Argumenten för och emot 51%-regeln – en översikt
Är 51%-regeln en garant för en sund svensk fotbollsrörelse, eller tvärt om ett hinder för utvecklingen av en internationellt konkurrenskraftig klubbfotboll? Frågan är minst sagt komplex. För att hjälpa er att ta ställning, presenterar SFSU här en översikt till de vanligaste argumenten för och emot ett avskaffande av 51%-regeln.
Mer om 51%-regeln och förslagen på förändring hittar ni här.
Argumenten mot 51%-regeln
Förslagen på avvecklande av 51%-regeln har presenterats dels i en motion till Riksidrottsmötet 2009 och dels i en utredning från Riksidrottsförbundets Juridiska Kommitté (JurK) nu i vinter. Grundtanken i dessa förslag är dock desamma, så vi skiljer inte på argumentationen.
Om ni tycker att vi ger argumenten för att behålla 51%-regeln mer plats än argumenten för att ta bort regeln, så är det ett tecken på att förespråkarna för en förändring faktiskt inte fört sin talan offentligt, snarare än på något annat. Vi redovisar de argument för och emot som vi känner till.
Motionen 2009
I motionen från SvFF och SIF 2009 (se s 7) framfördes tre argument för att avskaffa 51%-regeln.
- 51%-regeln hämmar investerarnas vilja att gå in med storkapital i fotbollsklubbarna. Investerarna vill kunna kontrollera de klubbar de satsar stort i.
- Detta gör att svensk klubbfotboll halkar efter Europa och är en orsak till vår försämrade konkurrenskraft i de europeiska cuperna.
- Förutsättningarna för att bedriva verksamhet skiljer sig åt mellan de stora lagidrotterna och de mindre idrotterna. Det bör därför inte finnas en gemensam regel för alla idrotter, utan varje idrottsförbund bör få sätta sina egna regler.
Övrig argumentation
Utöver detta har en del debatt förekommit på nätet, bland annat på Idrottens Affärer-skribenten Dan Anderssons blogg. Här har ytterligare några argument lyfts fram (notera att det inte nödvändigtvis är Anderssons egna argument):
- Frågan om avreglering berör bara någon promille av alla svenska föreningar – de med stor omsättning, behov av utvecklande av fastighet etc. Det är därför ingen stor fråga och bör kunna genomföras utan problem.
- ”Avreglering ger bättre möjligheter till mindre klubbar som saknar resurser och kraft att själva exploatera sina elitverksamheter. (…) Sannolikheten ökar att vi får se fler klubbar i elitskiktet, klubbar som kommer med nya idéer och utmanar de "lata" etablerade klubbarna som kört fast i diket och "tvinga" dem att förbättra sina processer.” (citat från en kommentar, av allt att döma skriven av bloggaren Kristof Vogel, ”Osynliga Handen”).
Vissa ser alltså privatisering i första hand som en finansieringsform, medan andra främst ser det som en organisationsform, ett sätt att bedriva sin verksamhet. Gemensam nämnare är dock att man ser de ideella föreningarnas majoritetsägande i idrottsAB, som ett hinder för att klubbarna ska kunna utnyttja aktiebolagsformens fulla potential.
Argumenten för att behålla 51%-regeln och medlemsdemokratin
Även argumentationen för att tills vidare behålla regeln är varierad och fokuserar på olika aspekter av frågan. Man kan skilja mellan fyra huvudsakliga grupper av argument:
- Brist på beslutsunderlag och demokratisk förankring
- Nyttan med 51%-regeln/medlemsdemokrati
- Farhågor kring avreglering/privatisering
- Idrottsideologiska argument
Vi sammanfattar det hela nedan.
Beslutsunderlag och demokratisk förankring
Dessa argument handlar främst om rädslan för att ta förhastade eller illa underbyggda beslut. Från SFSU lyfter vi dem framför allt inför årsmötet i SvFF i mars och inför Riksidrottsmötet i maj.
- Fotbollsrörelsen har inte fört någon bred debatt om framtiden för svensk fotboll. Innan vi diskuterar förändringar av regler, bör vi veta vad vi vill uppnå med dem. Beslutet om sådana vägval är en fråga för hela rörelsen, inte bara för en liten elit.
- Målet är att utveckla svensk fotboll. Privatisering av klubbar är en möjlig väg – men det är inte den enda. Framtidsdiskussionen bör därför inte koncentreras till enbart 51%-regeln, den bör handla om alla möjliga vägar framåt.
- Konsekvenserna av en avreglering är inte utredda ordentligt. En mängd frågor återstår att besvara innan vi ens kan gissa oss till hur det svenska fotbolls- och idrottslandskapet kommer påverkas av möjligheten att privatisera klubbar (se vidare kap ”Farhågor kring avreglering/privatisering” nedan).
Nyttan med 51%-regeln/medlemsdemokrati
Bristen på diskussionsunderlag gör att även argumenten för 51%-regeln och medlemsdemokratin kan upplevas som illa underbyggda. Argument för medlemsdemokrati som ofta framförs är dock:
- Medlemsdemokratiska föreningar garanterar ett långsiktigt ansvarstagande som privata klubbar inte kan leverera. Föreningens kärnvärden (namn, hemort, färger…) och ekonomiska överlevnad (medlemmarna lämnar i regel inte för att det går dåligt) tycks vara säkrare i IF än i AB.
