Sex och jävligt offside: Varje silverkant har ett moln
Klart för kvartsfinal i cupen, så allt är frid och fröjd. Eller? Dagens lista ser saker ur två synvinklar.
Rosenbergs första (NY)
När nu Molins och Eriksson bildat ett så formidabelt effektivt anfallspar, finns det egentligen plats för Markus Rosenberg? Jag tillhör dem som definitivt säger ja. Är Rosenberg frisk tycker jag, med hans rutin och grundläggande kvalitet som anledningar, definitivt att han ska spela. Försäsongen har varit upphackad för hans del, men nu fick han äntligen göra sitt första för året. Ett riktigt måltjuvsmål därtill: en misslyckad målvaktsrensning och en studsande boll, en alldeles lagom undantryckt back (som hade den goda smaken att inte gapa efter frispark, heder åt Hammarbys Michael Timisela för det) och ett enkelt inrakad mål.
Men självklart är det så att alla dessa småskador oroar; att aldrig den där förlösande kontinuiteten får infinna sig. Nu fick Rosenberg gå ut i början av andra, och han lär säkert vila på lördag. Usch. Vi kan bara hoppas att han är tillbaks mot Falkenberg.
Cupkvart - och på hemmaplan därtill (NY)
Full pott i cup-gruppspelet, och som näst bästa gruppvinnare (bara IFK Göteborg hade en bättre målskillnad) åtnjuter vi hemmaplan i kvartsfinalen på lördag. Visst innehöll matchen mot Hammarby en del skönhetsfläckar, men sammantaget genomfördes gruppspelet på ett utmärkt vis. Och nu blir det perfekt med en tävlingsmatch mot allsvenskt motstånd så här veckan innan premiären. Skönt att vi slapp Häckenspöket också.
Å andra sidan fick vi, sportsligt sett, näst sämsta lottning. Både Sirius och GAIS ser på pappret lättare ut än BP - ett lag som ju numera är förstärkt med Dardan Rexhepi. Han tycks blomstra däruppe. Räknar jag rätt har han hittills tryckt in åtta mål under försäsongen. Någon straff visserligen, men ändå. Trots återköpsklausul fruktar jag att han ställer till det för oss på lördag.
Jasmin Sudic (NY)
Det blev ingen U21-halvlek för Jasmin Sudic igår. Nära var det tydligen, men till slut togs beslutet att vänta lite till. Hursomhelst, att Jasmin går för fullt på träningarna och faktiskt är aktuell för spel är, efter tre korsbandsskador, inget mindre än fantastiskt. Tre avslitna korsband är en absurt hög siffra. Särskilt som karlen/pojken är blott 23 år gammal. Jag fattar inte hur han orkar. Man kan bara lyfta på hatten.
Och samtidigt: Konkurrensen är tuff, och vägen till en plats i A-lagets startelva lång. Efter all denna skadefrånvaro: går det att återvända fullt ut, i gammalt gott slag? Tiden ger oss svaret. Och hoppet lever.
Publiksiffran (NY)
Stadionnostalgi, uppslutning, en styrelse som höll på att förlora sig i paragrafrytteri men till slut kom på bättre tankar, ett stort bortafölje och sammantaget en bra bit över 8000 personer. På en cupmatch en alldeles för blåsig lördagseftermiddag i mars. Det är inte så dåligt - för att vara cupen är det faktiskt till och med utmärkt.
Men sorgekanten är inte särskilt svår att se här. Oroligheter och bråk på stan kvällen innan. Stök vid matchen, polisingripanden och skador. Som så ofta i såna här trista sammanhang finns det för den hugade en skuldfråga att debattera (eller vara tvärsäker kring) och fördela mellan motståndarfans, ordningsmakt, medsupportrar och rentutav sig själv. Men oavsett hur de exakta skuldprocentsatserna ser ut: i skenet av den senaste tidens händelser kändes helgens våldsamheter till och med snäppet ledsammare än vad sånt här brukar göra. Till sist, kolla gärna in de här betänkansvärda orden på Jancarlos blogg.
Ricardinhos icke-spricka (NY)
Tänk att vår vänsterback gör sin sjätte säsong för oss. I dagens trupp har endast Markus Halsti en längre obruten svit - i alla fall om vi räknar utlåningar som svitbrytande. Svenskt medlemskap diskuteras, och röster höjs för att ge honom plats i Hamréns landslag. Och visst, i det svenska landslaget är inte konkurrensen mördande på ytterbackplatserna. Hursomhaver hade jag inte velat byta ut Ricardinho mot någon annan ytterback i allsvenskan. Och så skönt att det visade sig att hans skelett var osprucket efter lördagens skada.
Men det är oroväckande att han, skelettskada eller ej, kommer att vara borta en tid. Jag gillar det inte.
Pawel Cibicki (NY)
Med Molins avstängd och Rosenberg med största sannolikhet förhindrad av skada ligger det nära till hands att Pawel Cibicki startar på lördag. Skönt då att han med två mål i U21 mot Mjällby igår visar god form.
Väldigt få lag skulle vara oberörda då två av deras tongivande anfallare/yttermittfältare är indisponibla. Pawel kommer att göra jobbet, men trots det vidhåller jag det jag skrev för två veckor sen: det känns som om det finns plats för en offensiv kraft till i truppen.
Det finns sannerligen riktigt otäcka och sorgliga saker att tänka på dessa dagar. Men eftersom de berörts både ovan och i andra texter släpper vi det verkligt tunga för nu och koncentrerar istället dagens Offside på en annan, säkert högst icke-allmängiltig, detalj. Så här:
Redan som liten stod jag oförstående inför flera saker som, helt uppenbart, fascinerade mina medmänniskor. Besöktes till exempel det fridfulla förortsområde jag bodde i av vägarbetare med en grävskopa avbröts omedelbart all härlig aktivitet på lekplatsen. Skit i vårt roliga kulspelande, ett plåtmonster är här! Blås av fotbollsmatchen, för nu händer nåt roligare - ett gäng män i orangea overaller ska skyffla upp en grushög! Alla mina kamrater sprang bort och ställde sig att glo runt det hål gubbarna grävde. Jag lommade efter, i rädsla för att inte passa in och för att exponera hur gravt avvikande jag var; jag som inte tyckte detta var det minsta underhållande.
Några år senare handlade det om treöres, ryssar och kinapuffar. Smällare, helt enkelt. Jag gillade det aldrig. Det var lite skrämmande. Kändes farligt. Inte på ett spännande vis, utan bara oberäkneligt och obehagligt.
Nu är jag äldre, och en av de få fördelarna med det är att världen inte är lika svart och vit längre. Det är lite lättare att se båda sidorna av en sak nu än det var i, säg, tonåren. Det är inte helt svårt att lyssna på argument, det är inte omöjligt att förstå att folk kan tycka annorlunda, det går att inse att det trots allt finns en del rationalitet i åsikter man inte alls håller med om.
Men en sak står jag fortfarande grubblande inför. Detta med smällare. Eller, som en del av dem kallas nuförtiden, bangers. De tas ibland in på fotbollsmatcher och tänds där. Eller används på vägen till match. Bangersarna smäller. Väsnas. HÖGT. Så att man hoppar till. Vem roas? Varför tänds de? Vad ger de? Jag förstår inte.
