Richardsson: "Jag ser inte mig själv som en fotbollsspelare"

Sirius är en hårsmån från att åka ur svensk elitfotboll. Två matcher återstår i den sjukligt tajta bottenstriden och sex poäng är mer eller mindre ett måste för att vi åtminstone ska få chansen att kvala oss kvar. I torsdags, när det fortfarande var tre matcher kvar och framtiden såg aningen ljusare ut, så slog jag mig ner på den för infödda Uppsalabor välkända restaurangen Palermo. Ingen ovanlighet i mitt fall men mer ovanligt var att jag denna gång hade sällskap av Sirius målvakt Richard Richardsson. En man som likt Dr. Jekyll och Mr. Hyde har två sidor. Dels är han en allsvenskt meriterad målvakt. Dels är han en passionerad musikälskare med en kreativ ådra. Att skriva låtar och rädda frilägen är två lika stora komponenter i det som utgör Sirius nummer 1.

Att ta reda på lite mer om Richardssons två sidor var min förhoppning innan intervjun och jag fick mig ett långt snack med en frispråkig och eftertänksam kille.Vi slår oss ner vid ett bord och Richard bär ett underfundigt leende på sina läppar. Ett leende som kommer att stanna där under den större delen av vår timme tillsammans.

Jag tänkte börja med att vi kunde börja snacka lite om din historia?
- Min historia inom fotbollen då eller?

Ja, fotbollen framförallt men också musiken och den kombinationen.
- Jaja.

Lite "vem du är" så att säga.
- Ja. Kör för fan!

Ok. Du har dina rötter i Norrland inte sant?
- Yes. Född i Sundsvall. -79.

Du ska fylla 30 alltså?
- Har fyllt...

Hur känns det?
- Kris. Åldersnoja. Nämen det är… Man tänker på det när man ser de unga killarna i laget som är typ 17. De som man är typ dubbelt så gammal som. Då förstår man att man börjar bli gammal. Annars tänker man inte på det. Känns inte som man är 30.

Det är väl bara att kolla på Maldini och de grabbarna som håller på till 40. Sen har ju målvakter ofta långa karriärer...
- Jo, jag räknar nog med att köra på så länge jag kan. Åtta år till ska man väl kunna köra.

Härligt. Din uppväxt sen då, du växte upp i Sundsvall eller?
- Nej, bodde där tills jag var tre. Pappa stod ju i mål där men så köptes han ner till Örebro. Så vi flyttade ner dit och bodde där tills jag var 10-12.

Spelade din pappa i ÖSK då, som du senare gjorde?
- Nej, Karlslund. De var i nästa högsta då. Sen så skiljde sig morsan och farsan och då flyttade morsan upp igen. Till Sundsvall och Hudiksvall däromkring.

Ok. Så Norrland är lite hemmaplan för dig då?
- Ja, där har jag ju dottern också.

Fotbollen. Du såg din farsa spela som barn. Var det drömmen att själv bli fotbollsproffs?
- Nja. Nej. Inte fotbollsproffs utomlands så som många unga drömmar om. Jag har alltid haft drömmen att spela i allsvenskan. Den har funnits så länge jag kommer ihåg i alla fall.

"MAN KUNDE VÄLJA EN EXTRA IDROTT - JAG VALDE MUSIKEN"

Då tänker jag direkt på det här med musiken, som också är din passion. Har det varit en dröm att bli rockstjärna?
- Inte riktigt. Jag började med musiken ganska sent på gymnasiet eller högstadiet där. Men jag har alltid varit bland de bättre i varje årskull när det gäller fotbollen så man har liksom kört på där och satsat så mycket som möjligt. Så musiken har varit mer på sidan om och sådär.

Ok. Om fotbollsintresset kom naturligt genom din pappa, hur gick det till med musiken? Hur kom det sig att du började med den?
- Det var på högstadiet när vi hade tillval i skolan . Då kunde man välja nån extra idrott utöver det vanliga eller så. Men då valde jag faktiskt musiken. Jag bara ville lära mig spela nåt instrument, för det kunde jag inte alls innan. Har aldrig gått i nån musikskola eller nåt sånt. Det var kul direkt. Men då vågade man ju aldrig spela upp nånting för folk. Det kom senare.

