Sex och Jävligt offside: Strunt i sanden
Träningspremiären, gräsmattor och destinationer för träningsläger behandlas på dagens lista.
Säsongen 2019 (NY)
Eftersom det varit viss cirkus kring underlaget på Gamla IP – jag gnäller om det nedan – var måndagens publikträningspremiär förlagd till den konstgräsplan på Stadionområdet som har nummer 9. Nu var det ju egentligen inte tal om premiären, för spelarna hade kört ett längre och mera intensivt pass redan på förmiddagen. Men annars uppfylldes de flesta kriterier: Fyrverkerier, orimligt kallt och blåsigt, inte helt lätt att se vem som var vem på grund av toppaluvor och halsdukar långt upp över näsorna, och ett stillsamt pass dominerat av smånätta passningsövningar.
Spelarna gav den tappra och frysande publiken en applåd när passet var klart efter sisådär en trekvart. Och med det var säsongen igång.
Nytt gräs (NY)
Egentligen ogillar jag nya grejer. Det är jobbigt att få igång dem, och så finns såklart den där farhågan om att det nya ska fungera sämre än det gamla. Just det där sista hänger med även inför införandet av hybridgräs – är det verkligen riskfritt, och blir det verkligen bra på så kort tid? Mitt i vintern?
Ja, det får vi väl anta. För det är förstås alldeles utmärkt att det läggs en ny matta på Stadion. Ett bättre underlag kanske inte ger oss några omedelbara fördelar mot Chelsea just, men en jämn, inbjudande matta kommer definitivt att gynna oss mot de flesta, kanske till och med alla, av våra allsvenska konkurrenter.
Marbella (NY)
Stränderna i närheten av Bradenton har otrolig sand. Kanske den finaste jag sett. På Siesta Key Beach någon mil söder om Bradenton är sanden av den där typen som man suckar bitterljuvt över när man kommer hem, packar upp och finner några kvarblivna korn i sina flipflops. Den är vit och finkornig. Som vetemjöl. Och vattnet den leder ner i är kyligt, men inte för kallt – runt tjugo grader i februari.
Men nu befinner vi oss ju inte i resemagasinet Vagabond. Och Malmö FF åker inte på träningsläger för att hänga på stranden, utan att för … ja, träna. Så sandens beskaffenhet på träningslägerorten spelar försvinnande liten roll. Det gör däremot jetlag och restid, så att laget skippar USA och istället tar sig till Marbella låter i mina öron prima. Där ställs vi också mot tuffare motstånd, som dessutom befinner sig i samma läge som vi. Samma kväll som Malmö FF möter Chelsea spelar Krasnodar EL-sextondel mot Bayer Leverkusen, och Dynamo Kiev tar sig an Olympiakos.
Anfallslinjen (NY)
En fortsatt knivskarp Marcus Antonsson. En frisk Guillermo Molins, som kört extraträning under vintersemestern. En skadefri Carlos Strandberg, som liksom försvann under hösten men som ju bär på nån sorts urkraftskapacitet. Och så Markus Rosenberg. Det är en blytung forwardsuppsättning – och då räknar jag ändå inte med de mittfältare som kan agera forwards (Adi Nalic, Traustason, kanske Gall).
Fouad Bachirou (NYGAMMAL)
Varje gång det plingar till i min telefon nuförtiden tänker jag att MFF just informationsmailat och berättat att han är såld. Själv sade han i Aftonbladet så sent som igår (idag, när detta skrives) att han inte kände till några bud. Men för oss som står vid sidan om är det svårt att blunda för ryktena. Är det så att han ges möjlighet att tjäna de pengar spelare tjänar i engelska andraligan är det lätt att förstå att det lockar. Och svårt för Malmö FF att stoppa honom. Samtidigt som jag tänker att det rimligen måste kosta en del att köpa loss en spelare av den här kalibern, och hoppas att det varken finns några hårda klausuler eller mjuka gentlemen’s agreements som tvingar klubben att sälja för underpris.
Kvällsposten menade häromdan att Minnesota bjudit nånstans mellan 10 och 15 miljoner. Även om lönen skulle bli hög där känns det … lågt. Samtidigt spekulerar jag för mig själv om transferfönstret då möjligen skulle kunna vara en parameter. I England stänger det den sista januari. USA:s fönster är öppet tills den 1 maj. Vilket teoretiskt sett innebär att Bachirou skulle kunna spela Chelsea-matcherna, och sen flytta till Amerikat.
Hu. Komplexa, jobbiga dagar, dessa. Helst vill jag förstås att han stannar. Minst till sommaren.
Rob Kelly har en röst som hörs (NY)
Jag har ingen koll på Rob Kelly sedan innan. Vore förstås fånigt att varken hylla eller såga honom efter det som uppvisades i måndags eftermiddag, då han ledde övningarna nere på planens södra del. Men precis som det konstaterades här i förrgår har han en stämma som hörs, att den lät mycket engelsk, och att vår nigerianske mittfältares namn låter än mer imponerande när det uttalas Bon-key.
Läste häromdan att klubben inte kommer att prioritera Svenska Cupen lika högt i år. På nåt sätt precis ett sånt antijinx-uttalande som gör att vi går och vinner den ... men hursomhelst, med årets förutsättningar känns det rimligt. Så det är inte nedprioriteringen som är dagens offside. Det är spelplatsen för våra båda hemmamatcher i cupens gruppspel.
Eller rättare sagt, det faktum att spelplatsen för matcherna fortfarande är oklar. Såg länge mörkt ut med Gamla IP, sen ljusnade det, för att raskt bli mörkt igen. Nu väntar planen på ombesiktning. Osannolikt att vi kan spela där. Blir det nya hybridgräset inne på Stadion ett alternativ? Vet inte. Klostergården i Lund då? Tja, inget ont om den … men det är ju en bit att cykla. I alla fall: jag ogillar denna osäkerhet. Känns som att cirklar rubbas.
