Sex och Jävligt offside: Snälla tomten, ...
Idag är det dan före dan före dan före dan före dopparedan. I dessa ganska händelselösa tider utgörs dagens lista av något så säsongsanpassat som en önskelista.
Åtminstone någon (NY)
Allt hopp om förlängda kontrakt är inte ute, kunde vi läsa i Kvällsposten häromdan. En fri tolkning av artikeln lyder att det är närmast, störst chans, med Oscar Lewicki. Ligger det någon substans i ryktet om Benficas intresse för Erdal Rakip är det förstås en klubb som är svår att tacka nej till – även om de kanske sett bättre tider än just nu: de tog noll poäng i sin Champions League-grupp och är just nu tre poäng efter de andra båda ständiga topplagen i Primeira Liga. Jag önskar mig i alla fall att minst en av dessa båda förlänger.
Utblomning (NY)
Skytteligaseger för Carlos Strandberg. Fortsatt och förstärkt utvecklingsexplosion för Mattias Svanberg. Speltid för exempelvis Pavle Vagic, Samuel Adrian och Denis Hadzikadunic – och kanske till och med några fler. Jag önskar mig att våra unga spelare gör rejäla avtryck nästa år.
Nyförvärv (NY)
Ett par tunga namn är redan klara. Och fler är eventuellt på gång. Egzon Binaku från Häcken. Och kanske den isländske mittfältaren Runar Mar Sigurjonsson, som ju mer eller mindre bar Sundsvalls lag under 2015 och första halvan av 2016 på sina axlar. Fast finns det plats för honom om Lewicki förlänger … ? Vi får se. Hursomhelst, jag önskar mig att vi slipper ”spela-ihop-ett-nytt-lag”-snack och att våra nyförvärv inlemmas sömlöst i truppen.
Europaframgång (NY)
Ja, även om skamgränsen kanske är att överleva ett par rundor krävs det nog att vi går till ett europeiskt gruppspel för att kriteriet ”framgång” ska kunna anses vara uppfyllt. Så jag önskar mig ett formtoppat lag i juli-augusti; ett lag som kan dra nytta upp att vi i motsats till de flesta andra lagen är mitt uppe i vårt seriespel.
Irrelevant bonusinfo: några av de preliminära datumen är 17-18 juli för första omgångens returmöte, och 24-25 juli för första matchen i andra omgången. Och ur ett perspektiv är detta helt perfekta datum: lördagen den 21 juli spelar Del Amitri på Edinburgh Castle, med Trashcan Sinatras som förband! Va! Två av världens tio bästa grupper någonsin – på samma konserttillfälle! Och det går alltså att klämma in mellan europamatcherna.
Skade- och krämpefritt (NY)
Sånt här känns alltid olycksbådande att skriva. Men jag hamrar på tangenterna med blott ena handens fingrar, och knackar i skrivbordets trä med den andra. Jag önskar mig (jättemycket önskar jag mig detta) ett år fritt från allvarliga skador och krämpor.
Ett rejält MP-erkännande (NY)
Vi minns hur det var för ett drygt år sedan: en del höjda ögonbryn och ifrågasättande röster kring vår nya tränare. Allt det där fick ny fart efter Europadebaclet, men min egen känsla var att Magnus Pehrsson under hösten vann över allt fler. Han höjdes såklart av en odiskutabel serieseger och spelarnas genomgående positiva ord (minns exempelvis Rosenbergs ”vad har vi inte förbättrat?”). Och kanske också av att han visade mer känslor, som till exempel när han … ja, låt oss säga ”blev irriterad” borta mot Norrköping. Jag önskar mig att Magnus Pehrsson fortsätter att övertyga nästa år, och blir förste MFF-tränare sedan åttiotalet att ta mer än ett guld.
Idag struntar jag i offsiden. Julefriden får sänka sig, och till Eder Alla önskas en Riktigt Fröjdefull Jul.
