som det heter i sången är vi laget med fler meriter än vad alla andra har.
Vi snackar nu tjugotre SM-guld och femton cupguld och det börjar se ointagligt ut. IFK Göteborg är nu fem SM-guld och otaliga cupguld efter oss, och detta trots att de fick ett par extra SM-guld och vi förlorade tre under den bisarra slutspelstiden på 1980-talet. Därefter är inget annat lag ens nära Göteborg meritmässigt.
På tal om Blåvitt som ligger tvåa i Maratontabellen, utökade vi försprånget i år med trettio poäng. Låt oss nu förvalta denna överlägsenhet på bästa möjliga sätt.
Säsongen 2023 blev ett år som förutom MFF:s guld kommer minnas som ett ordningsstörningarnas år, guldmatchen inget undantag.
Det är oerhört tröttsamt att varenda match som innehåller storlag tvingas brytas en eller flera gånger på grund av stök, pyro eller både och.
Tillika har småklubbar som Häcken och Elfsborg likt ivriga småsyskon börjat ta efter vad de stora klubbarnas ultrasgrupperingar gör.
Det är bara så att en hel del är på matcherna, inte för sitt lags skull utan för sin egen och när man är det har man missat poängen med vad det innebär att tillhöra ett kollektiv, ett lag, en förening.
Det har länge sagts att "så länge det sköts ansvarsfullt" så kan det vara stämningshöjande med bengaler och annan pyro, men hur "ansvarsfullt" har det skötts den här säsongen? Handen på hjärtat.
Det har nästan blivit vardagsmat att kasta in bengaler på fullsatta läktare och bangers hörs på var och varannan match. Bengaler används för att bränna upp inredning. Matcherna hackas upp och i stället för trista VAR-avbrott som man har i t ex England har vi pyro-avbrott. Hur många tycker att det är kul?
Jag är övertygad om att det finns många även inom ultrasgrupperingarna som är trötta på utvecklingen och det är faktiskt där man måste börja ta ansvar och visa lite mognad om man vill ha en chans att tas på allvar när säkerhetsfrågorna diskuteras. För en sak är klar, det kommer att hända saker på den fronten inför säsongen 2024.
