Sex och jävligt offside: Ut ur skuggan, in i slutspurt
Så var det onsdag, efter en vecka där vi befunnit oss lite i landskampsskugga. Men om fyra dagar är det dags igen. Listan gör sig redo att lämna stillheten, drar efter andan och biter på naglarna.
Slutspurt (NY)
Tittar jag rätt i historieböckerna har det inte sedan 1989, rent tabellmässigt, sett så här bra ut. Då ledde vi med fem poäng när tre omgångar återstod. Det var dessutom i en tid då seger gav blott två poäng. Seriesegern det året säkrades via 1-1 mot AIK i näst sista omgången. Leif Engqvist och Thomas Bodström gjorde mål den gången. Sen tog ett trist slutspel vid, men det är en annan historia.
Sen var det nära 2002 också. Vi såg ut att rycka åt oss en fyrapoängsledning inför de sista fyra omgångarna, men Örebro kvitterade i 88:e minuten. Omgången därpå förlorade vi mot Sundsvall, tappade ledningen och återtog den aldrig.
Som sagt i ingressen: slutspurten återupptas om fyra dagar. Det blir ruggigt.
Rikard Norling (NY)
Tittar man runt lite på vad som skrivs om Norling är det en del saker som återkommer. Han kritiseras för bristande matchcoachning och avsaknad av en plan B. Det sägs att han uttrycker sig kryptiskt och ställer upp laget naivt mot bra/bättre motstånd. Jag har också hört kamrater invända att han inte riktigt satt nån egen prägel på laget.
Möjligt att det ligger nånting i allt detta. Ändock är det så att han, via en anfallsinriktad fotboll, lett ett förvisso talangfullt, men också väldigt ungt och oerfaret lag till ledning i allsvenskan. Så en del, eller till och med rätt mycket, gör han uppenbarligen rätt. Man skulle kunna hävda att vi leder mer på grund av andras otillräcklighet än vår egen förträfflighet, men: att vi ligger där vi ligger är makalöst imponerande. Jag hoppas att Rikard Norling tränar oss även nästa år.
LdB FC Malmö (6)
Ett guld är redan hemma. Efter en makalös höst säkrade LdB FC Malmö - som sannolikt snart heter FC Rosengård - seriesegern i näst sista omgången via 2-0 mot Umeå. Det är skönt när vår stad är bäst.
VM-kvalafton (NY)
När detta skrives har de europeiska VM-kvalgrupperna just spelats klart. Det har varit underhållande att följa. Lars Lagerbäck har återigen visat sin klass och tagit Island till playoff. Bosnien är klara för VM. Precis som England, vars match mot Polen visades på TV10. Det är alltid lika hjärtevärmande att se Roy Hodgson bli glad - ”det här var nästan, inte riktigt men nästan, lika kul som att vinna med Malmö”, tänker jag mig att han tänkte när Gerrard gjorde 2-0 och säkrade Brasilienbiljetten.
Vårt för kvällen delvis reservbetonade landslag fick programenligt stryk. Andre Schürrle, som mest ser ut som en sån där niondeklassare som är väldigt duktig på matte, gjorde ett retfullt enkelt hattrick. Att förlora med två mål mot Tyskland ser inte så illa ut på pappret, men siffrorna är smickrande. Spelmässigt var bortalaget långa stunder förkrossande överlägset. Ändå är det inte plats för gnäll - jag tycker att man får säga att Sverige gjort allt man kan begära: tyskarna är fruktansvärt och onåbart bra, men vi har hållit Irland och Österrike bakom oss och bärgat andraplatsen i gruppen. Dessutom är det roligt att Jimmy Durmaz etablerat sig i truppen (hyfsat inhopp igår) samt att den märkliga synpunkten att Sverige blir ett bättre landslag utan Zlatan syns allt mer sällan - det känns inte som om det finns så där jättemånga som tycker så nuförtiden.
Ivo Pekalski (NY)
I vintras pratade Ivo om vikten av att, efter ett par skadedrabbade år, få en hel försäsong. Han gjorde ett kalasmål mot Sundsvall i cupen och spelade premiären mot Halmstad. Sen tog det stopp. Skador och diskbråck. En spolierad säsong. Egentligen är det än mer fantastiskt att Malmö FF ligger där laget ligger, med tanke på att en så viktig kugge varit indisponibel praktiskt taget hela året.
Men! Nu tränar Ivo Pekalski igen. Ryggen smärtar inte längre. Vackert så. Återstår att se om det utgående kontraktet förlängs.
Paus (NY)
Landslagsuppehållet har varit stillsamt. 0-1 i lunchmatchen mot Nordsjälland i fredags, men några trevliga grejer:
1. Vi skapade många chanser.
2. Ingen blev skadad.
3. Det matchades, vilket förhoppningsvis får mantrat ”vi är alltid kassa efter ett uppehåll” att mattas.
Försöker läsa på lite om nästa motstånd, BP, och hittar en intervju med Mauricio Albornoz på brommapojkarna.se. Trevligt att se att Miiko-brodern målar upp nytt kontrakt till BP och guld till MFF som ett drömscenario. Däremot beskriver reportern MFF:s två avslutande mål på Grimsta i våras som ”billiga”. Själv minns jag en rökare från Emil och en elegant curlad boll av Simon Thern. Två högst dyrbara mål, helt enkelt.
Inte en offsidevinkning, utan snarare en varningsflagga: viktigt att inte jinxa nu. Jag inser att jag på flera ställen ovan tassar på farlig mark. För nu kan vi inte prata om att det är klart, att vi inte kan missa det här. Nu kan vi inte slarva inte med tur-strumporna/underkläderna/tröjan/ritualerna på matchdagar. Vi ska inte tänka på korteger, segerfester och Stortorget-firande.
Vidskepelse? Ja, absolut. Nonsens? Mnjo. Just nu är alla detaljer viktiga. Att ta ut saker i förskott känns inte rätt.