Sex och Jävligt Offside - Svårt att få sex
En närmast mardrömslik allsvensk omgång spelades, med himmelsblå ögon sett, i helgen. Att hitta sex positiva punkter kräver sin man, det är tur att man är optimist!
Prestigelöshet (NY)
Få saker kan irritera en fotbollssupporter så mycket som när ens lag gör en pisseusel match och så står tränaren efteråt och försöker hävda att "vi gjorde en bra match, men hade lite oflyt i avgörande situationer". Dylikt trams slipper man med Henrik Rydström vid rodret. Han säger det vi alla ser, med det kloka undantaget att han undviker att hänga ut enskilda spelare utan tar på sig ansvaret själv. Det är befriande med en tränare med tillräckligt med ryggrad och självförtroende för att vara prestigelös och självkritisk. Det är för övrigt egenskaper som saknas rent generellt i samhället idag.
Thomas Sjöberg (NY)
I veckan postade ett amerikanskt fotbollskonto på Facebook, "1970s Soccer USA", att Chicago Stings succéforward, Thomas Sjöberg "from back in the days", hade fyllt sjuttio år. De var visserligen ett år fel ute, Thomas Sjöberg fyllde sjuttioett, men hyllningen är värd att uppmärksammas ändå. Sjöberg var en av mina första hjältar i MFF och vad jag kunde se av kommentarerna under den amerikanska Facebook-posten var han fortfarande ihågkommen som en av Chicago Stings vassaste målskyttar. Så, lite i efterskott, ett stort himmelsblått grattis på sjuttioettårsdagen, Thomas!
Utvärdering (NY)
Det är verkligen inte kul när MFF gör dåliga matcher, men det lilla glapp som uppstått där vi har lite skador i truppen samtidigt som våra nyförvärv inte är riktigt startklara har gett Henrik Rydström en ofrivillig möjlighet att lufta och utvärdera truppen. Jag tror inte direkt att han gör vågen av upprymdhet över allt han sett av reserver som fått chansen, men även det kan vara viktiga besked inför hösten. Nu finns möjligheten att spetsa till och finkalibrera när ordinarie spelare kommer tillbaka och nyförvärven är introducerade och de som inte tog chansen när truppen var tunn får kriga vidare vid sidan om eller hitta nya klubbar.
Ingen klang-och-jubel-succé, men... (NY)
Alla hade vi önskat att Pontus Jansson skulle få starta sin återkomst i Malmö FF med en seger, men nu blev det inte så.
Ponne kom in med en dryg kvart kvar av matchen och hade en högst begränsad möjlighet att vända det dåvarande tvåmålsunderläget. Icke desto mindre såg han stark och pigg ut och auran av pondus och ledarskap fanns där direkt. Nu är comebacken officiellt avklarad och förhoppningsvis är vår backstjärna snart i startelvan och det känns väldigt bra inför höstens guldrace.
Skadeglädje (NY)
Det är småaktigt, jag vet, men då omgången till största delen bjöd på eländiga resultat måste man få gotta sig lite åt ärkefiendens totala misär.
IFK Göteborg, redan ett par meter ute på kvicksand, hade chansen att få upp åtminstone en tå på fast mark om man slog seriejumbon Varberg i måndags, men icke. Hemma på Gamla Ullevi lyckades de blåvita förnedra sig själva ännu mer och faktiskt förlora.
Tro mig, jag skulle tycka att allsvenskan blir torftig och trist utan Sveriges näst bästa klubb genom tiderna, men att se dem svettas som i år är ändå lite underhållande.
Rykten om ett ungt norskt ankare (NY)
Med ett centralt mittfält bestående av Peña-Christiansen-Larsson var avsaknaden av en renodlad defensiv mittfältare inte märkbar. Både AC:s och Hugos aktionsradie var så stor att de oftast tillsammans såg till att sköta det defensiva av bara farten. Inget ont om vår trotjänare Oscar Lewicki eller den tappert tillbakakämpande Mahamé Siby, men jag har lite svårt att se någon av dem bli den tempostarka defensiva dynamon vi kommer att behöva på längre sikt.
Då känns det onekligen spännande att vi möjligen redan gjort klart med den tjugotre år unge norrmannen Lasse Berg Johnsen. En ung, men redan etablerad central mittfältare med sina bästa år framför sig och erfarenhet av en bra liga (Danmark) kan bli den pusselbit som gör vårt lag komplett efter sommarens förluster.
Ja det här känns som en okomplicerad punkt den här veckan.
Hemmaförlust mot Mjällby samtidigt som Elfsborg och Häcken vann var ju i sanning deprimerande. Inte blir det roligare av att Elfsborg har sjunkande skeppet Göteborg hemma nästa omgång samtidigt som vi skall försöka slå Djurgården i Tele2:s sandlåda.
Guldläget som kändes så självklart efter den (lite för?) enkla segern mot Sirius har förbytts mot lite orosmoln och tvivel. Det enda som kan ändra på det är att snabbt hamna på vinnarspåret igen, men där är vi inte än.
