Simon Thern: "De andra lagen ska vara väldigt bra för att slå oss"
Simon Thern kommer att stå för årets genombrott, spår Himmelrikets redaktion. Själv tror han på Erik Friberg. Han avslöjar också hur han har blivit så snabb och att han är full av beundran för Johan Dahlin.
Tomas Brolin i VM 1990. Zlatan Ibrahimovic i Malmö FF 2000. Ivo Pekalski och Pontus Jansson 2010 respektive 2011. Genombrott. Storslagna genombrott som ingen kunde undgå att se.
När Himmelrikets redaktion fick frågan vem som får det här årets stora genombrott, tar vi för givet att någon faktiskt också får det. Sånt kan man emellertid aldrig veta. Många säsonger, de flesta skulle jag tro, spelas utan att någon ny tar chansen och inte bara får speltid, utan tar speltiden och gör den extremt minnesvärd. För sig själv, för laget, för folk runt omkring.
Och vad är egentligen kriterierna för ett genombrott? Vi diskuterar det nedan, Simon Thern och jag. För det är han som de flesta redaktionsmedlemmar tror på, tror ska göra en säsong som låter tala om sig. Som ingen ska kunna missa helt enkelt.
Grattis, Simon, eller vad säger man?
– Fick jag flest röster? Vad roligt. Det är klart att det är jättekul att folk tror på det man gör, och sen är det upp till mig att gå ut och visa vad man går för.
Samtidigt var där en del som var lite brydda; fick du ditt allsvenska genombrott redan i år eller hur ska man se på det? Vad tycker du?
– Genombrott vet jag inte, men jag fick i alla fall börja spela i Allsvenskan. Ska man i ordet genombrott lägga att man är en av de mer tongivande spelarna, då fick jag inget. Det kan man inte säga. Jag var ju lite ut och in och spelade väl 10 matcher från start, samt 12-13 inhopp. Att jag har fått mitt genombrott tycker jag inte alltså.
Ser man på de två senaste åren är det Ivo Pekalski och Pontus Jansson som stått för stora genombrott. De dominerade inte bara i laget utan i hela ligan, och där var du väl inte riktigt förra året förstås.
– Nej, så stort har jag inte slagit igenom än, det tycker jag inte. Ivo var 2010, men även när han spelade förra året, en av de absolut bästa innermittfältarna i Sverige. Och Pontus förra höst undgick väl ingen.
Så hur är känslan inför året, för egen del vill säga?
– Först får man se vad som hänt här på försäsongen och det har känts jättebra. Nu är det bara att ösa på och göra så gott man kan, så mycket mer kan man inte göra.
Och för laget?
– Där känns det jävligt bra. De ska vara väldigt bra, de andra lagen, för att slå oss i alla fall. Det kommer att bli spännande, men jag tror att detta kan bära väldigt, väldigt långt.
Du har onekligen en del förväntningar på dig. Hur ser du på dem?
– Nä, det är inget som jag tänker på. Du menar med mitt efternamn?
Nej, det var inte det jag tänkte på, utan att du värvats från HIF och att du gjort en riktigt bra försäsong, att du är ung och att du blivit medialt uppmärksammad.
– Jaha, du menar så. Det är klart man måste ut och prestera, så är det ju alltid. Gör du inte det blir du bortplockad.
– Jag ska göra allt i min makt för att försöka bli så bra som möjligt här i Malmö. Hittills tycker jag att det känns jättebra och att jag har kommit bra in i gruppen. Förväntningar måste man kunna hantera som fotbollsspelare. Jag undrar hur det känns för Zlatan och grabbarna inför varje match de spelar. De har en lite annan press på sig än vad jag har, om man ser det i större perspektiv och i de större lagen. Det är nånting man måste lära sig hantera; för en fotbollsspelare inför varje match gäller det att vinna och då måste man prestera. Bara det är en press i sig. Som det ska vara.
Du sa själv här att du har kommit bra in i laget. Är där något eller någon som du har imponerats av sen du kom till MFF?
– Jag tycker framför allt att allting här är jätteproffsigt. Ska man sen ta en individuell spelare så tycker jag att vår kära målvakt Johan Dahlin är helt fantastisk. Det är väl det som överraskat mig mest. Han var ju mycket skadad förra året och jag har aldrig riktigt fått se hur duktig han är. Han är absolut en av seriens bästa.
Vad är det som gör honom så bra?
– Han har otroliga reaktioner, samtidigt som han är trygg med bollen. Man har inga problem att passa hem bollen till honom, även i lite mer trånga situationer. Han är en modern målvakt, som det heter. Precis som de spanska målvakterna, som Casillas och Valdés, som i princip är lika bra med fötterna som de är på att kasta sig och ta bollen. Sån är Johan också.
Hur fort springer du på 100 meter?
– Ha ha, ingen aning faktiskt. Jag tror aldrig att jag har sprungit 100 meter. Varför undrar du?
Därför att det ser ut att gå så oerhört fort när du sätter fart på planen, även med boll.
– Är det så det ser ut, så är det roligt bara. Men visst, jag känner mig ganska pigg och snabb. Det är nånting som jag har jobbat på sen länge. När jag var yngre var jag rapp de fyra-fem första meterna bara, men jag känner att jag har jobbat upp en råstyrka i benen som gör att jag fått ett mer explosivt steg. Och det känns som att det går hyfsat snabbt när jag springer.
Om du hade varit med i Himmelrikets redaktion, vem hade du då lagt din röst på i den här kategorin (årets genombrott)?
– Är det främst yngre spelare som ni tittar på då eller kan man ta en sån som Erik Friberg?
Vem som helst?
– Nämen, då säger jag Erik.
Du får gärna säga dig själv också?
– Det gör jag inte. Det skulle jag aldrig få för mig att göra.
