- -
Totalt jävla mörker, Sirius
Sirius fick värsta tänkbara start med 2-0 i baken efter 24 minuter. Blåsvart ryckte sedan upp sig och spelade okej halvleken ut, men i andra halvlek var det nattsvart. Efter 55 minuter gjorde Stefan Thordarson sitt andra mål för kvällen och där punkterade han matchen en gång för alla. De sista 35 minuterarna var uppgivna in i det sista.
Sirius ställde upp med en liknande elva som mot Falkenberg senast. Skillnaden var att Fredrik Olsson ersatte skadade Patrik St Cyr. Största skrällen var dock att Petter Österberg ställdes åt sidan. I stället fick Sunday Bale chansen från start, men lyckades knappt åstadkomma någonting. Johan Pettersson fick, precis som i slutparten av andra halvlek mot FFF, agera högermittfältare och det gjorde han väl okej, värre var det nog på vänsterkanten. Den var öppen, väldigt öppen.
Peking inledde matchen bäst och radade upp ett par chanser inledningsvis. Den förste kallduschen kom i sjätte minuten, då Christopher Telo stänkte dit 1-0 efter att ha rundat Richardsson och enkelt rullat in bollen i öppen kasse. Målet kom till på en kontring efter ett onödigt bolltapp på Sirius egna planhalva. Och många bolltapp var det, av gemene Siriusspelare. I den 24:e minuten utökade Norrköpingslegenden Stefan Thordarson ledningen till 2-0 genom en nick. Resultatet stod sig halvleken ut. Sista kvarten, innan halvtid, var helt okej, i övrigt var det inte många positiva intentioner från Blåsvarts sida. Johan Pettersson hade ett offsidemål (hallå, oväntat?) och Sunday Bale hade, förutom idel filmningar, två av Sirius totalt tre skott på mål. Närmast var han när han fick bollen på skallen en meter från mål, men nicken var tam. Alldeles för tam.
I andra halvlek byttes Daniel Hoch in, mot en mindre lyckad Eric Jernberg. Tro det eller ej – ”Hochen” hade säkert mest löpmetrar i det håglösa Sirius i andra halvlek. Det säger kanske mer om hans medspelare än om han själv, men faktum var att Hoch låg bakom det lilla kreativa i Sirius offensiv med ett par eleganta instick och framspelningar. Sirius i övrigt var vilje- och håglöst. De få gångerna som Sirius avancerade på Pekings planhalva kan räknas på två händer och det handlade aldrig om några farliga attacker. IFK-backlinjen behövde verkligen inte förta sig det minsta. Shpetim Hasani fick utgå tidigt i andra halvlek efter en lättare kollision med motståndarmålvakten, men hans insats var blek, liksom hela Sirius som kollektiv. Petter Österberg kom in och åtminstone försökte.
Matchens punkterades definitivt i den 55:e minuten. Den hyllade islänningen Stefan Thordarson nickade in bollen för andra gången och det efter tumult i Siriusförsvaret – efter vadå? Jo, en hörna förstås. Resten av matchen spelades bara av från IFK:s sida. Från Sirius sida vet jag inte vad jag ska säga mer än att de bara väntade på slutsignalen. Delvis förståeligt, men frustrerande att se på.
I kväll var det bristande vilja, attityd och framför allt engagemang på planen. Det var en riktig bottennapp från början till slut. Samtidigt fortsätter Norrköping att faktiskt rulla bra fotboll på sin underbara Idrottspark. Men något saknas i Sirius. Pratar vi någon, så pratar vi en pådrivare. Det finns ingen pådrivare i dagens Sirius, varken på eller vid sidan av planen. Inte vad som syns eller märks, i alla fall. Det här var en riktigt dålig och tam insats av Sirius, den som säger något annat ljuger. Det krävs en rejäl förbättring nu. God natt!
Slutligen: ursäkta svordomen i rubriken, men det uttrycker min spontana känsla just nu. Jag ska inte behöva be om ursäkt för något, det är det i sådana fall Siriusspelarna som ska göra. Inte åker man 45 mil tur och retur för att se ett viljelöst lag heller? Skärpning!
