Sex och jävligt offside: Underlag och överlägen
Segrar, gräs och upprättelse - nästan bara riktigt bra grejer på dagens lista.
Vinna jämna (NY)
Det finns såklart olika sätt att vinna en serie. Det förekommer att lag mer eller mindre kör över allt motstånd och avgör många omgångar i förväg. Ett sånt lag säkrade exempelvis titeln i Frankrike i helgen. Men ofta är ju ligor jämnare. Och ofta vinner då det lag som inte endast spelar hem poängen mot bottenlag, utan även förmår vinna när spelet inte stämmer - samt, inte minst, har förmågan att mycket oftare vinna än förlora jämna matcher.
Sammantaget tycker jag det var tveksamt om vi var det bättre laget i söndags. Första halvan av andra halvlek var vår, men i övrigt var det minst lika mycket Norrköping. Det var en jämn match som egentligen kunde gått åt vilket håll som helst.
Men den slutade lyckligt. Det är trevligt i sig, och det är också ett gott tecken.
Tröst & en smula upprättelse (NY)
Nu kan det tyckas att det rotas i gamla sår. Men anledningen är att det, som jag ser det, händer saker som hjälper dem att läka. Lagen som i motsats till Malmö FF tog sig vidare från Champions League-grupp A fortsätter nämligen att gå bra i Europa. Både Real och PSG är klara för kvartsfinal. Madrid besegrade Roma, även om sammanlagda 4-0 antyder en större överlägsenhet än vad som egentligen var fallet. Och Chelsea gav definitivt PSG en match. Efter ett något omotiverat kvitteringsmål i returmötet åt Londonlaget sig in och var vid ett par tillfällen nära att fixa ett resultat som, om det hade stått sig, hade tagit matchen till förlängning. Men Zlatans 1-2 drog ner rullgardinen. Och det är här jag jag verkligen finner tröst. För efter att PSG återtagit ledningen såg det stundtals faktiskt ut nästan som det gjorde mot oss: PSG rullade runt på sitt ganska-nära förnedrande, i-förbifarten-nonchalanta sätt, till synes utan att förta sig.
Shakhtar fick fortsätta i Europa League, och där har ukrainarna nu ett ben i kvartsfinal efter 3-1 hemma mot Anderlecht i den första åttondelsfinalen. Och betänk också att de slog Schalke 04 i sextondelen.
Att lagen som skojade med oss även avfärdar betydligt namnkunnigare motstånd - ja, jag finner det trösterikt.
Till sist: tisdagskvällens match innebär också att man nästan kan sluta reta sig på fjolårets missade fjärdeplats. Att bli allsvensk fyra kan innebära en fribiljett till Europa, men i och med att alla topp-tre-lagen från 2015 nu är ute ur cupen hade vi bara haft oss själva att lita till ändå.
Det blir alltså cupvinnaren 2016 som tar den sista Europaplatsen. Elfsborgs chans är borta.
Agon Mehmeti (NY)
Hans återkomst var bara ett par veckor gammal när han en sommardag 2014 satte två mot Falkenberg. Det var en målskytts mål: ett iskallt avslut på ett friläge, och en märkligt studsande boll, lite David Platt mot Sverige 1992, efter en lite tilltrasslad straffområdessituation. Sen har han fått mycket beröm för den lojala attityden, det glada humöret och betydelsen i omklädningsrummet. Några fina mål till har det blivit - men ändå, speltiden har varit begränsad. Det känns inte särskilt konstigt att Agon provar i Stabaek, och jag hoppas å det innerligaste att han lyckas där.
Ska också bli intressant att se vad hans avfärd betyder för forwardskontrakterandet i övrigt.
Gräs (NY)
Årsmötet antog motionen som sade att Malmö FF ska verka aktivt inom SEF för att professionell fotboll ska spelas på gräs. Vad detta verkande kommer att innebära rent konkret återstår att se. Men till helgen, då verkas det i alla fall på gräs. Lördagens semifinal mot Kalmar FF, där Rasmus Elm nu uppenbarligen inte bara är redo för 90 minuter utan 120, spelas inne på Guldfågeln - det vill säga, den arena som de allsvenska spelarna år 2014 ansåg ha det bästa underlaget i landet (ifjol fick Kalmarmattan lämna över ”titeln” till Swedbank Stadion).
Jag säger som de gör där uppe på den småländska östkusten: Gutt.
Jo Inge Berget (NY (eller rättare sagt, tillbaks efter en mycket kort paus))
Listkollegan Magnus brukar summera 6ojo-listorna vid slutet av året. Han räknar ihop placeringar, gör om dem till poäng och så sätter vi ihop en Årets Bästa-lista. För 2016 ligger hittills Jo Inge Berget bra till. Och det gör han eftersom han, som jag ser det, varit vår genomgående bäste spelare hittills i år. Ny fin insats i söndags - hårt slit kombinerat med härligt flängiga djupledslöpningar och briljanta passningar (minns insticket till Vidar Örn - värt ett bättre slutöde än inkast via Norrköpingsmålisens ansikte). Och apropå allt detta gaggande om att Norrköping skulle haft straff när bollen träffade Tinnerholms arm: hur var det egentligen med situationen i andra halvlek, när Berget ryggknuffades omkull i straffområdet?
Champions League i stan (NY)
Det finns två Champions League-lag i stan. Ett av dem är fortfarande med och spelar. I nästa vecka tar FC Rosengård emot Frankfurt i den första kvartsfinalen i UEFA Women's Champions League.
Och med det sponsoravtal som kommunicerades häromdan - tretton företag lägger in sju miljoner om året i tre år, 21 miljoner totalt - blev förutsättningarna för nya CL-framgångar i alla fall inte sämre.
Dagens offside delas i två. För det första finner jag Adu-situationen trist. Han är en spelare som gjort storstilade matcher för oss, men att det skulle hamna där det befinner sig nu lägger på nåt vis en skugga över hans insatser. Hans agent är Hasan Cetinkaya, som enligt Fotbollskanalen för ett par veckor sedan kommenterade Chicago Fire-ryktet med ”det stämmer, Adu är på väg att lämna Malmö”. Det är på sitt vis beundransvärt hur en viss sorts människor tycks kunna skaka av sig sina uppenbart felaktiga uttalanden och bara fortsätta som om inget hade hänt. För jag blir förvånad om inte Cetinkaya snart uttalar sig i media igen. Det kanske inte handlar om Adu nästa gång, men det kanske inte heller handlar om uppgifter som sedan visar sig vara hundraprocentigt korrekta … ja, vem vet? Men oavsett vad Cetinkaya säger, och oavsett det spel och de diskussioner som försiggår utan obehörigas insyn: att Adu befinner sig i den situation han gör, det har att göra med hans eget agerande. Som sagt, det är trist.
Och för det andra: ett omnämnande här får också Gerhard Sager. Honom placerade jag faktiskt på den positiva sidan av listan en gång för ungefär två år sen. Även då hade han varit retoriskt raljant, men den gången gällde det våra två stjärnor på bröstet. Att Göteborg protesterade mot detta tyckte han var trams, vilket framstod som ganska roligt. Även den här gången kan man möjligen se humorn i att Gerhard Sager bland annat svarar på kritiken kring cupen med repliken ”Gerhardsson, han brukar gnälla”. Men det blir onekligen lite märkligt när Gerhard Sager tycks anse att allt kring lottningar, speldagar och annat cuprelaterat är oklanderligt hanterat.
