Sex och Jävligt offside: Snart är det över
Detta är ytterligare en vecka då det är svårt att hitta sex utropstecken. För vad har hänt sen sist? Förlust i Europa. Förlust i allsvenskan. Tredjeplatsen kan vi numera definitivt glömma. Att ALLA de tre lagen närmast ovanför skulle kollapsa, det händer naturligtvis inte. Men det är onsdag, och listan är plikttroget här.
Snart slut (NY)
Sex matcher kvar. Sen är spelåret över. Äntligen. Så här i oktober brukar jag visserligen välkomna att slutet är nära, men på senare år har det oftast handlat om att nervositeten varit så satans jobbig att bära att jag längtat efter att få pusta ut. I år? Känner mest en avtrubbad resignation. Vill att de sista matcherna ska betas av så att vi kan början om på noll. Nu ser jag istället fram emot genomlysningar, utvärderingar, räfst och rättarting. Och att fyrverkerierna vid årets första träning på Gamla IP i januari får symbolisera hopp om nytändning.
Damlaget (NY)
Allt är inte elände i föreningen. Damlaget kommer att spela i den tredje divisionen, den som heter division I, nästa år. Man ska förstås inte ta ut saker i förväg, det är inte över förrän den tjocka damen sjungit och allt det där, men: efter 6-0 borta mot Åhus är hemmamötet på lördag en formalitet.
Anton Tinnerholm? (NY)
Behöver vi en skadebenägen trettioplussare till? Nej, det gör vi såklart inte. Men är då Anton Tinnerholm en sådan? Ja, över 30 är han ju i alla fall. Blir 32 nästa år. För ett drygt år sedan drog han av hälsenan. Och nu under sensommaren har en fotskada hållit honom borta från spel. Men han spelade hela Eastern Conference-kvartsfinalen i MLS-slutspelet häromnatten, och jag förstår av rapporterna att han såg riktigt bra ut. Match-highlightsen visar bland annat att han är högst delaktig i New Yorks andra mål.
Med det pågående året ringande i skallen är en reflexmässig reaktion på detta rykte fullt naturlig – ”inga fler åldersstigna nostalgivärvningar, väl?”. Men som jag ser det kan inte 30+ i sig innebära bannlysning. Det finns, i mina ögon, relevantare frågor att ställa sig. Som till exempel: Håller han nivån, är han fortfarande bra (och apropå eventuella näsrynkningar åt kvaliteten i MLS: i måndagsnattens match ställdes han mot en förvisso numera 35-årig, och skallig, Gonzalo Higuain, men en gammelfarbror av den kalibern hade jag gärna sett i mitt eget lag)? Vad är tankarna kring spelsätt och -formation/er nästa säsong, och hur passar han in i detta? Hur ser truppsammansättningen ut nästa år? Vilka boxar tickar han i, hur ska han användas? Och vi har ju redan två högerbackar i Beijmo och Ceesay – eller hur tänks det?
Den fina, långa intervjun i dagens SDS ger såklart inga besked. Möjligen antydningar om att det ligger rätt så mycket i detta rykte. Så vad tycker jag? Så här: Självklart gillar jag Anton Tinnerholm, hans energi, hans hjärta, och jag den septemberkväll då han gick på vattnet och vi slog Elfsborg med 6-0 är ett väldigt varmt minne. I grunden är jag positiv. Men ska vi värva honom ska det inte vara för att han en gång varit hos oss och var bra då, och/eller för att han är tillgänglig. Vi ska isåfall värva honom för att det bedöms att han håller nivån spelmässigt, att han under flera säsonger kan tillföra egenskaper truppen behöver, och för att det finns en något så när klar tanke kring vad - och ber om ursäkt för den slängiga formuleringen här - vi ska ha honom till.
Topp åtta (NY)
Här är vi nu. Att blicka uppåt känns futilt och oöverstigligt. Istället handlar det om att inte fortsätta falla. Malmö FF är ett lag som får inrikta sig på att hålla undan neråt för att i alla fall sluta på övre halvan. Då får man två hemmamatcher i cupen, och det allsvenska motståndet i gruppen blir ett tabellmässigt sämre lag. Tänkte jag. Men! Mitt i allt elände upptäckte jag att just den här lilla, och tämligen obetydliga, situationen är bättre än så. Både Elfsborg och Värnamo har nämligen förlorat sina cupkvalmatcher. Båda de lagen kan alltså gå om oss utan att vi tappar vår topp-åtta-ranking. Istället gäller det att hålla lag 11 bakom oss. Där hittar vi just nu Sirius. De har 12 poäng och 20 plusmål upp till oss. De går inte rent fyra sista. Topp-åtta-rankingen är redan vår.
Skulle dagens tabellställning hålla in i mål hamnar Varberg i vår grupp. Plus två lag från lägre serie.
Dennis Hadzikadunic (NY)
Förra veckan höll vi 0-0 i 89 minuter på bortaplan mot Bundesligaledaren innan vi till sist åkte dit på en onödig straff. Med tanke på att Bundesligaledaren nästan alltid stavas Bayern München är den första meningen anmärkningsvärd. Hade vi hållit 0-0 mot dem så länge hade det varit sensationellt. Bragdartat. Fast nu var det ju mot Union Berlin. Som är en helt annan typ av lag, som spelar helt annorlunda, vilket å andra sidan inte får mig att sluta förundras över att deras spel faktiskt räcker till för att de ska kunna leda sin serie (en ledning de befäste genom att slå Borussia Dortmund i helgen).
Besvikelse över förlusten, naturligtvis. Men rent isolerat, om vi bortser från alla andra matcher runtomkring som hjälper till att trycka ner oss, gjorde Malmö FF inte alls någon genomusel insats. Och bäst av alla utespelare i vårt lag tyckte jag att vi-är-som-jultomten-Dennis var.
Mittbacksfrågan? (NY)
Mer ett orosmoln än ett glädjeämne, men ett ämne som öppnar för spekulationer om framtiden. Och sånt kan ju vara festligt, inte minst i dessa dystra tider. Så hur ser det ut inför nästa år? Nja. Sådär, va? Lasse Nielsen har vi förstås, men utöver det: Hadzikadunic har bara kontrakt året ut. Chalus är långt ner i frysboxen och har inte visat något som tyder på att en upptining är att vänta. Skulle Moisander få förlängt handlar det om en korsbandsskadad herre som blir 38 nästa år. Noah Eiles lån avslutas, men han såg knappast ut som en topplagsförsvare mot Bajen i söndags och blev utbytt i paus. Samuel Kotto då, utlånad till Olympic? Kanske det, spännande, men också ett helt oprövat kort. En möjlighet är att förlänga med Martin Olsson och flytta in honom. Eller permanenta Felix Beijmo, som trots allt inte gjort bort sig nu när han fått ta plats i en trebacklinje. Bort sig gjorde däremot Oscar Lewicki i förrgår, men normalt sett får han ändå ses som pålitlig. Och stackars Lomotey, bör han nämnas här?
Men ni ser. Rörigt. Oklart. Egentligen inga idealiska lösningar alls. På en så svensk paradposition som mittback. Hoppet om att förlänga Dennis kontrakt är kanske inte helt ute … men det här är en position som rimligen måste förstärkas i vinter.
I måndags tappade vi en ledning till förlust. För fjärde gången i årets allsvenska. Finns en del sådana där negativa för-första-gången-på-länge-saker att misärvältra sig i, nu när vi är på väg mot vår sämsta allsvenska säsong sedan 2009. Då blev vi sjua på 43 poäng.
Jaja. Det ska åtminstone bli intressant att se hur klubben griper sig an 2023.
