Sida vid sida mot kapitalet
Det är vi mot dem. Åtvidabergs FF mot IFK Norrköping. Kristian Bergström vs Daniel Sjölund. Det är Östgötaderby och vi mot kapitalet.
Det är i en andlöst vacker tid vi nu släpper våra andetag fria.
Nyutslagen bokskog som lyser i en sprudlande grönska över oceaner med marktäckande vitsippor. De böljande rapsfälten har återigen tänts upp och börjat lysa i en böljande evighet. Lärkor som drillar, humlor som surrar, fjärilar som svävar fram. Det är nu kaffekopparnas porslinsskrammel lämnar den instängda fångenskapen och flyttar ut i det fria längs uteserveringar, frodiga parker, romantiska gläntor och milsvida sandstränder. Försommarvärmen har varit här och försiktigt blottat lite av sig själv så att vi alla fall fått nudda och känna doften av det sagolika underverk som snart släpper in oss i ett paradis det inte behövs några böner eller religion för att få ta del utav.
All inklusive rakt igenom.
Men mitt i allt detta härliga surrande som sätter sprätt och nyans på framtidsdrömmarna, så finns det en pusselbit kvar som ännu inte hittat sin plats och därmed hindrar tillvaron från att fullt ut släppa loss alla övermogna vårkänslor.
En felande pusselbit som fått mig att frysa mitt i det mäktigas solgasset och fått blomman jag nyss förundrades över hur vacker den var, att plötsligt vissna.
Att 2015 skulle bli ett svårt år i skuggan av många lag ovanför och framför oss i den allsvenska tabellen, ingick väl nånstans i de haltande förväntningarna vi hade på vårt svårt vingklippta Åtvidabergs FF inför den här säsongen.
En lågtrycksprognos som efter sex omgångar håller i sig via fyra uddamålsförluster, ett oavgjort resultat och blott en störtviktig seger.
Men det är inte bara ute på fotbollsplanen vi slåss för ett nytt allsvenskt kontrakt. Vår ekonomi balanserar på en skör tråd för fortsatt licens, existens och överlevnad inom Svensk elitfotboll.
Därför detonerade nyheten kring eventuella böter kring John Owoeris övergång från en Egyptisk klubb, som en bomb med sådana kraftiga tryckvågor att hela tillvaron kring Kopparvallen skakade till.
Det var en bomb som briserade med samma precisa knockout känsla som fjolårets alla bombardemang som drabbade oss.
Vi hann inte mer än få näbben över vattenytan, innan det var färdigt igen.
####
Det fanns en tid då jag med stolthet och kärlek älskade Superettan. En svunnen tidsådra då ett nytt kontrakt i Svensk elitfotbolls näst finaste rum var en årlig ultimat målsättning och en högst levande önskedröm inför varje ny säsong. En tid då målarfärgen fortsatte flagna nere i Åtvids nedmonterade samhälle, medan fotbollslaget ÅFF behöll färgen och fortsatte styra kommunen med framåtanda.
Vi snackar tidigt 2000-tal, vi snackar om en epok med kultlirare som Rickard Pihl, Mats Haglund med flera och vi snackar om en tid då Henrik Gustavsson och Daniel Hallingström tillhörde ungdomen i ÅFF och Kristian Bergström befann sig på flykt från moderklubben i klubbar som Norrköping och MFF.
Ännu mer trivdes jag med Superettan när Bergström kom hem igen, när samarbetet med Djurgården inleddes och när vi från år till år började klättringen uppåt i tabellen och det försiktigt började viskas om allsvensk fotboll i Åtvid igen, då älskade jag den glamourösa tillvaron i Superettan.
Men ingenting varar för evigt. Inte heller känslor som en gång gick på vatten i en annan värld.
Sedan 2011 då vi senast lämnade Superettan som seriesegrare och ledare av Superettans maratontabell och tog steget upp i en värld och atmosfär man aldrig blir mätt på eller får nog utav, sedan dess så har också min bild av Superettan flagnat, bleknat och tappat all form av attraktion.
Idag är Superettan mardrömmen vi slåss emot för att slippa bli en del av igen.
Poängmässigt, tabellmässigt, spelmässigt och publikmässigt var vi inledningsvis i år varit farligt nära en nivå som i längden inte håller för allsvenskan. Bara en lögn kan tyvärr rädda oss ifrån detta tragiska påstående.
Men efter de tre inledande uddamålsförlusterna så har det ljusnat och bara blivit bättre och bättre. Anfallsspelet har kommit igång. Försvarsspelet har stabiliserats och man märker att samspelet i lagbygget hela tiden utvecklas åt rätt håll och att vi nu är på en högre och mer kvalitets ägd nivå.
Vi är på rätt väg.
Men har lång väg kvar.
Innan spökhistorier om Superettan och vår krassliga ekonomi helt och hållet kan avvecklas och suddas ut.
####
Nästa anhalt är Nya Parken, Östgöta derby och IFK Norrköping.
Hemmalaget får finna sig i att vara storfavoriter inför årets första derby. Dels för att de senaste årens derbyresultat vägrat ge vika för en tradition som blivit lika tragisk som Norrköping själva. Dels för att Norrköping kommer stärkta från några riktigt starka insatser och dessutom så vann man ju träningsmatchen tidigare i vintras mot ett ÅFF som i den matchen var totalt chanslösa.
