- -
Väntad Siriusförlust på Strandvallen
Att matchen skulle sluta med hemmaseger var väntat. Att Sirius skulle ställa upp med Olsson som högerback, St Cyr som mittback och Gallo som vänsterback, var däremot oväntat. För att inte säga; korkat? Serieledarna Mjällby lekte fotboll och vann matchen komfortabelt. Sirius hade inte en chans. Allt var svart, från början till slut.
Sirius kom till spel med åtta spelare borta. Sex av dessa spelare led av skador och två andra var avstängda. Endast en försvarare fanns tillgänglig: unge Daniel Fernberg, född 1989. Bredvid sig fick han en jämngammal mittbackskollega, i normala mittfältaren Patrik St Cyr. Fredrik Olsson hoppade in som högerback. Det logiska vore ju tvärtom. Alltså: St Cyr som fortsatt högerback (svarade för en bra insats där sist) och Olsson som mittback, med sin lilla rutin han ändå har. På vänsterbacken överraskade man också med Pierre Gallo, som fick en svettig dag på sin kant. Självklart fanns det inte många alternativ, men jag måste ändå ifrågasätta hur man tänker när man tar ut Pierre Gallo som vänsterback? Och Fredrik Olsson som högerback? Och Patrik St Cyr som mittback… Marcus Palmqvist skulle annars ha känts som ett hett ytterbacksalternativ, men han kanske inte var redo för 90 minuter?
Kontinuiteten, var är den? Det talas mycket om kontinuitet, inte minst från tränarhåll, men ändå fortsätter Sirius kasta om i startelvorna. Man byter spelsystem stup i ett och kastar om spelare nästan varje match. Att man får mixa om och anpassa sig en sådan här match är inga konstigheter, men ändå. Det har varit omskakningar och byten efter princip varje match. Som till exempel med fallet Eric Jernberg, ska man köra honom som forward, offensiv innermittfältare eller vänsteryttermittfältare – där han kan komma tillrätta med sin vänsterfot? Ska man låta Johan Pettersson och Shpetim Hasani turas om att vara forward och låta den som blir över att spela yttermittfältare? Eller, för att ibland, spela bägge på topp. Mycket kan man säga om skadorna. Det kan man skylla ifrån mycket på. Men det är inte skadornas fel att man gör konstiga laguttagningar och matchar inkonsekvent.
Matchen då? Matchbilden var väntad, det handlade nästintill enbart om Mjällby. Hemmalaget lekte med bortalaget från början till slut. Sirius blev sårbara på kanterna och främst på vänsterkanten. Pierre Gallo hade fullt upp med Mjällbys vindsnabbe högermittfältare Johan Svensson, som kom runt på kanten otaliga gånger. Understödet från de defensiva mittfältarna Ian Ekstrand och Austin Makacha var heller inget att jubla över. Redan efter drygt fem minuter kunde MAIF ta ledningen. Johan Svensson fick stå omarkerad och skjuta in 1-0-målet. MAIF tryckte på konsant och samme Johan Svensson kunde i den 24:e matchminuten utöka ledningen till 2-0, efter att återigen fått stå omarkerad i straffområdet. Därefter handlade det uteslutande om Mjällby. Succémannen Erton Fejzullahu hade en ypperlig målchans, liksom anfallskollegan Marcus Ekenberg. Patrick Osiako hade också ett par chanser att göra mål på innan halvtid, men misslyckades i kombination med att Richard Richardsson i Siriusmålet var med på noterna. Lagen gick alltså till halvtid med 2-0, en halvlek som uteslutande handlade om MAIF. Det dröjde 41 minuter innan Sirius sköt sitt första och enda skott i första halvlek, när Johan Pettersson sköt utanför. Mjällby hade ett tiotal halvfarliga skott å sin sida, som hade kunnat resultera i ännu mer.
I andra halvlek kom lagen ut med samma lag på banan. Konstigt då Sirius tränare kanske borde funderat på några förändringar? Erton Fejzullahu skulle ha ökat på ledningen till 3-0 i den 50:e minuten men Richard Richardsson svarade för en prakträddning. 3-0-målet kom dock fem minuter senare. Johan Svensson fick fullfölja sin målproduktion och göra ett hattrick, när han rundade Pierre Gallo i djupled och enkelt lade in bollen bakom Richardsson.
Det dröjde en timme innan Jens T Andersson gjorde dagens första byte. Ut gick den för dagen offensiva innermittfältaren Eric Jernberg och in kom Marcus Palmqvist, som gjorde comeback efter skada. Anmärkningsvärt dock att man matchade ”Palmen” centralt i banan, då han annars kommer bäst till på kanterna där han kan utnyttja att han är snabbast i laget. Ett sätt att få stopp på blixtsnabbe Svensson skulle ju varit att sätta Palmqvist på samma kant. Men, men. Bytet till trots gav inte mycket till mer Blåsvart-spel. I den 61:a minuten var Svensson nära att utöka målproduktionen ytterligare, men skottet tog i stolpen. Några minuter senare byttes den underpresterande Austin Makacha ut mot Martin Östlund. I samma läge passade Shpetim Hasani på att dra på sig ett onödigt gult kort och kort därefter gjorde Fredrik Olsson detsamma. Onödigt att dra på sig varningar när en match redan är död, kan tyckas, men samtidigt var nog frustrationen stor ute i högsommarvärmen på Strandvallen. Sirius lyckades ju nämligen med konststycket att inte skapa ett skvatt framåt. Knappt några skott. Jodå, totalt lyckades man mäkta med fem skott i riktningen mot mål, men Mattias Asper i Mjällby-målet behövde bara agera två gånger. I den 69:e minuten lyckades pricksäkre Petter Österberg träffa motståndarmålet, men mitt på Mattias Asper och löst.
I den 76:e minuten fick Siriusdödaren Johan Svensson kliva av banan och han ersattes av Adam Berner. Denne inhoppare fastställde också slutresultatet, 4-0, efter att återigen Sirius försvarslinje blivit överspelade på en djupledsboll. Berner chippade kontrollerat in bollen bakom en chanslös Richard Richardsson i mål. Innan det fick Ahmed Kango göra sitt andra inhopp i A-laget – någonsin. Han kom in i 82:e minuten och hann med att skjuta ett skott på mål. Alltid något. Det var hälften av Sirius skott på mål-facit en dag som denna. Det om något borde faktiskt tala om att Sirius var totalt chanslösa i denna match.
Det blev en svettig dag för Blåsvart, och Richard Richardsson höll nere siffrorna på Strandvallen. Sirius vänsterkant i Pierre Gallo och Patrik St Cyr fick Mjällbys Johan Svensson att framstå som Cristiano Ronaldo. Men resultatmässigt var 4-0 inte så farligt. Ungefär som väntat. Sättet man ställer upp på inger ju dock fler frågetecken kring JTA:s sätt att leda laget. Det är bara att hoppas att Sirius tar och skärper sig, för i nästa match väntar lite av en måstematch mot Vasalund. Bortaspöket behöver också få ett slut – en gång för alla.
