Sirius–Kalmar FF 1–1: Sirius är som en Pokémon
Sirius är fortsatt obesegrade i årets allsvenska. Dagens match hemma mot Kalmar FF, med Henrik Rydström på bortalagets bänk, slutade 1–1 i en väldigt jämn match.
Sirius är ett lite annat lag än de var förra året. Dagens match blev en påminnelse om det, när blåsvart tog emot Kalmar FF hemma på Studenternas. Jag vet inte om årets upplaga är bättre, men den är annorlunda. Inte lika sprakande, men lite mer mogen, lite mer utvecklad – annorlunda helt enkelt.
Det var en påminnelse av flera anledningar. En var att det Kalmar som stod på planen idag på många sätt var en Kalmarversion av Sirius 2020. Henrik Rydström, som fick hela Fotbollssverige att falla för Sirius förra säsongen, tog ju som bekant sitt pick och pack och flyttade tillbaka till Kalmar i vintras. Med sig tog han också sin fotbollsfilosofi. Visst, det är andra spelartyper i årets Kalmar än det var i förra årets Sirius, men metodiken fanns alltjämt där. Den höga pressen, de modiga uppspelen och passningarna som skär genom lagdelar – allt fanns där.
De mötte ett Sirius som också har en hel del av det där. Resultatet – en match där två lag med råkoll på motståndet tog ut varandra. Kalmar var bäst i den första halvleken, smålänningarna spelade lite rakare än hemmalaget och kom därför oftare in med fart på offensiv planhalva. Sirius fick ofta försvara sig långt ner, längre ner än vad jag tror att de nog ville.
Men både offensivt och defensivt syntes Sirius utveckling. Sirius är lite som en Pokémon, som uppgraderats till nästa nivå och fått lite nya krafter.
På gott och ont såklart. Defensivt finns i år en stabilitet som aldrig fanns där förra året. David Mitov Nilsson ser ut att vara stor som en medelstor brunbjörn i målet och Joesph Colley (ja, han gick bort sig på Kalmars kvitteringsmål, men jäklar vad tryggt det känns med honom längst bak) sprider trygghet till hela laget. Sirius är ett bra lag defensivt i år, något helt annat än förra året.
Offensivt är Sirius ett lite tråkigare lag än förra året. Det är inte så konstigt att det inte strålar lika mycket om blåsvart denna säsong som förra, när Stefano Vecchia och Yukiya Sugita (i form) såg till att solen alltid sken över Studan. Men Bäckströms Sirius är också lite mer pragmatiskt och tålmodigare än i fjol, och tyvärr ibland för pragmatiska och tålmodiga. Så var det mot Kalmar, där ett fartfyllt bortalag möttes av ett hemmalag som mest spelade runt, inte riktigt vågade slå den genomskärande passningen, och stundtals inte tycktes ha en helt tydlig plan för hur de skulle anfalla mot Henrik Rydströms väl förberedda Kalmar. Här finns absolut något att jobba på.
Men Sirius har ändå utvecklats. Den spralliga ynglingen från i fjol har växt upp. Och även om idag påminde om att det finns en del att jobba på, är utvecklingen ändå positiv.
Och vad fan, Sirius är obesegrade efter fyra omgångar. Det är inte alls dåligt.
Bäst i Sirius:
Adam Ståhl
Jakob Ortmark
Marcus Mathisen
