Sex och Jävligt offside: Stanna kvar i känslan
10 dagar har gått sedan Lennart flyttade hem igen. Och eftersom det inte händer särskilt mycket annat av intresse tycker listan att vi åtminstone kan stanna kvar i efterdyningarna av glädjeruset.
SM-Guld (1)
Minns ni den där TV-reklamen från nåt resebolag, där en kvinna på ett bibliotek vänder läslampan mot ansiktet och en text säger nåt om att semesterkänslan sitter i länge? Lite så är det nu. Det är lätt hänt att dagarna bara går och att man låter det blåsiga höstmörkret böja kroppen i surmulen livsleda. Men! Jag vill mena att det är all idé att räta på sig och tänka glada tankar. För vi är ju mästare. Det måste få kännas ett par veckor än.
Blickar på allsvenskan (NY)
Noterar att vår säsongsavslutning uppmärksammats en del internationellt. Det är väl inte direkt spelkvaliteten som är anledningen, utan att svensk ligafotboll sticker ut. I både den här artikeln i New York Times och i det här BBC-samtalet (lyssna från cirka 1.51) framställs svensk fotboll som den lite skitiga outsidern som sätter supportrar och läktarupplevelse framför själlös kommersialisering och ändlöst VAR-klyddande. Det vinklas väl hårt emellanåt, och allt är inte hundraprocentigt korrekt - till exempel är det ju inte helt sant att vi haft elva olika mästarlag de senaste 20 åren; för att komma upp i det får man gå tillbaks till år 2000. Icke desto mindre är det intressant, och inte helt oangenämt att läsa och lyssna på.
Målgester (NY)
Två seger/målfiranden är värda en liten omnämning. För det första hade Johan Dahlin bollen i sin famn när slutsignalen gick förra söndagen. Så vad gjorde han? Vräkte upp bollen på läktaren och höjde vrålande armarna mot skyn? Nej. Han vände sig mot ståplats, höll kvar bollen och knöt stillsamt ena näven i höfthöjd. Inte mycket till teatraliska känsloyttringar där inte. Och så har vi Sebastian Nanasi, som gjorde mål – eller åtminstone låg bakom ett mål – i U21-landskampen mot Nederländerna häromdan. Hans avslut gick via försvarare över målvakt och borde sedan rensats undan av näste försvarare, som dock snubblade över sina långa ben och fick se bollen studsa in. Nanasis reaktion var att lite förläget slå ut med armarna.
Cuplottning (NY)
En påminnelse om att nästa säsong inte är orimligt långt borta är att det nu i helgen lottas till svenska cupens gruppspel (som sedan inleds under andra halvan av februari). I år var det ovanligt få av SEF-lagen som missade i kvalet – samtliga allsvenska lag är vidare, och endast två av Superettan-lagen slogs ut. Och det var AFC och Jönköping, som båda sedan åkte ur. Att Malmö FF, med rankingplats 1, får sextonplacerade Varberg i sin grupp är på förhand givet. I övrigt får vi se.
Europaformat (NY)
Tack vare Lennart Hedstigens eminenta genomgång på fotbollskane.se (hans Europabevakning är lätt värd prenumerationskostnaden bara den, så prenumerar du inte redan, börja genast) har vi lärt oss att det med största sannolikhet väntar högst, och förhoppningsvis, tre kvalomgångar till Europaspel i sommar. Inte fyra som sist det begav sig alltså. Det enda som krävs är ANTINGEN att Ryssland fortsätter vara avstängt (troligt) eller att CL vinns av ett lag som ändå kvalificerar sig genom sitt ligaspel (också väldigt troligt). Överlever vi första rundan väntar minst Conference League. Och sen vankas ju nytt format: Åtta matcher mot åtta olika lag (eller, om det blir Conference League, sex matcher). Rent tävlingsmässigt känns inte det upplägget så tokigt faktiskt.
Himmelrikets kalender (EVERGREEN)
Veckans lista övergår därmed till att helt ogenerat ägna sig åt en stunds produktplacering. Julen är ju upprepningarnas tid, och vilken av alla dessa traditioner lyser starkare än Himmelrikets kalender? Nej, just det. Så se till att farmor, lillasyster, svågern och alla andra runt granen får en alldeles lagom mjukhård paket – beställ kalendrar till dig själv och dina kära så här.
Ja, som sagt ovan, mästarkänslan sitter i. Men jag får jobba för det – det är nåt förlamande svart-filt-över-huvudet-dystert över mörkret och kylan så här års. Men julmyset och -pysslet då, säger ni? Tja. Nja. Visst, vi hänger upp några julstjärnor och ställer fram min gamla Staffan Stalledräng-adventsstake ... men den är sliten nu, fålarna är bara fyra (en har trillat av), den pottklippta lilla Staffanfiguren ser sliten ut, det är svårt att hitta ljus i rätt storlek, och om vi gör det påminns vi om att denna gamla träkonstruktion inte är brandsäker.
Sammanfattningsvis: det är lättare att hitta saker att gnälla över än att uppbåda entusiasm. Men en dag, då kommer våren igen.
