Sex reflektioner efter BK Häcken
Det bjöds på riktigt goda kardemummabullar, varm korv och starkt hett kaffe i pressrummet på Bravida Arena, men i övrigt: snålblåst, kallt och djävligt. Och ännu en resa från Hisingen utan ett enda poäng.
AMOR VINCIT OMNIA
I den charterliknande dagen-efter-stämning som råder här nu, när vi fortfarande är in märgen och själen och hjärtat bottenfrusna efter att ha genomlidit både rent arktisk snålblåst och den tyngsta tävlingsförlusten på ett bra tag på Bravida Arena, behövs sannerligen lite ljus, värme och tröst.
Låt mig alltså börja där.
Jag har, enligt mig själv och rent subjektivt med full rätt, riktat viss kritik mot den med våra mått mätt klena publiktillströmningen till herrmatcherna på Nya Söderstadion hittills i år (och då räknar jag inte med seriepremiären eftersom den som vanligt lever ett eget och isolerat liv). I en tid då Allsvenskan röner internationell uppmärksamhet för imponerande tifon och uppslutning har tecken smärtsamt nog vittnat om att Hammarby tappar i slagstyrka, vi som lett utvecklingen av svensk supporterkultur och högsta grad bidragit till vad den är i dag. Med våra bortaföljen råder en annan verklighet.
När BK Häcken i samband med startelvornas inmarsch försökte trumma igång till Ida Redigs Från Hisingen till framtiden hade den fullsatta grönvita kortsideklacken redan sjungit unisont i en dryg halvtimme och man svarade upp med ett sällsamt vackert flagg- och banderolltifo – liksom en fortsättning på damtifot tidigare under söndagen – som passande nog torde ha gjort ö-publiken avundsgrön. Och sången fortsatte oavbrutet tills domare Klitte blåste av för full tid. Inget annat än imponerande – det filmades även av tillresta scouter – och stor eloge till samtliga inblandade.
Så, ja, kärleken övervinner allt.
Lärdomar
Träningsmatchen mot samma Häcken på Gothia Park Academy den 9 mars visade, liksom i nästan alla försäsongskamper inklusive Svenska Cupen, med eftertryck att det återstod en hel del att slipa på i Kim Hellbergs modellbygge. Det har skrivits spaltmeter om detta i media och på forum, och med viss rätta, även om det vore klädsamt med ett mer ödmjukt tålamod inte minst från de egna supporterleden. I den bästa av världar sitter nya modeller och strategier som hand i handske redan efter ett behagligt spansk träningsläger, men riktigt så enkelt är det sällan. En av de stora frågorna nu är hur stegen framåt tas och i vilken takt.
Första femton-tjugo minuterna i går var närmast mardrömslika, inte för att Hammarby bjöd på samma vidöppet oceaniska ytor som i förra matchen och även mot andra lag utan för att Häcken var bättre, rappare, mer distinkta i varenda sekvens, inte minst personifierat av Amor Layounis smått komiska med häpnadsväckande effektiva älgkliv. Det hade mycket väl, precis som i motsvarande möte ifjol, kunnat resultera i tidig brant uppförsbacke, men efter den första anstormningen skiftade matchbilden.
En glimt av modellen
Hampus Skoglund hamnade efterhand mer i fas med sig själv och stängde sin kant och Shaquille Pinas – hans klart bästa match för säsongen, vilket var glädjande – gjorde detsamma på sin. Edvin Kurtulus auktoritet var tydligare än på kanske ett halvår och Fredrik Hammar agerade med exakt den aggressivitet som ett lag så väl behöver. Dessa fyra – tveklöst starkast i Hammarby i går – bidrog i högsta grad till scenförändringen, presspelet stressade Häcken gång på gång och det bjöds vid flera tillfällen dessutom på individuell elegans.
