- -
Sirius–Hammarby: Coachseger
Tänk vad snabbt det kan vända. För några matcher sen pratade vi om hur Sirius på åtta matcher bara vunnit en. Nu har Sirius plötsligt inte förlorat på sex raka. Ibland sitter det långt inne, ibland ser det mörkt ut. Men vad gör det när varenda blåsvart jäkel på den där planen tror att det kommer gå.
Oj, vad Sirius var dåliga i första halvlek. Inga kombinationer, inga löpningar, inga patenterade låga Axel Björnström-inlägg från vänsterkanten. Sirius 3–4–3-formation var inte lyckad och laget kom inte ofta förbi de sittande mittfältarna.
På bänken satt Henrik Rydström. Stilla och tyst var han, kanske var tagen av blåsvarts mycket okaraktäristiska första halvlek. Men nog satt han och ruvade lite också, den gamla mittfältsgeneralen Rydström. För det hör nog till sammanhanget och det är nog en del av förklaringen, att Henrik Rydström under sin spelarkarriär kommenderat en hel del mittfält.
När Sirius skulle sätta igång spelet var Hammarby väldigt tydliga vad de ville göra. fem gubbar skulle sätta press på backlinjen, andra halvan av laget stod vid mittlinjen. Sirius två sittande mittfältare, Nahom och Elias Andersson, försökte ju komma ned och hämta boll, men när det ofta blev i alla fall numerärt likaläge var det svårt att göra något vettigt av den. Och att slå upp bollen till topptrion var det inte tal om. En annan tid, en annan plats kanske, men inte när två av tre spelare högst upp knappt når över hundrasjuttio centimeter.
Men sen var det ju det där med att det Hammarby hade fem väldigt högt upp och fem väldigt långt ned. Det blev nämligen ofta en rätt stor lucka där emellan. Och jag vill någonstans ändå tro att det var Rydströms många år på mittfältet som gav en liten extra skjuts när ett motdrag skulle tänkas ut.
Någonting måste han ha sett i alla fall, för något gjorde han. Efter att han i paus ”tydligt”, som han själv beskrev det, uttryckt vad han tyckte om den första halvleken till spelarna var Sirius ett helt annat lag. Hjalmar Ekdal ut, Adam Hellborg in. Fyra i backlinjen, Hellborg som mer renodlad ensam sittande, och Elias Andersson mitt i det där havet av plats mellan Hammarbys två ”femmor”.
Oj, vad Sirius var mycket bättre i andra. Elias hittade helt rätt mellan mittfält och topptrio, och skillnaden var uppenbar. Blåsvart accelererade tog tag i taktpinnen och lät sen aldrig gästerna få tillbaka den.
Men det ville sig ändå inte riktigt. Målchanserna som behövdes saknades, och klockan började ticka iväg. Men Sirius fortsatte tro på det. De hade känt skillnaden från första fyrtiofem, de visste att chansen fortfarande fanns där. Och trots underläge trodde blåsvart mer på det än Hammarby. Det som har inpräntats i dem sen första försäsongssparken tryckte nu hemmaspelarna framåt. Till slut rämnade det för Bajen, två straffar och ett mål i tom bur och där stod Sirius som segrare. Precis som de hela tiden trodde att de skulle göra, varenda jäkla blåsvart spelare på planen.
