Sex och Jävligt offside: Trivselplacering
Malmö FF leder serien. Det gillar veckans lista.
Serieledning (1)
Överst på förra veckans lista, och överst idag. Kändes som om matchen mot Degerfors blev onödigt spännande. Men de tre poängen följde med hem. Ingen toppinsats, snarare en klassisk ’topplaget gör jobbet och bottenlaget tvingas stå ut med ännu en hedersam förlust’-tillställning (i efter-match-intervjun med Pontus Jansson frågades om Stora Valla-matcher kan ses som en svensk motsvarighet till ’a rainy night in Stoke’, och det var ganska välfunnet). Men som Henrik Rydström konstaterade var vi bättre än våra motståndare och vann rättvist. Och Malmö FF är därmed kvar på den tabellplacering som klär laget allra bäst.
Höstspurt (NY)
Så här års ifjol var det inte särskilt festligt. I Europa League hade vi hunnit med två gruppspelsmatcher och förlorat bägge. Mot bra motstånd, så det var väntat och kanske inte något att slita sitt hår över. Men det var värre med allsvenskan: i den 24:e omgången spelade vi 0-0 hemma mot Hammarby, och halmstrået till att på allvar blanda oss i toppstriden blev allt tunnare. Kort därpå var allt hopp ute, och resten av hösten blev en trist historia med 5-2-segern mot Varberg som enda egentliga resultatmässiga ljuspunkt.
I år ser det annorlunda ut. Sannolikt väntar en höst som kommer att göra en del åverkan på nerverna. Men det får jag leva med – för med, det är vi i år.
Vecchias patentmål (NY)
Mål igen för vår numera tillfrisknade kantspringare. Ingen frispark den här gången, utan ett patenterat Stefano Vecchia-avslut: invikning från kanten och curlad högerbredsida i bortre. Lätt att förutse, svårt att försvara sig mot. Och det måste vara demoraliserande för motståndarna att det ser så bedövande enkelt ut.
Elitettan nästa (NY)
Det blev definitivt klart någon dag tidigare än jag hade trott. I och med IS Halmias kryss mot Onsala i fredags fanns det inte längre ens några teoretiska konstruktioner som skulle kunnat innebära något annat än avancemang till Elitettan. Sen följde Malmö FF ändå upp med att besegra IFK Örby med 6-0 dagen därpå.
Formation (NY)
Trebackslinje de två senaste matcherna. Och sex poäng. Kan ju såklart diskuteras hur mycket det andra beror på det första ... men lyckat har det ju onekligen varit. Och om man nu ändå diskuterar kan man ju fundera på den här formationens eventuella nackdelar. Utnyttjas till exempel Taha Alis egenskaper bäst när han måste ta wingbackens defensiva ansvar? Och framförallt kan vi ju inte lämna en frisk Gabriel Busanello utanför laget. Är inte fyrbackslinje det bästa för honom?
Uppsidan med detta formationshuvudbry? Att det ändå får sorteras in under fliken ’Angenäma problem’.
Måluppfyllelsen är nära (NY)
Listan tar ytterst sällan ut saker i förväg. Att damernas serieseger utropades för redan två veckor sedan får trots allt ses som ett undantag. Här och nu, i denna punkt, är det inte frågan om något liknande. Men jag vill ändå påstå att herrlaget är väldigt nära att uppnå den allsvenska målsättningen för i år. Tolv poäng ner till fjärde plats (och fem pinnars marginal till trean) innebär att det ska hända nåt väldigt extraordinärt för att vi ska missa Europa 2024. Att det uttalade topp-tre-målet måhända är väl blygsamt för Malmö FF, och att ingen av oss i dagsläget skulle vara särskilt nöjda med just en tredjeplats i år – det är en annan sak. Eller två.
Och bara en halvtimme innan denna text publicerades kablades nyheten om Johan Dahlins förlängning ut till världen. Han står i MFF-målet även 2024, något som sannerligen förtjänar att uppmärksammas på listan.
Jag surade när Elfsborgs sena segermål blippade upp på skärmen i måndags. Svor över vilken tur de hade som ändå fick in en boll i en så händelselös och intetsägande match. Sen slog det mig att jag kanske inte ska lipa så mycket över andra lags resultat. Särskilt inte som en del faktiskt gick vår väg. Både Häcken och Djurgården förlorade den här omgången. Och Elfsborg gjorde det i förra rundan. Jag kanske inte heller ska tycka en massa om matchbilder i matcher jag överhuvudtaget inte sett – det där med ’händelselös’ och ’intetsägande’ var bara en slutsats jag drog efter att ha kollat statistiken från matchen.
Dagens offsideflagga går alltså till mig själv. Och sensmoralen är att jag ska sluta gapa över så mycket.
