Sex och jävligt offside: Tre ledningar och klisterlängtan
Dagens lista hyllar olika typer av ledningar och ett par spelare i varsin ända av planen. Dessutom kastas det längtansfyllda blickar mot den lokala tobakshandeln.
Serieledning (NY)
Det är lättare att jaga än att vara jagad, sägs det ibland. Uttrycket stöds möjligen av att det kan vara psykologiskt fördelaktigt att blicka framåt jämfört med över egen axel. Icke desto mindre måste detta avfärdas som struntprat. Självklart är det först vi vill ligga. Från början till slut.
Inledning (NY)
Full pott och inga insläppta. Fotbollssverige lyfter på hatten för oss, kliar sig i håret och frågar sig vad som ska kunna stoppa oss i år. Innan vi dunkar oss alltför hårt för bröstet och med självsäker röst utropar ”inget!” kan det vara värt att titta lite på historien. Faktum är att vi under de senaste åren alltid börjat bra. Tittar man på 2009-2013 har vi efter de fem inledande omgångarna aldrig varit sämre än fyra. Poängskörden har, i tur och ordning, räknats till 10-11-12-10-13. Vi har faktiskt varit frapperande jämna i våra poängkurvor. Under de fem följande omgångarna, 6-10, tog vi visserligen 12 poäng 2010, men i övrigt har vi här ett genomgående mer magert resultat - i tur och ordning 5-12-5-8-4 poäng. Vad betyder då detta? Tja, förmodligen inte särskilt mycket ... men det är intressant med statistik. Och om inte annat bevisar den i alla fall att man ofta mår bäst av att försöka leva i nuet.
Lagledning (NY)
Vi räknar nu till sju raka vinster i tävlingsmatcher. Resultaten talar för sig själv. Något, eller till och med mycket, står rätt till. Och tittar vi på Åge specifikt finns det en hel del att gilla. Som till exempel att han självklart säger att konstgräs gynnar vårt spel, nu när vi ska upp till Örebro. Att han i CMore-intervjun efter Göteborgsmatchen på frågan om han valde Erdal från start var för att få stopp på Göteborgs kant enkelt svarade ”Ja”. Med en punkt efter. Kanske inte TV-mässigt optimalt ... men slutdiskuterat.
Markus Rosenberg (NY)
Så här långt, några brända chanser, visst. Men också fem poäng och … en annan dimension, liksom. Större, bättre, starkare. Intressant också att han två matcher i rad i intervjuer efteråt menat att motståndet spelat fel. Efter 3-0 på Gamla Ullevi påpekade han att Göteborg borde agerat som i andra halvlek redan från början. Och efter Gefle sa han ”Hade de gått på rejält i dag, hade vi kanske inte orkat efter den tuffa matchen i Göteborg”.
Helandertalaren (NY)
Har han förlorat nån nickduell än i år, Filip Helander? Jo, säkert. Men han har ändå sett urstark ut. Och nu beror detta förmodligen inte på ansiktsbehåringen, men tänk ändå vad ett skägg kan göra. Ett antal veckor utan rakhyvel har onekligen gjort en hel del med Helanders framtoning. Från New England-preppy till Brooklyn-hipster, skulle kanske Sofi Fahrman sagt … ? Av Matias Concha har han också givits epitetet ”Helandertalare”. Det är det bästa smeknamn jag kan påminna mig om sedan Dejan Pavlovic i smala kretsar på ståplats kallades ’Sharrum Dannum’ (vilket enligt obekräftad, men ändå fullständigt oemotsagd, uppgift ska betyda ’Store Konung’ på gammalarameiska).
VM-albumet (NY)
Sverige är inte med i Brasilien. Lite trist, såklart. Men desto roligare att Paninis traditionsenliga VM-album är på gång! I vanlig ordning tänker jag alibi-engagera min dotter, men det är bara att erkänna att hennes far tycker det är roligare än vad hon själv gör. Så det ska bli härligt att återigen kunna ägna sina lunchraster åt nåt vettigt: istället för att över unikaboxens mikrovågsvärmda innehåll gagga om mötestider och projektplaner kan man kan byta bilder med sina kamrater/kollegor, och verkligen hänge sig åt inklistrandets glädje. Som synes på den officiella webbplatsen är albumet redan släppt i en hel del länder. Det kan därför redan nu införskaffas via sajter som exempelvis ebay. Vill man stötta sin lokala tobakshandlare väntar man tills albumet och bilderna kommer hit, vilket enligt framgooglad uppgift ska ske i början av maj.
Men apropå detta med Panini-album: jag kollar och rotar, och konstaterar att det inte släppts nåt samlaralbum för svensk fotboll sedan år 2000. Visst, man kan kanske förstå att Paninis marknads- och produktutvecklingsavdelningar tappade sugen där och då, eftersom detta oomtvisteligen var ett år då allsvenskan var ointressantare än nånsin. Men nu! Allsvenskan är ju brännhet; Sverige en marknadsmöjlighet som bara väntar på, ja förtjänar, att exploateras å det grövsta! När jag påstår att suget efter ett nytt Panini-album med allsvenska spelare är enormt utgår jag från att jag talar för en enad allmänhet; en allmänhet som ropar ”Paninivänner, ni gjorde fel som gav upp efter det där meningslösa året!”.
Nu är ni kanske några som höjer på ögonbrynen. Säger app app app. Det där stämmer inte. En bit in på 00-talet kom det ju ut allsvenska samlarkort. Japp, sant. Den större kartongvarianten, ja. Men några album för självhäftande bilder har inte setts till.
Och som alla vet: Den där kortvarianten är till för barn.