Vi får rulla bandet långt bakåt i tiden för att hitta tillbaka till känslorna som senast när det begav sig drog iväg i limousin med oss i samband med ett bortamöte mot IFK Norrköping. Men visst minns vi det, visst minns vi fortfarande Imad Shhadeh och segeryran och triumfens gyllene sötma från den gången vi senast lämnade Parken som segrare i högsommarhettan som då härjade. Och även om vi inte vunnit sedan dess så har vi ändå några gånger i slutminuterna på senare år fått dem att svälja en övertänd segercigarr genom några fantastiska kvitteringsmål i absoluta slutskedet av några oförglömliga drabbningar.
Adrenalin har det aldrig saknats inför ett Östgötaderby. Inför det möte som väntar på söndag så började adrenalinet att flöda och brinna redan i sommarhettan under fjolåret, då IFK Norrköping och Daniel Sjölund en gång för alla satte en dolk i det som en gång kallades för klubbkänsla och vanlig heder.
IFK Norrköping låg taskigt till i tabellen och riskerade för andra året i följd att hamna efter ett Åtvidabergs FF som på pappret i omsättning och storlek alltid är som en gäspning gentemot Lundbergs Peking. IFK tog kontakt med sin Östgöta rivals nyckelspelare Daniel Sjölund, som blivit vald till Östergötlands bästa spelare 2013 och erbjud honom ett kontrakt han inte kunde tacka nej till. Kosta vad det kosta vill tyckte Norrköping och ville ha Sjölund redan under sommaren.
ÅFF släppte honom inte. Man behöll Sjölund, satte honom på bänken under hösten samtidigt som man än en gång visade att allt inte går att köpa för pengar och likt förbannat slutade före IFK Norrköping i den allsvenska sluttabellen.
IFK Norrköping drömde och lattjade med blinda pengar. Åtvidabergs FF visade att respekt är värt någonting helt annat.
Jag hoppas och tror inte att det kommer att saknas adrenalin hos ÅFF spelarna inför söndagens möte.
Jag hoppas förresten att det inte kommer att saknas någonting.
För det finns ju en hel del som behöver sättas på plats i morgon.
####
Efter Falkenbergs matchen i fjärde omgången som drog knappt 2300 åskådare till Kopparvallen, så släppte ÅFF den tragiska nyheten om att man åsamkats att behöva betala böter över miljonen för något "olagligt" kring John Owoeris övergång från en Egyptisk klubb. ÅFF styrelsen var tvungna att agera snabbt och varslade 5-10 personer inom föreningen om uppsägning och påtalade samtidigt att den nya styrelsen inte fått den hela sanningen kring ekonomin presenterad för sig när man tog över.
Dagen efter en efterlängtad och nödvändig seger så slogs stoltheten och glädjen omedelbart ner igen med en svårläkt käftsmäll som fortfarande ringer i öronen.
Men Kopparslagarna agerade hedersvärt och blixtsnabbt genom att starta en insamlingskampanj för att rädda vårt anrika "Bruket" från en undergång vi absolut inte förtjänar.
Genomslaget har vi nu sett och fått presenterat för oss. Det har varit fantastiskt framgångsrikt och har fått gåshuden att blomma medan tårar av sann nostalgi har fuktat mina bleka kinder.
Rubrikerna i aftonbladet och Corren om före detta ÅFF profiler som ställt upp och skänkt pengar till vår förening som befinner sig i ett utsatt läge, har fått ett enormt genomslag och publicitet och har också fått Sparbanken i Åtvidaberg att öppna hjärtat för bygdens stolthet.
I Åtvidabergs FF bryr man sig om, vilket har fått lirare som Magnus Eriksson, Jesper Arvidsson, Viktor Prodell, Anton Tinnerholm, Tom Pettersson, Ralf Edström med flera att också bry sig om en klubbadress de aldrig glömmer bort och som alltid finns kvar någonstans i deras hjärtan.
Det är stort när vår omtalade ÅFF anda talar sitt tydliga språk genom profiler som t.ex. Tom Pettersson i aftonbladet, där han uttrycker sin kärleksförklaring och tacksamhet till Åtvidabergs FF.
Positivt med sådan respons, det stärker bilden och varumärket kring vår anrika klubb.
####
AIK matchen var ytterligare några steg i rätt riktning. Publiksiffran steg och genast så blev det en helt annan inramning och stämning kring Kopparvallen. Ute på planen så firade vi en del triumfer med snabba omställningar och anfallsspelet har nått en annan nivå med en Viktor Sköld som varit riktigt bra i flera matcher nu och den betydelsen är ovärderlig för oss. Den dagen då Martin Christensen virvlar igång fjolårets produktiva karusell i kantspelet, lyfter vi ytterligare några viktiga steg i kapacitet.
Känner på mig att det lossnar snart för dansken.
Blir nog inte många timmars sömn i natt. Men hur som helst så kommer solen att klättra upp och väcka liv i ännu en söndagsmorgon, morgonkaffet kommer förmodligen att smaka lika underbart som alla andra mornar och min fru kommer garanterat att vara lika vacker som alltid.
Hur det blir när väckarklockan klockan 5.08 på måndag morgon sätter igång att väsnas och be om uppmärksamhet på nytt, kommer att bero på hur morgondagens derby på Nya parken kommer att utvecklas och sluta.
Jag har mina tankar och mina drömmar redo.
Sida vid sida ska vi slåss mot kapitalet.
Tillsammans med alla de som en gång var en betydande del av oss.
Och som för alltid finns kvar på vår sida.....
/// Allas Broder
