Sex och jävligt offside: Tillfrisknanden och busstacksamhet
Mest väntar vi såklart på nästa onsdag, men gårdagens EM-avancemang lämnar spår även på dagens lista.
Oscar Lewicki (4)
Min bror, som sällan går på fotboll, var med på hemmamatchen mot Shakhtar. Efteråt var han imponerad och glad, men noterade ändå att, och jag citerar, ”nummer 6 verkade ha lite problem”. Jag kunde bara hålla med. Det vore kanske orättvist att kalla Oscar Lewicki misslyckad i en match när laget som helhet stod för kanske årets mest helgjutna insats. Men flera gånger när han fick bollen såg han ömsom tveksam, ömsom stirrig ut - och tjongade vid ett par tillfällen bollen i magen på närmaste Shakhtar-spelare. På detta följde en lovande start i Lviv, som abrupt avbröts av den där otäcka hjärnskakningsincidenten.
Allt det där kan vi glömma. Lewicki har just gjort två utmärkta landskamper och i mina ögon tillhört de bättre svenskarna både i lördags och igårkväll. Formen får gärna hålla i sig några veckor till.
Friska ljumskar (NY)
Apropå Lviv, gjorde många en slät figur på planen där. Bland annat Nikola Djurdjic. Man mumlade i missnöje, och spekulerade också i att detta inte bara kan vara en formsvacka, han måste ha ont. Så, raskt iväg på ljumskoperation, rekordsnabb konvalescens och vips, en Djurdjic som enligt rapporter var rappare än på länge under tisdagens träning. Risken är väl stor att det bara återstår två matcher innan han tackar för sig. Men chansen att han lämnar ett sista positivt avtryck, den känns plötsligt större.
Emil Forsberg (NY)
En annan spelare som gjort det bra i landskamperna (ja, jag är glad för att vårt utskällda landslag gick till EM): Emil Forsberg. Jag saknar honom, hans till synes lite sävliga men ändå vägvinnande steg, hans förmåga att hålla kvar bollen vid fötterna, hans oberäknelighet. Kanske bordeman alltid och konsekvent rynka på näsan åt Red Bull-klubbar, men för Forsbergs skull unnar jag ändå Leipzig uppflyttning.
Såg förresten i efter-matchen-intervjun att han räknade med att lämna Köpenhamn och åka till Stureplan för att fira avancemanget. Jaha. Oves mittemot Essen wie bei Mutter’n har stängt, och Kulturbolaget är inte längre beläget på Erikslust. Men när landslagsspelare ska fira, då är det fortfarande Stureplan som gäller. Ur led är tiden. Eller inte, förresten.
Malmö FF ordnar bussar (NY)
Det var ett tag sen nu, men bättre sent än aldrig: När alla vi som inte skulle med MFF Supports plan hem från Lviv direkt på kvällen stegade ut från arenan och inte riktigt visste vart vi skulle ta vägen, då hade det ordnats bussar till oss. Som eskorterades av polis, och som gick till en plats i stadens centrum där fler relativt vänliga polismän väntade. En gissning är att samtal hade ringts, och någon med en röst folk lyssnar på hade talat. Och bestämt saker.
Hursomhelst, det var skönt att få hjälp tillbaks till stan. För att ingen ska glömmas nämnes ingen, så jag säger tack, Malmö FF.
Svenska Cupen (2)
Götene blev aldrig nåt blindskär. Vi vet att vi får GIF Sundsvall i vår Svenska Cupen-grupp, och de andra båda lagen får vi reda på efter lottningen den 26 november. Troligt är att det blir Superettan-motstånd, även om ett par lag - Tenhults IF, Trollhättan och BK Forward - från lägre serie också är kvar bland de 32. Och så kan det förstås bli numera allsvenska Östersund, som inte ingår i de 16 rankade lagen.
Buster Retrobok Volym 1 (NY)
Nu brukar ju inte den här spalten ägna sig åt att ogenerat plugga kommersiella produkter. Dessutom doftar det lite unken svågerpolitik över att jag ändå gör det, eftersom jag känner Herr Redaktören för Busterboken personligen. Men i dessa Malmö FF-stiltje-tider vågar jag mig ändå på att slå ett slag för denna utmärkta publikation. Här återpubliceras de första historierna av ett antal klassiska fotbollsserier (Benny Guldfot, Super-Mac och Roy i Rovers, för att nämna några - fast Roy blir bättre senare, på sjuttiotalet, när alla spelarna har Sweet-frisyrer), som överlag känns överraskande fräscha och underhållande. Dessutom ingår ett känslosamt förord av Erik Niva, och bilder på unga blivande storspelare från tidningens klubb- och insändarsidor. Vår egen Jörgen Ohlsson ser där ut som han alltid gjort, medan Tomas Brolin uppvisar en tidstypiskt välklippt lugg.
Ur ett oro-perspektiv var gårdagens landskamp en lose-lose-situation. Som sagt gläds jag åt att Sverige vann, och att ett av hoten därmed är avvärjda. Erik Hamrén lär få sitta kvar som förbundskapten över EM-slutspelet. Vi som nojat över att en möjlig efterträdare skulle komma att hämtas från oss kan lägga de tankarna på is; åtminstone för en tid.
Men! Inte kan man slappna av inte. Morten Olsen avgick på studs, och Åge pekas ut som en av de hetaste kandidaterna till den danska förbundskaptensposten. Roligt för Åge kanske, men i min småaktiga egoism vill jag inte detta. Jag vill att Åge ska vara kvar.
