Sex och jävligt offside: Vårtecken i juletider
Semestertider för laget, och 2016 lider mot sitt slut. Men onsdagslistan, den är här, med nya förhoppningar, nya drömmar och gamla minnen.
Årskort (NY)
Egentligen är det ju ett vårtecken. Man cyklar ner till Stadion, är lite nervös för att nåt ska ha gått fel, att betalningar hamnat snett, uppgifter loggats på fel rader i databaser eller namn stavats illa. Men så får man sitt kort, fingrar på det, beundrar den alltid så oklanderliga designen, och känner att, ja, det blir nog vår i år också.
Fast inför 2016 kan vi hämta vårt årskort redan nu på fredag. I alla fall om man är en av dem -gissningsvis mellan 6 och 7000 - som köpt sitt kort innan den 7 december (mff.se berättar att 5679 förlängt sitt årskort innan 31 oktober, och per den 15 december är 7338 kort sålda). Rätta mig om jag har fel, men jag vill påstå att kortutlämningen sker tidigare än nånsin.
Spelprogram 2016 (NY)
Norrköping hemma först. Sen Jönköping borta. Bra eller dåligt? Inte lätt att veta. Men det faktum att det preliminära spelprogrammet för Allsvenskan 2016 är släppt, det är ytterligare en sak som får mig att känna att bortom detta mörker, där väntar ännu en vår. En vår fylld av hopp och ännu okrossade drömmar. Rent pragmatiskt kan man väl säga att det kanske inte är optimalt att tvingas möta en nykomling så tidigt som i deras första hemmamatch. Och att inleda mot regerande mästarna är förstås inte det lättaste. Men jag gillar möjligheten till revansch för avslutningen 2015, jag gillar att vi inleder hemma - och kollar man på statistiken från de senaste tio åren är det inte helt fel att möta titelförsvararna i första. Endast tre gånger mellan 2006 och 2015 har det regerande mästarlaget vunnit premiären året därpå. Det hände 2011, 2014 och 2015. Med andra ord: under de senaste tio åren är det bara vi som mäktat med att följa upp ett guld med vinst i nästa års första allsvenska match. I övrigt har de regerande mästarna stått för sex kryss och en förlust i premiären.
Pontus Jansson (NY)
Lite borta från radarn, skadebekymmer och endast ett inhopp i ligan hittills i år. Men Pontus Jansson är med på listan på grund av den långa artikeln om honom och Filip Helander i senaste Offside. Där säger Pontus Jansson saker som:
- Jag ligger fortfarande och grubblar på hur min relation till Malmö är. Det enda jag vill är att en dag komma tillbaka till Malmö, och då hoppas jag att man inte är besvikna på mig för att jag flyttade.
Jo, jag minns att det var en del muttrande när han lämnade; att några tyckte att han sa en sak och gjorde än annan. Det får vara som det vill med den saken. I dessa tider, när det diskuteras kring kulturbärandets betydelse och hjärta för klubben, tycker jag så här: få personer är mer välkomna hem än Pontus Jansson.
Den nye ungdomskoordinatorn (NY)
Ungdomar, ni pratar ibland nostalgiskt varmt om kantspringare som lämnat oss. Yttrar som Jimmy Durmaz och Emil Forsberg. Några av er lyfter då och då fram Emil Hallfredsson, som dansade en sommar (typ), eller rentutav Andreas Yngvesson. Och visst, absolut, de är finfina spelare allihop, och även jag minns dem med värme. Men jag skulle ändå vilja påminna om att vi under några av de goda åren i slutet av åttiotalet hade en vänstermittfältare av allra utsöktaste klass. En spelare som alltid växte mot bättre motstånd, en spelare som var mästerlig på att pricka den konungslige Håkan Lindmans blonda kalufs med sina inlägg, en spelare som kunde lura högerbackar så långt upp på läktaren att de inte längre mindes hur många korvar det var de skulle ha.
Favoritminnet är nog hemmamatchen mot Mechelen 1989 (belgarna var då att betrakta som ett världslag, de vann Cupvinnarcupen året dessförinnan), då han var så fullständigt löjeväckande magnifik att man fick tårar i ögonen. Hade han nåt emot sig var det kanske målproduktionen - det blev till exempel bara tre allsvenska mål från Nilssons fötter under åren hos oss. Och trots den fantastiska insatsen mot Mechelen slutade den matchen 0-0. 1990 lämnade han för Sporting Gijon, skadade knät och kom aldrig riktigt tillbaks till samma nivå.
Hursomhelst: häromdan presenterades Joakim Nilsson som MFF:s nye ungdomskoordinator. Det ger onsdagslistan ett utmärkt tillfälle att lyfta fram en av våra allra största i modern tid. Och gör han en bråkdel av ett lika bra jobb i sin nya tjänst som han gjorde som vänsterspringare, då kommer det att bli helt lysande.
Tränarjakten går vidare (NY)
När detta skrives är det tisdag kväll, och den som jag personligen betraktat som det hetaste tränarspåret har under dagen istället blivit klar för Nordsjälland. Det blir ingen Kasper Hjulmand. Kanske synd, men när jag läser den här artikeln på kvp.se ser jag ändå en detalj som gör att jag inte är så värst ledsen över att han inte hamnar hos oss: han pratar om Nordsjälland som ett projekt. Jag önskar att vår nya tränare inte alls pratar om Malmö FF som ett projekt. Malmö FF är något oändligt mycket mer än så.
Nu då? I spekulationerna har namn som Morten Wieghorst, Stuart Baxter, Östersunds-Potter och till och med Michael Laudrup figurerat. Och så Pep, då, som väl känns som det namn som nämns flitigast. Men som en av mina kollegor så pudelklokt påpekade: den som säger att han vill ha jobbet, han får det inte. Hm. Ligger kanske nåt i det. Skulle jag själv tvingats gissa, hade jag gissat på någon som inte alls varit med i de offentliga diskussionerna hittills.
Julklappstips (NY)
Den lär inte vara lika rolig som ifjol, men årskrönike-DVD:n har just anlänt till MFF-shopen. En prima julklappsidé. Och i år har jag en känsla av att jag inte kommer att reta mig lika mycket om Champions League-rättighetsproblematiken även denna säsong innebär att bilder från gruppspelet saknas.
Som punkt 5 ovan är inne på går vi i väntans tider. Det får gärna hända nåt nu, både på tränar- och spelarfronten. Inte så att jag misströstar, det kommer såklart att röra på sig - men ovissheten är, som vanligt, jobbig.
(Kan också flika in att årets Champions League-stickersalbum till sist anlänt. Som bekant flyttades licensen inför årets säsong från Panini till Topps. Inget fel på albumet som så, men när det till sist nu släpptes var det såklart gravt försenat. Hur lätt är det att entusiasmera dottern, som fungerar som alibi för den här typen av inköp, för detta i det här skedet av Champions League? Hur lätt är det för den delen att entusiasmera sig själv? Inte alls lätt, skulle jag vilja säga.)