Hålla på med musik hemma och hobby-klinka på en gitarr det är det ju rätt många som gör. Du skriver ju musik, vilket jag tycker är det stort steg med det skapande som det innebär..
- Nja, för mig var det mest en kul grej att testa på. I början var det ju bara att kasta materialet i stort sett men sen kom det en del som man tyckte var ganska ok. Sen så tycker jag att det är så skönt att sitta och bara skriva. Skriva av sig om allt möjligt. Sen ibland lyckas man få in det i nån melodi som man har i huvudet.

Ja , för musiken du gör är som jag förstått det ganska klassisk singer-songwriter. Låtar som berättar historier. Är det den musiken du lyssnar på också?
- Jo, det har väl varit ganska blandat men sista tio åren har den varit mycket i den genren. Lundell, Dylan, Neil Young. Det stuket.

Hur kom du i kontakt med det?
- Just Lundell fastnade jag för när jag var och såg honom för första gången -96. Sen har man ju betat av det mesta i den genren. Kanske inte så mycket av de rockigare låtarna utan mer det avskalade, akustiska.

Bland elitfotbollsspelare är det väl inte direkt vanligt att skriva låtar och gilla sådan här typ av musik. Det är väl typ du och Mats Rubarth eller?
- Jo, och Jimmy Nordin (skratt).

Hur är det då? Är du outsidern i laget?
- Jo, lite så har det ju känts. Jag tror inte de uppfattar mig så i laget, för där går man ju in lite i nån roll och är som de andra i stort sett. Det andra är mer på sidan om.

Du vill hålla de två isär?
- Lite så. Det är sällan jag snackar med de i laget om att jag spelar och skriver. Där är det mest fotbollssnack. Sånt som jag egentligen inte är intresserad av.
Jag ser inte mig själv som en fotbollsspelare. Om jag tänker på de andra i laget.. Jag tittar väldigt sällan på fotboll. Landskamper ser jag men knappt något annat.

Så det är bara själva spelandet av fotboll som är kul?
- Ja. Matcherna. De är fantastiskt roliga.

När man hör de där namnen som du nämner. Neil Young, Lundell, Dylan…
- Thåström!

Thåström. Ja, han är otroligt bra. Men det är inga glada killar direkt…
- Inte vad man känner till i alla fall. De kanske går in i nån roll de med.

Säkert. Men de är förknippade med ganska mycket svärta och sånt. De sjunger direkt från hjärtat. De lever eller har åtminstonde levt jävligt destruktivt, har en komplicerad relation till kvinnor. Alkohol. Du gör musik i den traditionen och det lilla jag hört är inte direkt några ”happy-go-camping-tunes”. Hur funkar det ihop med att vara elitidrottsman? Det är ju två väldigt skilda världar…
- Men jag tror inte jag lever som de gör, kanske (skratt). Jag tror inte att jag hade kommit så långt då, med fotbollen. Jag håller de isär.

Jag är ju själv musiker och tillhör de som tror på klyschan att man måste ha nåt slags sår i sig för att kunna skapa bra musik. Eller konst överhuvudtaget..
- Jag tror inte det funkar att skriva såna låtar som jag gör om man är som Thore Skogman. Då blir det väl därefter. Så nånting tror jag man har inom sig som …

Varför tror du att du gör musik då?
- Det är för att jag är så dålig på att prata om det. Jag skriver bättre om det. Den känslan har jag. Det är svårt att prata om en del grejer men då är det lättare att skriva ner det och sjunga ut det.

Inga författardrömmar?
- Inte än.

SPELADE PÅ AMATÖRNIVÅ TILL HAN VAR 25

Om man snabbt går igenom din karriär som fotbollsspelare så ser man att du spelade ganska länge på amatörnivå.
- Stämmer. Uppe i Hudiksvall.

Din dröm om allsvenskan, kändes den realistisk då?
- Den har känts realistisk hela tiden för jag har alltid känt mig så bra. Jag fick pris som Hälsinglands bästa spelare fyra år i rad.

Du var kvar där tills du var 25. Sen blev det Trelleborg.
- Ja, det gick ju rykten om Giffarna länge men det hände aldrig nånting. Då var det reporter på Hudiksvallstidningen som var nerifrån Malmö om tipsade Trelleborgs sportchef om mig. Så då fick jag åka dit och prova en vecka. Från division 3 till allsvenskan. Men de tog mig.

Lee Baxter var inblandad va?
- Jo, vi körde samma vecka. Han hade stått i både AIK och Malmö… Så det tog en liten chansning där när de tog mig.

Men du var inte förstemålvakt?
- Nej, jag fick stå åtta matcher första året i Allsvenkan då. Sen alla matcher året därpå i Superettan. Då köpte Göteborg mig.

