Sex och jävligt offside: Väder, nedräkning och en återkomst
Cupen är över, men allsvenskan är blott tolv dagar bort. Mitt i denna brytpunkt kommer veckans lista.
Attityden (NY)
Egentligen helt absurt att vi åker ur cupen med sju poäng och 7-2 i målskillnad. Det är ett bättre facit än vad tre av de åtta cup-gruppvinnarna mäktade med, och identiskt med den tabellrad Djurgården vann sin grupp på. Man kan ju dock inte klaga på insatsen i lördags. Särskilt imponerande var inställningen. Även om det där riktiga flytet i spelet infann sig endast stundtals, ångade Malmö FF oförtrutet på ända till den bittra slutsignalen. Törs man månne hoppas på att missflytet återbetalas med lite flyt i allsvenskan … ?
Nej. Det törs man förstås inte hoppas på. Men attityden Sundsvallsmatchen genomfördes med bådar hursomhelst gott.
Erik Johansson (NY)
Efter en av GAIS många förluster i höstas ska han, enligt uppgift från de grönsvartas supporterklubb, sagt att han aldrig mer tänkte spela en match så länge Jan Mak var tränare. Och nu i lördags: han fick en tryckare av en av Sundsvalls mittbackar (minns inte om det var Stefan Ålander eller den andre), domaren lät bli att blåsa – vilket fick Erik Johansson att ta snabb revansch med en omsorgsfull totalmangling av Ålander (eller om det var den andre) nere vid kortlinjen.
Det finns nåt skönt kompromisslöst, nästan tjurskalligt, över vår nye mittback. Och inte gör det saken sämre att han dessutom tryckte in två mål i vinterkylan.
Tokelo Rantie tillbaks på plan (NY)
Minns ni när Tokelo Rantie trampade fel mot Åtvidaberg ifjol? Han belönades visserligen med en straff, men på reprisbilderna såg det ut som om priset han fick betala var en fullständigt avsnäppt fotled. Sen visade det sig att skadan han ådrog sig satt i axelleden. Och att den inte var värre än att han var på plan igen i matchen därpå. Gott läkkött i den gossen, kunde det konstateras.
Nu hade han gått skadad länge, men tillfrisknandet gick uppenbarligen snabbare än vad åtminstone jag vågat hoppas på. Han fick en halvlek mot Sundsvall och glimtade till då och då, framförallt med sin helt makalösa speed. Framförallt var det gott att se Tokelo Rantie på plan igen. Mot Häcken på lördag saknas han igen – VM-kval hemma i Kapstaden väntar. Där ska det enligt väderprognosen vara mellan 20 och 28 grader i veckan. Hoppas att inte blott väderleken utan även försvararna i Centralafrikanska Republiken, som Sydafrika möter, behandlar Rantie milt.
Kroons inhopp (3)
Lyckade inhopp av Simon Kroon har blivit en trevlig följetong. I lördags vaskade Norling om rejält i paus – nästan så att det kändes som om han lagt truppens namn i en sån där Yatzymugg, skakat om och kastat ut. Men det var en satsning som hade sina poänger. Man gick alltså ner på trebackslinje, flyttade in Jiloan i mitten, tog ner Eriksson ett snäpp och satte upp Erik Johansson på topp. Och så gjordes det alltså två byten, och vi fick återigen se Simon Kroon stå för ett prima inhopp på högerkanten.
Genrep (NY)
Smaka på ordet: Genrep. Det antyder att nåt stort är på gång. Nervössvettiga handflator gnids mot lår, läppar fuktas, sinnen skärps, strupar torrsväljer och livsandar vaknar. På lördag genrepar vi, i år liksom ifjol mot Häcken, återigen på Limhamns IP. Hur det går är svårt att sia om, men en sak är säker: nån definitiv värdemätare blir resultatet inte. För ganska exakt ett år sen manövrerade vi enkelt ut Hisingenlaget i 2012 års genrep. Då vann vi med 4-2. Ett par veckor senare 0-5-smädade Häcken oss å det grövsta. Må ett sånt scenario aldrig upprepas.
Joel Almes inmarschlåt (NY, OCH LÄR ALDRIG ÅTERVÄNDA)
Ibland tillåter sig den här listan att skicka en respektfull nick åt någon av våra rivaler. Det kanske är opassande, men så är det. I söndags satt jag och slötittade på IFK Göteborg-Kalmar på TV och fann två grejer att le åt. Jag har nämligen en lite smått obehaglig känsla av att Göteborg kan bli farliga i år, men jag blev lite lugnare av vad jag såg. Ett par chanser skapade de väl, men genomgående bjöds det ett endimensionellt tjongande upp på en allt som oftast offsidelöpande Tobias Hysén. Han hade för övrigt en besvärlig eftermiddag som dessutom kulminerade i en missad straff.
Sak nummer två som gladde var Göteborgs inmarschsång, Joel Almes fina ’Snart skiner Poseidon’. Den må vara en försvenskning och remake av hans egna ’A Young Summer’s Youth’, men den kan nästan – inte riktigt, men nästan – i ren låtkvalitet mäta sig med Malmö FF:s sånger.
Det är sen tisdagskväll när detta skrives. Andra halvan av mars har inletts, och ute borde det börja knoppas på buskar och träd. Istället är det minusgrader, blåst och såna där otäckt kringyrande vassa små snöflingor. Vädret är helt enkelt vansinnigt dåligt. Inte nog med att detta är deprimerande i sig, det betyder också att det är stora problem med gräsmattor inför den allsvenska premiären. Så stora problem att Malmö FF, som bekant, valt att lägga sina marsmatcher på konstgräs.
Det förbannade vädret har också fått mig att revidera en åsikt. Tidigare har jag varit ganska positiv till att lägga om till höst-vår. Dels för att jag förstått det som att klubben hade välkomnat det, och dels för att jag ser en viss vits med att vara i fas med resten av Europa – rimligen skulle det innebära något färre störningar i truppen mitt i säsongen. Men att riskera att tvingas spela ännu fler matcher i människoovärdigt väder likt det i lördags, och därtill ha speluppehåll under de få och löjligt korta månader då det svenska vädret uppvisar nån form av grundläggande anständighet … hm.
När vi stod där och råhuttrade på Limhamns IP i lördags (temperaturen var en pina, även om en uppmuntrande röst under halvtidspausen hördes säga ”ja, men här är inga mygg i alla fall”) kändes höst-vår-säsong inte som en klockrent briljant idé.
Faktiskt uttryckte Kalmars Nanne Bergstrand det rätt bra på TV i söndags. Han fick frågan vad han tyckte om det nya cupupplägget och svarade nåt i stil med ”bra med tävlingsmatcher så tidigt, men tråkigt att de måste spelas på träningsanläggningar”.