Ledningsmålet av Kurtulus efter halvtimmen följdes på mer och fram till underfär tio minuter in i andra halvlek var det i stort sett bara ett lag på planen. Likt ett jubel i ett bönehus kunde vi konstatera att vi inte sett bättre ut i år under en så lång sekvens, att “modellen” fick mening och ett tydligare syfte, och givet den mängd chanser som skapades skulle vi där och då om inte ha avgjort matchen så åtminstone levererat ytterligare ett mål. Detta var också den allmänna meningen bland närvarande journalister i pausvilans pressrum.
Till skillnad mot senast mot Elfsborg hade dessvärre ingen offensiv spelare siktet inställt, och naturligtvis skulle det i stället börja blåsa ett vildsint korsdrag. Sista halvtimmen är solklart hemmalagets och även om oavgjort hade varit mer rättvisande sett till matchen som helhet är det något nästan makabert i det faktum att vi har så oerhört svårt att stänga igen och åtminstone rädda ett behövligt kryss.
Game Plan
Det är inte helt lätt att sätta fingret på exakt hur firma Hellberg och Sellini skulle ha agerat för bryta det markanta övertag som Häcken fick, ansvaret vilar i hög grad även på lagkapten Nahir Besara och övriga spelare, inte minst de mer erfarna, men klart är att det som gjordes var långt från tillräckligt, framför allt offensivt.
Att Viktor Djukanovic tvingades utgå var givetvis ett avbräck och vi får innerligt hoppas att skadan inte är av det allvarliga slaget; det senaste är att det handlar om en stukning, men även en sådan riskerar att stoppa honom från spel mot Halmstad senare i veckan – varken Abdelrahman Boudah eller någon annan har hittills lyckats iklä sig ens skuggan av dennes hotande kostym – men det skall inte behöva innebära att vi faller så lågt under en så lång och avgörande period, något som dessutom är motsatsen till hur det utåt har kommunicerats att vi skall spela även om vi leder. Vi har större djupledshot på bänken och jag vill gå så långt som att säga att det är misslyckad coachning att inte byta in någon av dessa, inte minst när vi jagar kvittering i slutskedet.
Scouter
Raden nedanför mig på pressläktaren var välfylld av representanter från diverse internationella klubbar av olika nationalitet – jag tyckte mig höra såväl engelska som holländska och något mer otydbart språk. Förvisso kanske de var på spaning även efter Häcken-spelare, men initialerna V D och E K i två av anteckningsblocken skvallrade om att så inte var fallet.
Risken är alltså överhängande att vi kommer mista åtminstone två av våra mest tongivande och betydelsefulla spelare och att den trupp som skall leda oss efter sommaruppehållet ser helt annorlunda ut än dagens. Har Mikael Hjelmberg och övriga ansvariga svar på detta? Från officiellt håll talar man I stort sett aldrig klarspråk förrän läkarundersökningar är avklarade och kontrakt signade, men hoppet står till att inte enbart oslipade talanger finns på radarn utan också etablerade spelare som likt Frederik Winther kan gå rakt in i en startelva och leverera, annars lär hösten bli väldigt tuff.
Den närmaste framtiden
Är jag kritisk i överkant? Så kan det mycket väl vara. Hammarby gör en förhållandevis bra bortamatch mot ett förmodat topp 5-motstånd och det går att skönja tydliga steg framåt, men förluster som denna är enormt svårsmälta. Det finns ingen skönhet här, det går inte att le åt sitt eget lidande utan är bara hjärtskärande. Att tala om vidskepelser och förbannelser är dock bara rent trams, trots att vi inte har lyckats besegra Häcken borta på evigheter. Bitterhet är en lyx som varken spelare eller supportrar under några som helst omständigheter kan ägna sig åt i dagsläget. Redan i övermorgon väntar Halmstad BK, som kördes över av BP i den omgång som avslutas framåt kvällen, på vackra Örjans vall. Tre poäng där är närmast ett måste för att vi inte redan såhär tidigt in på säsongen skall hamna i ett prekärt No Mans Land.
Bajen Vincit Omnia.
Per Planhammar