Det måste ha varit häftigt?
- Ja, det var lite större. Det är en storklubb.

Och där var du andrakeeper bakom ”Bengan” Andersson?
- När jag gick dit så var det sagt att han skulle sluta efter säsongen och jag skulle matchas in som förstemålvakt. Men då valde han att fortsätta ett år till.

Det året de vann SM-guld.
- Mm. Fast då stack jag. Jag ville inte sitta på bänken två år i rad.

Synd.
- Ja, synd på bonusen där (skratt).

Då stack du tillbaka till de gamla hemtrakterna och Örebro SK.
- Mm. Det klassiska första året då jag gjorde mål. Det är väl det man kommer ihåg därifrån.

Om man jämför alla de här klubbarna då, inklusive Sirius. Vad är skillnaderna?
- Göteborg är klart överlägset. Om man tittar på allt omkring med proffsigheten och sådär. Klar skillnad mot de andra. Trelleborg kändes mer som här. En liten klubb.

Vad består det som du kallar för proffsighet av då?
- Det är bara fotbollen som räknas. Det är en annat drag runt allting. Sen så var alla spelare mycket bättre också. De var jävligt bra där faktiskt. I de andra klubbarna har det alltid varit några som är gränsfall om de borde spela på den här nivån men där var alla riktigt bra.

"FÖRSTA TANKEN VAR NEJ"

Ok. Men om vi går in på IK Sirius. Det som jag är mest intresserad av efter..
- Brudar.

Brudar och sprit.
- Skriv det!

Japp, allt ska med… När du kom till Sirius var det i mitten av förra säsongen. Vi låg sist. Stämningen var inte direkt på topp. Du kom på lån från Örebro.
- Åtvidabergmatchen. Omgång 15.

Hur kom det sig. Var du i nån slag frysbox i ÖSK?
- Ja, fick inte spela så mycket som jag ville. Då sa jag tidigt den säsongen att jag ville bli utlånad och få spela regelbundet. ”Nej, det går inte” sa han, för de var ju nöjda med de två målvakterna de hade. ”Men får vi in nån ny målvakt så kan vi låna ut dig” och så fick de tag på Alvbåge där. Så när han kom så fick jag gå på lån.

Sirius, hur kom de in i bilden?
- Det var de första som hörde av sig.

Vad var din bild av Sirius då?
- Första tanken var nej. När jag såg var de låg i tabellen och jag hade hoppats på ett allsvenskt lag. Sen så tänkte jag till och kände att jag förmodligen skulle få spela hela tiden i Sirius. Så det vägde tungt och så var det nära till Örebro där jag hade familjen då.
GAIS var också intresserat och nåt norkt lag. Men det kändes för långt att flytta. Så jag tänkte att jag testar Sirius då.

Jocke och Brännan var tränare. Du kom med Johan Petterson och Haris Skenderovic kom lite senare. Var det ett paniklag du kom till?
- Lite så var det ju första matcherna. Man försökte få lite fason på de, men backlinjen sprang lite hur den ville. Det var inte som att det var uppstyrt och alla visste var de skulle göra. Ingen visste vad de skulle göra. Självförtroendet var lågt. Det märktes direkt första träningen att det var ett kliv nedåt.

Sen vände det sakta men säkert och vi klarade kontraktet. Tror du att det var injektionen med dig, Johan och Haris som gjorde att ni lyckades till sist?
- Svårt att säga. Vi körde väl mer ”ut och kör bara”. Grisa till oss poäng. Tidigare hade det som jag förstod det varit att man försökte spela snyggt också.

"VI MÅSTE SLÅ UPP BOLLJÄVELN OCH BARA KRIGA"

Man kan ju dra en parallell till årets säsong här. Med Jens T Andersson försökte vi spela nån slags Barcelona-fotboll. Nu när är Jocke / Brännan igen så är det rakare och efter våra resurer.. Är det för förenklat att säga så?
- De säger ju att vi ska försöka spela. Men det får inte bli dumdristigt. Det har de ju sagt i stort sett hela tiden men vi kanske har insett det lite mer nu att det inte har funkat utan att vi måste slå upp bolljäveln bara och kriga. Det märks att det funkar ju. I fjol funkade det. Skulle vi ha kört så hela säsongen så tror jag inte att vi hade legat där vi ligger nu. Det är ju lite tråkigt att titta på sån fotboll, men poängen är det viktigaste.