- 51%-regeln medför inte självklart sämre ekonomisk bärighet än ligor som tillåter privatisering - det kan rent av vara precis tvärt om. Europas ekonomiskt kanske mest välmående liga – tyska Bundesliga – har en hårdare uppstyrd 51%-regel än den svenska. Av de fyra ligor i Europa som enligt brittiska The Guardian (som i sin tur hänvisar till uppgifter från UEFA) var i bäst ekonomisk balans 2009, har två en 51%-regel – den tyska och den svenska. De övriga båda är den österrikiska och den belgiska. Några tydliga samband mellan organisationsform och generella ekonomiska resultat finns alltså inte åt något håll.
- Richard Giulianotti, en av Europas tyngsta forskare kring europeisk fotboll, menar att det sannolikt finns ett samband mellan hur man organiserar möjligheten att påverka sina klubbar från gräsrotsnivå och hur radikal eller våldsam supporterrörelsen blir. Möjligen är det alltså lättare att arbeta för en positiv supportermiljö runt en medlemsdemokratisk förening, än kring en privat klubb där kanaler för inflytande saknas.
Farhågor kring avreglering/privatisering
Det är kanske här vi främst dras med bristen på konsekvensanalyser. Men de frågeställningar som reses nedan är så stora, att vi från SFSU:s sida anser att vi måste utreda dem innan beslut om förändringar fattas.
- Om 51%-regeln decentraliseras från RF till specialidrottsförbunden – vilka reella möjligheter har då fotbollen att behålla regeln, om hockeyn avreglerar (och vice versa)? Finns det risk att det ena förbundet i praktiken kan besluta åt det andra, om ingen regel finns på RF-nivå?
- Om argumenten från 2009 års motion stämmer och avreglering skulle locka kapital till svensk fotboll – hur mycket sportsligt starkare kommer vi att bli? Är det verkligen rimligt att tro att det kapitaltillskott som en privatisering eventuellt medför, tar svensk klubbfotboll ut i Europa igen?
- Hur kommer eventuella investeringar fördelas nationellt? Får vi se en liten spets håva in massiva investeringar, medan flertalet klubbar blir utan större kapitaltillskott? Eller blir fördelningen mera jämn?
- Hur kommer fördelningen att påverka konkurrenssituationen i Allsvenskan? Får vi se en smalare spets, med 2-3 lag som alltid gör upp om SM-guldet? Vilket är i så fall viktigast: ett svenskt lag i Europaspel, eller en jämn Allsvenska? Vad vill fotbollsrörelsen?
- Om vi får en mindre spännande liga (i betydelsen smalare topp) – hur påverkar det i så fall Allsvenskans underhållningsvärde, publikrekrytering och allmänna möjligheter att kommersialisera Allsvenskan på sikt?
- Hur kan vi förvänta oss att det generella ekonomiska nettot för fotbollen utvecklas, om vi lämnar idrottsrörelsens gamla principer för en mer utpräglad underhållningsindustriell syn på elitfotbollen? Hur går det tex med tipsbidrag, kommunala utgifter för arenor, kostnader för säkerhet, ideell arbetskraft i ungdomssektioner och så vidare?
- Får vi se svenska varianter på de euorpeiska skräckexemplen om privatisering tillåts? Namnbyten, klubbar som flyttas till ny hemort, klubbar som upphör existera efter en konkurs föranledd av att externa ägare drar sig ur i tider av motgång... Kommer exempel som Austria Salzburg, Wimbledon, Chester City etc etc få svenska parallellfall?
Idrottsideologiska argument
Slutligen finns en rad argument som bottnar i den enskildes syn på idrottens värden och traditioner. I grunden finns det inga ”rätt och fel” här, utan det är upp till var och en att själv formulera sin syn på vad idrott och idrottslig konkurrens är – samt vad idrotten är till för.
- Idrottsrörelsen är och bör förbli en folkrörelse, med möjlighet för enskilda att påverka sina föreningar även på elitnivå. Det bör även finnas en tydlig koppling mellan bredd och elit, då eliten är sprungen ur bredden.
- Idrottsrörelsen är och bör förbli en integrerad del av det demokratiska, civila samhället. Att Sverige idag är en av världens mest stabila demokratier beror i hög grad på den fostrande roll folkrörelserna – däribland idrotten – hade under 1900-talet. Idag, då allmänt politikerföraktet breder ut sig samtidigt som supporterrörelsen upplever en renässans för den medlemsdemokratiska medvetenheten, är denna roll lika viktig som någonsin förr.
- Konkurrens inom fotbollen kan aldrig bli helt rättvis. Den bör dock främst baseras på en förenings förmåga att ta tillvara de förutsättningar som hemort och föreningens goda namn ger. Den bör inte främst baseras på att externa aktörer pumpar in kapital i klubben i syfte att marknadsföra och exploatera sina egentliga huvudverksamheter.
Notera igen att detta ska ses som ett försök till en sammanfattning av de argument för och emot en medlemsdemokratisk kontra en privatiserad fotbollsrörelse som vi stött på. Artikeln kan komma att uppdateras om ny information framkommer.
På onsdag kommer SFSU:s ställingstagande och argumenten för detta att presenteras.