Efter förra säsongen blev du värvad av Sirius och har nu flerårskontrakt. Hur gick det till?
- Jag var ganska säker på att jag skulle bli kvar. Jag ville det. Jag visste, eller visste och visste, men kände att jag fått en viss status här och att jag troligtvis skulle få spela.

Kändes det då som att ”nästa år, då jävlar!”?
- Jag trodde det, även fast vi tappade lite spelare. Tränarna sa ju att de fått de nyförvärv de ville ha, då har man inte så mycket att skylla på.

Är det inte en motägelse att vi har en sån enorm spelaromsättning varje år och ändå pratar om att ”jobba långsiktigt”?
- Jo, jag trodde att det skulle bli tufft fram till sommaren men att vi då skulle ha spelat ihop oss och kunna komma igång lite men så har det inte blivit. Det är ju aldrig bra att byta för mycket folk. Men klart jag trodde det skulle gå bättre. Vi har ju för fan inte vunnit två matcher i rad på hela säsongen.

När Jens T Andersson kom in som huvudtränare inför denna säsong, vad var den stora skillnaden mot tidigare?
- Jag tyckte träningarna blev betydligt vassare. Mycket intressanta övningar och så. Men jag vet inte varför det funkat. Kanske har vi haft svårt att hitta varandra för att det varit så myckt nytt folk… I början kändes det dock bra på träningarna med alla nya som ville visa upp sig. Bra intensitet.

Ok. Så det kändes bra på träningarna i början men resultaten kom inte. Sen nyligen sa du nånting i UNT om att det varit ”lojt på vissa håll”. Varför har ingen rytit till om det nu har varit lojt?
- Jo , men de som pratar på plan, för det finns några stycken, tycker jag försökt att tända till de andra men oftast går det inte när matchen redan är igång. Antingen har man det innan matchen, på värmningen och sådär, eller så har man det inte. Och jag tycker inte vi har haft det tillräckligt på matcherna.

Har det känts som att ”fan , vi kommer inte vinna den här matchen”?
- Vissa matcher innan man ska gå ut på plan så känner man att det varit lite ofokus. Man håller på med annat och skämtar och sådär. Sen ibland., som nu senast (Vasalund hemma, vinst 2-0) så är det knäpptyst och alla fokuserar på matchen. Då känner man”fan vi kommer ta det”. Andra matchen har man känt att det kommer gå åt helvete om vi inte är fokuserade.

Det måste väl vara någons ansvar att se till att det är fokuserat? Tränarens ansvar, kan jag tycka.
- Jo, klart. Det är ju de som har huvudansvaret och ska tända till oss om vi inte klarar det själva vilket jag tycker man ska kunna göra.

Hur kändes det när JTA avgick? Du har sagt att det kändes som en förlust.
- Ja, med tanke på att det är vi på planen som ställt till det mest.

Det kändes inte som ett svek när han drog med 6 omgångar kvar att spela?
- Jag ser det åt andra hållet. Att han insåg att han inte fick ut det han ville av oss. Jag ser det om att han gjorde det för vår skull, att vi skulle få en tändning.

Det var ju hans version också..
- Ja, och jag tror på det. Jag köper det.

"NÅGRA SUPPORTRAR SOM SJUNGER GÖR JÄVLIGT MYCKET"

Brännström då. Huvudansvarig nu. Låt honom stanna kvar om vi klarar oss kvar, tycker jag. Han har ett stort Siriushjärta..
- Han har räddat oss kvar en gång.

Precis. Kanske två snart då. Hur skulle du känna om han fortsatte nästa år?
- Jag tycker han är bra. En duktig tränare. Kunnig och väldigt fotbollsintresserad. Jag tror han kan bli en riktigt bra tränare om han får lite erfarenhet och han har en jävla vilja. Han är väl så långt ifrån mig som man kan komma vad gäller fotbollsintresset. Där är det bara fotboll dygnet runt. Mattias, som är tredjtränare nu. Han är likadan, de kan fan allt. Varenda spelare i varenda serie har de koll på. Jag tror Brännan kan vara ett bra alternativ.

Det här är en sajt för fans, och främst då Siriusfans är de som kommer läsa det här. Men du har inget eget lag om du håller på?
- Nej, jag har inget favoritlag. Örebro lite när man växte upp och var där och tittade på matcher med farsan och sådär. Men inte som vanligt folk som följer ett lag.

Hur viktigt är det för dig som fotbollsspelare att känna att det finns ett brinnande intresse för laget utifrån? Att det spelar en roll för någon hur ni spelar?
- Jag skulle ha väldigt svårt att spela för till exempel Väsby, nu när man har vant sig att spela för folk som bryr sig. Det märker jag bara på försäsongsmatcher att jag inte är i närheten av att spela lika bra som jag vet att jag gör när det väl gäller. Det är samma på träningarna för mig. Där testar man lite mer olika utgångspositioner i målet och släpper in lite billiga mål. Men när det väl är match om man vet att det är folk som står och brinner för det på sidan där är man ju på tårna på ett helt annat sätt. När man testat att en gång spela för ett lag där det finns folk som lever för det så blir det en helt annan sak.

Om man tar bortamatcher där Västra Sidan inte är? Känner man en konkret skillnad?
- Nja. Inte just att det är det egna lagets supportrar. Bara att det är supportrar för nåt av lagen tycker jag gör skillnad. Det finns ju inget bättre än att spela på Råsunda och ha Norra Stå bakom sig. Då är man ju så jävla tänd att det inte är sant. Men det förstår ju inte de. Det finns ju inget tråkigare än att spela en match där det är helt tyst och dött. Då kan man ju lika gärna vara hemma känns det som. Några supportrar som sjunger gör jävligt mycket.

Hur fan ska vi klara oss kvar då?
- Vi tar en pinne mot Åtvidaberg (förlust 4-1). Tre mot Trollhättan och tre mot Syrianska. Det är min plan.

Mot Syrianska vet vi ju att Haris kommer hjälpa oss eftersom han fortfarande har ett Siriushjärta..
- Ja, han kommer göra tre självmål då (skratt). Sen så har vi gjort bra mot Syrianska både på försäsongen och i serien. Så nog ska vi kunna lösa det här.

Är det optimism i truppen?
- Ja, det har det varit hela tiden. Det har varit lite konstigt. Fast vi spelat så jävla dåligt ibland så har det varit uppåt på träningarna. Det kan vara på båda sätt det där . Ibland vill man ha mer ”borra ner huvudet och kör” och att nån är förbannad.

För egen del då, om vi åker ur? Är det bye-bye då, till alla med heltidskontrakt?
- Jag vet inte, vi har inte snackat om det. Jag vet inte hur är med ekonomin.

Hur låter Division 1 Norra i dina öron?
- Det låter inte alls lockande nu. Med tanke på att vi ska greja det här.

Men som spelare, har du som mål att komma tillbaka till Allsvenskan nån gång?
- Ja, med Sirius. Målet är att ta upp Sirius. Så.. division 1 lockar inte. Samtidigt så trivs jag jävligt bra här. Så man ska aldrig säga aldrig.

Om till exempel Giffarna skulle ge dig ett kontraktsförlag nu, vad skulle du säga?
- Jag tror att Lasse (Svensson) har satt för hög prislapp på mig, så det kommer inte att hända.

Hur mycket kostar du då?
- Ingen aning.

Sex nollor?
- Minst.

"GURRA ÄR EN 12-ÅRING I EN 25-ÅRINGS KROPP"

Avslutningsvis tar vi en klassiker, berätta nåt kul om nån i laget? Är inte Gallo lite av en
skämtare?
- Nej det finns värre. Du vet ju hur Gurra är… Han måste man ju ta hand om. Han är en tolvåring i en 25-årig kropp eller hur gammal han nu är. Han är urusel på att köra bil, den sämsta bilförare jag sett men på nåt sätt har han körkort. Jag tror att han har köpt det…

Någonting du vill ha sagt innan vi avslutar det här?
- Jag hoppas att vi kan ha samma stöd som vi haft tidigare i de återstående matcherna framförallt de två sista. Att alla går man ur huse och stöttar oss för det betyder jävligt mycket faktiskt. Att ha bra fart på läktaren.

------------------------------------------------------------------------------

Några korta med Richardsson.

Bästa tränare du haft:
Sixten Boström och Alexander Axén i Örebro. ”Bra fotbollstänk, går att prata med och förklarar tydligt.”

Bästa spelare du spelat med:
Niclas Alexandersson och Marcus Berg.

Bästa spelare du spelat mot:
Henke Larsson och Nestor Sensini. ”Träningsmatch mot Udinese med Trelleborg. Torsk med 1-0 och Vinczenso Iaquinta gjorde mål.”

Bästa artist/band:
Bob Dylan. ”Det står alltid på hemma på stereon. Till och med när jag sover.”

Bästa låt på svenska:
”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” med John Holm.

Bästa låt på engelska:
”Four Strong Winds” med Neil Young.